Portugal: 1,5 miljoner i protest mot åtstramningar

Demonstration PortugalNästan två timmar innan utsatt starttid (klockan 16 i lördags) fanns redan flera tusen personer och några banderoller på plats vid samlingsplatsen för protesten i Lissabon. Polisen hade spärrat av ett stort område, pressens bussar stod på led och alla kände nog att det skulle bli stort. På kaféernas tv-apparater rullade hela tiden intervjuer med människor på väg till demonstrationer runt om i Portugal denna landsomfattande protestdag. När tv inte sände direkt från demonstrationer som redan börjat visade man istället information om var Lissabons huvuddemonstration skulle samlas och vart den skulle gå. Tidigare på morgonen var huvudnyheten i Diario de Notícias, den största tidningen, att en gammal aktivist från 1974 års revolution anser att protesterna har fog för sig.

Demonstrationernas huvudparoll landet runt var Que se lixe a troika, vilket bokstavligen betyder Knulla trojkan. Vad man vill är att trojkan (EU-kommissionen, IMF och ECB) ska lämna Portugal (och de andra utsatta länderna) ifred, samt att den portugisiska marionettregeringen ska avgå. Främst vänder sig demonstranterna mot höjda skatter i kombination med lönesänkningar. Senast i torsdags (två dagar innan demonstrationerna) annonserade premiärministern Pedro Passos Coelho ännu fler nedskärningar inom offentlig verksamhet.

Flera mindre demonstrationer ägde rum innan och anslöt till samlingsplatsen för den stora. Det var Maré da Educaçao, studenter och lärare som kämpar mot utarmningen av skolsystemet. Till studentdemonstrationen anslöt sig också Maré pela Saudé, en protest mot försämringarna i vården. Maré är portugisiska för flodvåg och tanken var att dessa demonstrationer likt flodvågor skulle välla in mot samlingsplatsen Marqués de Pombal, ett av Lissabons många skrytbyggen. Samtidigt anslöt hela tiden en strid ström människor av alla åldrar till stora samlingsplatsen. Hela staden var där.

Bloco

Demonstrationen var alltför stor för att vara greppbar när den vällde ner längs den stora avenyn mot Praça do comercio, ett enormt torg som kom att fyllas helt. Hela tiden längs marschen anslöt människor och plötsligt kommer det mest organiserade blocket av alla: en massa pensionärer, alla med svarta eller vita paraplyer. Vanliga slagord var till exempel Fora, fora, fora de aqui; o fome, a miseria e o FMI (= Bort härifrån; hunger, misär och IMF) och Estaõ a hora, estaõ a hora do governo se ir embora (= Det är dags för regeringen att dra).

Portugal har av tradition ett starkt kommunistparti. Men enligt såväl mediauppgifter som uppgifter från arrangörer av demonstrationen var denna demonstration ett resultat av sociala rörelser, snarare än traditionella fackliga och partipolitiska organisationer. Den bilden stärks av hur demonstrationen såg ut. Säkert var många fackliga och partiaktivister närvarande men den disciplin och mängd banderoller som utmärker den kommunistpartiet närstående fackföreningen CGTP:s demonstrationer saknades helt här.

Om demonstrationens huvudparoll kanske är uppenbar kräver undertiteln O povo é quem mais ordena troligen mer förklaring. Det betyder ungefär Folket är de som bestämmer mest, men meningen är också en rad från José Afonsos populära sång Grândola vila morena. Sången är inte bara en politisk folksång utan har en högst konkret historisk betydelse. Under Nejlikerevolutionen 25 april 1974 var den ett av två startskott för militären att ta makten. Att sjunga den (upprepade gånger) under demonstrationen blir ett sätt att signalera behovet av en ny revolution.

Enligt arrangörerna hade demonstrationen i Lissabon haft 800 000 deltagare, av runt tre miljoner invånare. I Porto bor cirka 1,7 miljoner och där var man 400 000. Totalt ska 1,5 miljoner människor ha demonstrerat landet runt denna dag för att trojkan ska bort. I hela Portugal bor ungefär lika många som i Sverige, vilket innebär att runt en sjundedel befunnit sig på gatorna. Storleken på gårdagens demonstration i Lissabon är enligt arrangörer vi talat med ungefär som Första majdemonstrationerna 1975, det vill säga den första 1-majdemonstrationen efter revolutionen. Ingen demonstration därefter har varit större eller ens lika stor. Förrän igår.

Svensson/Motkraft

Läs mer: International Viewpoint,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads