Radikal kvinnokamp! Nu krävs en tredje våg

På sin konferens i Köpenhamn 1910 tog Andra Internationalen initiativet till instiftandet av den internationella kvinnodagen. Varje år i varje land på samma dag skulle manifestationer ske under parollen ”rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialismen”. På Kommunistiska Internationalens kvinnokonferens 1921 bestämdes det sedan att denna dag alltid skulle äga rum åttonde mars. Denna tid kan betecknas som den första massiva vågen av radikal kvinnokamp över den industrialiserade delen av världen, då förutom rösträtten även en del basala sociala rättigheter erövrades.

Den andra vågen av avancerad kvinnokamp var en del av vänsteruppsvinget under 1960- och 70-talet. Inte minst i Sverige – med slopad sambeskattning, utbyggd barnomsorg, föräldraförsäkring, fri abort, etc – kunde den tidens kvinnorörelse, med Grupp-8 i spetsen, flytta fram sina positioner rejält, framsteg som ibland därefter kommit att tilldelas epitetet ”revolution på svenska”. Strofen ”vi är många, vi är hälften” blev en självklar del av tidsandan. Allt det här ägde rum i en tid av ett frenetiskt reformbygge, utvecklandet av en välfärdsstat och minskade sociala klyftor.

När det idag är åttonde mars och vi i Sverige återigen demonstrerar under de feministiska banderollerna är det i en tid där alliansens nyliberala politik steg för steg hotar att pressa tillbaka tidigare uppnådda framsteg. För första gången på många år vidgas nu återigen löneklyftan mellan män och kvinnor. Jobbskatteavdraget gör dessutom att denna klyfta ytterligare förstärks. Regeringen är i realiteten ointresserad av ett mer jämställt Sverige. Att genusforskningen inte längre får några nationella anslag är om något en fingervisning om det.

Försämringar i den sociala välfärden där reducerat stöd till omsorgen om äldre får till konsekvens att 100 000 svenskar, och då framförallt kvinnor i lägre inkomstskikt, tvingas att gå ner i arbetstid eller helt sluta att arbeta är ett tydligt vittnesbörd om hur skadlig alliansens politik är för såväl jämställdhet som jämlikhet. Att Rut-avdrag skattesubventionerar de bättre bemedlades skötsel av sina hem är i det sammanhanget inget att förvånas över. Den nya jämställdhetsministern, Maria Arnholm, må kalla sig feminist, men när det kommer till kritan är det bara en läpparnas tunna bekännelse.

I det djupnande klassamhälle som Sverige idag utgör är en kvinnorörelse som återigen växer sig stark en nödvändighet för att vända utvecklingen, en rörelse som kan lägga kraft bakom krav som sex timmars arbetsdag, utbyggd offentlig sektor och individualiserad föräldraförsäkring, och som i radikal praxis kan utmana könsmaktsordningen på alla nivåer. Det behövs en tredje våg av radikal kvinnokamp, det behövs en ny revolution på svenska.

Ursprungligen en ledare i Internationalen

Intressant?
Media: DN, SVD1, 2, Motkraft, FemPers,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Svensson on Patreon!
Become a patron at Patreon!