Boknytt
Omställningens tid
Björn Forsberg
Karneval förlag
ISBN: 9789185703623
Framtiden ligger bakom oss
I nästan hela mänsklighetens historia levde vi människor i fattiga, lokala, småskaliga, resurssnåla, lågteknologiska, energifattiga, miljövänliga, relationsrika och egalitära samhällen. Först för drygt 10.000 år sedan med jordbruks-, och än mer med industrisamhället, blev mänsklighetens sociala och materiella organisation alltmer rik, global, storskalig, centralistisk, resursslösande, högteknologisk, energislukande, miljöförstörande, anonym, och klassförtryckande.
Men nu har den kapitalistiska, konsumistiska, industriella, konkurrensinriktade, och prylfixerade tillväxtekonomin nått vägs ände, menar kunniga och övertygande klimat-miljö-ekonomi-energi-
Vad bör då göras? Ja, inte lita till den internationella eliten av politikerkarriärister och giriga storföretagare och deras upphaussade världskonferenser. De producerar bara tomprat, alltmedan växthusgaserna ökar och jordens temperatur stiger mot katastrofala höjder. Nej, lösningen, enligt författaren, ligger hos den nya växande så kallade omställningsrörelsen, som menar att samhällsomvandlingen måste ske underifrån, decentraliserat från gräsrötterna. Från vanligt folk som söker alternativa former för ett hållbart ekologisk samhälle – personligen och/eller gemensamt.
Detta pågår redan runtom i Sverige och i världen beskriver Björn Forsberg i sina många intressanta studiebesök. Personligen finner jag skildringen av Kuba sedan oljan sinade från det kollapsade Sovjetimperiet intressantast. Detta ”land bortom oljan” har framgångsrikt klarat övergången från oljeberoende till ett ekologiskt småskaligt jordbruk. ”Kombinationen av hög social välfärd och mycket ringa miljöpåverkan fick Världsnaturfonden (WWF) att år 2006 utse Kuba till världens enda hållbara land.”
Vilken bild av framtidens samhälle får man då av Björn Forsberg? Ja, det är lite oklart vad gäller den sociala samhällsomvandlingen, men tydligare om den teknisk-materiella omställningen. Inspirationen kommer i mycket från det förflutna. Framtiden ska vara mer jämlik och samarbetsinriktad som jägarsamlarsamhället, och materiellt sett innebära en slags unik återgång till medeltidens enkla jordbrukande bondehantverkarsamhälle. Framtiden finns till stor del tillbaka i historien. Radikalt värre.
Författarens framtidssamhälle är alltså ett slags historieåtervunnet ”baktidssamhälle”. Som jag förstår det kommer hälften av svenskarna vara familje- och kooperativbönder. Och den andra hälften mest hantverkare. Blir det alltså en återgång till gammaldags, slitsam bondefattigdom fast utan klassklyftor?
Nej, så ska det inte bli, även om livet blir betydligt enklare framöver. För även om oljan tar slut innebär det inte ett enkelt återvändande till bondetiden före industrisamhället. Allt blir inte som förr bara för att maskinerna stannar i brist på bränsle (förnyelsebar energi kan baradelvis ersätta oljan, betonar författaren).
Skillnaden är att samhället efter oljestoppet har kvar en mängd saker som kan underlätta tillvaron i det nya landsbygdsorienterade Sverige. Kvar från det hoppfallande industrisamhället finns en mängd viktig infrastruktur, samt en enorm global kunskapsmassa (tillgänglig bland annat via nätet).
Inte minst gäller det kunskap om hur man bygger fungerande ekosamhällen med små mängder av resurser och energi. Framtidens byliv blir produktionsmässigt lokalt som förr i tiden, men tankeutbytet blir (nät)globalt. Det blir en viktig vaccinering mot hittillsvarande lokalsamhällens traditionella tendens till stillastående, konformism, Jante-inskränkthet och förtryck av positiv individualism (det sista min kommentar).
En viktig, läsvärd och imponerande bok. Men förstås inte utan fel och brister. Jag tror till exempelvis inte att världens härskande privilegierade klasser kommer att bara acceptera en smygande gradvis omställning som ifrågasätter hela deras maktställning, status och livsstil. Det går inte att bit för bit skära av tigerns svans utan att hen så småningom reagerar.
Och för att klamra sig kvar vid makten och lyxen kommer de rika förstås att bränna av det som kvarstår av oljan, om så på miljökänsliga havsdjup och i arktiska områden. De kommer att använda kol, uran-kärnkraft, och de nya energihoppen oljetjärsand och skiffergas. Efter oss syndafloden!
Eller snarare: ”De där miljömupparna som vill stoppa framåtskridandet har skrikit vargen kommer förr utan att jorden gått under. Men som vanligt kommer marknaden och tekniken att lösa problemen åt oss – även denna gång” (något ju många vanliga Svenssons också tror i en eller annan form).
Vi lever i ett klassamhälle med klassmotsättningar och klassideologier, och överklassen kommer att slåss hårt för sina klassintressen. Därför störs jag av den miljöparti-liknande luddiga och svajiga medelklassintellektuella klasslösheten (klassblindheten?) i boken.
Björn Forsberg pratar om ett vagt odefinierat ”vi”. Var finns borgarklassen som tjänar på jordens förstörelse? Var finns den sociala kraften som kan förändra världen, var finns den folkliga kollektiva kraften och mobiliseringen, och framförallt – var finns arbetarklassen?
Sedan det storskaliga jordbruksindustrisamhället uppstod för 10.000 år sedan har inte bara miljön/naturen/djuren exploaterats för att ”utveckla” samhället. Människan har också exploaterat människan via slaveri, livegenskap och kapitalism.
Och de fattiga har rest sig i slavrevolter, bonderörelser och arbetarkamp. I kamp för jämlikhet i ekonomi och makt. För demokrati, folkmakt och någon slags socialism (vi kan kalla det ekonomisk vardagsdemokrati om s-ordet stör). För ett samhälle utan klasser.
Här finns ett samband man i grön enögdhet inte kan blunda för. Det storskaliga klassamhället förtrycker såväl människan som naturen. Om inte den röda aspekten finns med, hur ska man kunna mobilisera de vanliga människorna? (Å andra sidan sitter vänstern fast i ”ogrön” storskalig industrialism).
Som författaren själv skriver finns det en mängd psykologiska mekanismer som gör att människor inte tar till sig varningarna om ett kommande krypande sammanbrott för den västerländska livsstilen och civilisationen. Det går inte heller att mobilisera med hot, det måste till hopp, som Björn Forsberg själv betonar (det går inte att sälja mardrömmar, bara drömmar, min kommentar).
Eftersom jag själv har ett vanligt knegarjobb vet jag hur extremt långt vanligt folks arbetsliv, tankar och vardag är från de idéer som boken för fram. Det är för abstrakt, globalt och långsiktigt för att greppa. Det saknar koppling till det vanliga livet. Folk får inget sammanhang, och förvirras av att så många motstridiga uppgifter ständigt förs fram, och ändras.
Vanliga arbetare kommer inte att läsa denna bok, inte heller flytta ut på landet och bygga hus av lera och halm. Och det räcker inte med radikala ungdomar och studenter, ihop med medelklassidealister med miljö som livsstil för att förändra världen. Man måste få med sig folkmajoriteten av arbetare och lägre tjänstemän. Svensson helt enkelt.
En mobilisering för en något abstrakt grön omställning kan därför inte frikopplas från en mobilisering för en konkret ”härnuig” rödomställning. Folkets kamp bör gälla att gå från exploatering av natur och människa, till respekt för natur och människa.
Jag vet inte hur detta ska gå till, men nyckelordet är jämlikhet(politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt). Kampen för människors verkligt lika värde måste bli en integrerad del av kampen för ett hållbart samhälle. Annars vaknar inte folk. Inte en chans.
Hans Norebrink
# Boken har gott om kunniga och praktiska råd. Riktningen på samhällsomvandlingen kan, tycker jag, ungefärligen beskrivas med följande ordparskollage:
Globalt/Lokalt. Likriktning/Mångfald. Toppstyrt/Underifrån. Girighet/Ansvar. Konkurrens/Samarbete. Storskalighet/Småskalighet. Centralism/Decentralism. Politikermakt/Gräsrötter. Expertvälde/Direktdemokrati. Byråkrati/Engagemang. Maktlöshet/Medbestämmande. Privatägt/Samägt. Etatism/Egenmakt. Storföretag/Lokalism. Importberoende/
# Nu läser jag att USA kan exportera naturgas, och man hoppas på arktisk, djuphavs-, och tjärsandsolja & skiffergas, Snart sägs USA vara oberoende av arabisk olja, Vad ska man tro? Å andra sidan minskar EROI (energy return on invested), alltså det blir allt dyrare att få fram energin, och på sikt oekonomiskt. Samtidigt växer jordens befolkning med 80 miljoner per år, varav allt fler tillhör den röststarka och energikrävande globala medelklassen.
Läs mer: Effekt, Framtiden, SMP, SVD, SMB, DN, Kulturen, AJ, Peak Oil, IDG, ALDLL, Respons,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Omställningens tid, Björn Forsberg, Tillväxtekonomi, Finanskris, Skuldkris, Björn Forsberg, Syndaflod, Miljö, Klassamhälle, Arbetarklass, Samhälle, Politik, Kultur, Böcker, Miljö, Energi, Samhälle, Politik
