Man kan vara troende muslim och sosse

Nalin Pekgul

Foto: Stig Almqvist

Det menar i alla fall Nalin Pekgul, den första troende muslim som valdes in i den svenska riksdagen. Som socialdemokrat och för sina politiska åsikter, inte på grund av sin religiösa tillhörighet. Därför är inte fallet Omar Mustafa något som utesluter muslimer från medlemskap och aktivitet inom socialdemokraterna. Utan det är enligt Pekgul helt enkelt så att ledarskap i Islamiska förbundet, som är en politisk organisation och inte ett trossamfund, inte går att förena med ledande poster i socialdemokratin:

Anledningen är att Islamiska förbundet är en islamistisk organisation med starka kopplingar till Muslimska brödraskapet i Egypten. De strävar efter att införa sharialagar från 600-talet i muslimska länder och att den ska tillämpas på europeiska muslimer. Det skulle innebära att den kvinna i Sverige som vill kalla sig muslim samtidigt avsäger sig rätten att bestämma vem hon ska gifta sig med eller att kunna få vårdnaden om barnen efter en skilsmässa.

Islamiska förbundet är alltså snarare att betrakta som en politisk organisation än som ett trossamfund. Därför har ordföranden för Socialdemokrater för tro och solidaritet, Peter Weiderud, helt fel när han på DN Debatt den 16 april hävdar att ”islamism är en politisk rörelse som söker översätta religiösa erfarenheter i muslimska majoritetssamhällen i ett politiskt program, precis som kristdemokratin i Europa”.

Jag anser tvärt emot Peter Weiderud att alla demokrater bör ta avstånd från islamismen. Det är en totalitär politisk ideologi som vill utforma samhället efter månghundraåriga religiösa urkunder, begränsa kvinnors rättigheter och bestraffa homosexualitet med döden.

Islamiska förbundets förra ordförande Abdirizak Waberi, som numera är riksdagsledamot för Moderaterna, bekände ärligt i programmet ”Slaget om muslimerna” att hans dröm är att leva i ett land där sharia styr.

Omar Mustafa är mer diskret och uttrycker inte provocerande åsikter. Men den grundläggande frågan är inte vilka åsikter Omar Mustafa ger uttryck för. Det grundläggande är att det tvärtemot vad Peter Weiderud hävdade på DN Debatt den 16 april är oförenligt att samtidigt företräda två organisationer med så diametralt motsatta åsikter om hur samhället skall utformas.

Påståendet om kopplingen mellan Islamiska förbundet och Muslimska brödraskapet förekommer ständig när andra svenska muslimer än medlemmar i Islamiska förbundet uttalar sig. Jag har inte kunnat hitta en sådan koppling mer än att många talare som inbjudits av Islamiska förbundet har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Inte heller kan det påvisas nåt egentligt samband mellan webbsidan muslim.se och Islamiska förbundet. Något som många vänstersajter, som exempelvis Röda Malmö, dock uppger. Att en person är aktiv på muslim.se och medlem i Islamiska förbundet kan inte tas som intäkt för att Islamiska förbundet står för de där redovisade åsikterna. Muslim.se har en lång rad texter som måste betraktas som rasistiska, fascistiska och intoleranta på de flesta sätt.

Islamiska Förbundet är dock anknutna till Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE). FIOE är enligt osäkra källor knutna till Muslimska Brödraskapet och till stor del finansierade av det mycket konservativa Saudiarabien. Det har dock inte gått att hitta helt trovärdiga källor vad det gäller denna information så uppgiften måste tas med en mycket stor nypa salt och betraktas med yttersta tveksamhet. Som inte bevisad.

Muslimska brödraskapet är dock en extrem islamistisk organisation, utan en ganska moderat. Konservativ, men inte salafister/wahhabiter. Ändå så måste man konstatera att Muslimska brödraskapet som idag sitter vid makten i Egypten inte är en organisation som kan förenas med socialistiska åsikter. Det är en borgerlig politisk rörelse med en konservativ ideologi på många områden och med vad som i praktiken är en nyliberal politisk agenda. Rent demokratiskt så innebär Muslimska brödraskapets styre inskränkningar för yttrandefrihet och liknande. De har exempelvis gripit och fängslat många medlemmar i vänsterorganisationer i Egypten.

I andra länder, som exempelvis Pakistan, utgör islamister ett av de stora hoten mot politiskt aktiva på vänsterkanten. Ett välkänt fall är när de försökte mörda skolflickan Malala Yousafzai.

Men, kontakten mellan Islamiska förbundet och Muslimska brödraskapet är inte helt klarlagd och därmed kan Islamiska förbundet inte dras över samma kam. Det finns egentligen inte mycket i Islamiska förbundets målsättningar och stadgar man kan klaga på. Förutom en sak. Ett syfte med organisationen är att öka det politiska inflytandet för muslimer och antalet muslimer på politiska poster. Jag är helt emot att personer ska väljas till politiska poster utifrån deras tro och anser därmed att Islamiska förbundet är en organisation som måste bekämpas. Tro och religion ska vara en privatsak, inte en sak för den politiska arenan.

Vad det gäller Omar Mustafa personligen har jag inte någonstans sett något rasistiskt, antisemitiskt, kvinnofientligt eller liknande uttalande från honom. Det torde därför vara uppenbart att han personligen inte kan anklagas för att vara kvinnofientlig eller antisemit. Att han deltagit i att bjuda in antisemiter till möten råder det däremot inget tvivel om. Han har bett om ursäkt för det och sagt att det inte ska upprepas. Därmed är den saken utagerad. Frågan om Islamiska förbundets inställningar i olika frågor är dock inte utagerad ännu.

Det är också uppenbart att det i drevet mot Omar Mustafa förekommit en hel del islamofobiska överlöpningar. Något som naturligtvis inte är acceptabelt.

Som jag också skrivit tidigare är jag inte mot att troende personer innehar förtroendeposter i samhällets styrande organ. Men de ska vara valda utifrån politisk ståndpunkt, inte utifrån religion.

Läs också:
Omar Mustafa hade ett val
Problemet är inte att Omar Mustafa lämnade sossestyrelsen
Israel är en cancer – antisemitism?
Jag vill inte att muslimer ska ha makt eller inflytande!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads