Kvinnoförtryck inte jämförbart med klassförtryck

Nina Björk har i Dagens Arena skrivit en mycket intressant artikel om varför målet med klasskamp måste skilja sig från målet för övriga typer av kamp. Klasskamp kan enligt henne inte behandlas på samma sätt och är inte likvärdigt med andra typer av förtryck. Ett bevis för detta är enligt Nina Björk att klassförtryck inte ens teoretiskt kan lösas på ett individuellt plan:

Det Rönnblom och Edenheim främst ville diskutera i sin artikel var dock hur orättvisor – mellan kön, sexualiteter, etniciteter och klasser – måste individualiseras för att kunna erkännas av det liberala projektet. Ett sådant individbaserat rättighetsparadigm, menade de, hindrar en politisering av kollektiva orättvisor, vilket jag tror att de har helt rätt i.

Men samtidigt visar just det individbaserade rättighetsparadigmet att orättvisan mellan klasser skiljer sig från de övriga orättvisor som Rönnblom och Edenheim nämner. Klassorättvisan kan nämligen just inte individualiseras och samtidigt ses som en orättvisa inom det liberala projektet.

I den marxistiska traditionen definieras klass som en position inom produktionsförhållandena. En individuell representant för arbetarklassen kan inte komma till den liberala lagen och säga ”titta, jag är utsatt för orättvisa för jag äger inte produktionsmedlen och är därför utlämnad till att acceptera den ägande klassens villkor”.

Jaha, skulle lagen säga, so what? Detta förhållande ses ju över huvud taget inte som en orättvisa inom det liberala projektet, utan som ett grundläggande villkor för det kapitalistiska samhället, som i sin tur ses som ett villkor för frihet.

[…]

För en marxistisk socialist sammanfaller definitionen av klass och orättvisa; de är varandras villkor. Däremot vore det svårt att hävda att det är fråga om en orättvisa i sig att födas med ett visst könsorgan, eller med en viss sexualitet eller i ett visst land.

Orättvisor till följd av sådana förhållanden uppstår i ett bestämt samhälle, men inte nödvändigtvis i ett annat. Målet för en kamp mot de orättvisorna kan inte vara att utplåna könsorgan eller sexualiteter eller geografiska områden. Målet för klasskampen, däremot, är det klasslösa samhället, det vill säga att utplåna klasser genom en annan form av ägande. Därför kan klassfrågan aldrig bli fråga om ett erkännande.

Jag håller med Nina Björk. Klasskamp skiljer sig alltså från andra typer av kamp och har därför också en annan betydelse. Klasskampen ser ut på annat sätt än kampen mot rasism och kampen för jämställdhet. För vänstern blir den också därmed viktigare. Det är på denna punkt alla postmoderna teorier om intersektionalitet och liknande hamnar fel. Olika typer av förtryck har inte lika stor betydelse. Olika typer av kamp har inte lika stor vikt.

Intressant?
Mer: BOP, SVD, SDC, TMA, DN, AB, Rodeo,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads