Ett annat USA – det fattiga USA

Del 9 av 11 i serien Chicago

Jag har en dotter som lever i USA sen mycket lång tid tillbaka. Just nu bor hon i Chicago (närmare bestämt Lakeview East i Lakeview), tidigare bode hon i New York. Jag besöker henne, hennes man och hennes barn varje år. I år bestämde vi att vi skulle åka till en stad i de västra delarna av Chicagos storstadsområde. Oak Park. Anledningen var att vi ville titta på Frank Lloyd Wrights hus. Han bodde där och han ritade en massa hus där, även sitt eget. I Oak Park växte också författaren Ernest Hemingway upp. Även Tarzans skapare Edgar Rice Burroughs bodde i Oak Park.

Vi var fler än vad som kunde få plats i en enda bil vi hade tillgång till så jag åkte kollektivt och promenerade den sista biten. Normalt vistas jag bara i norra Chicago, det vita Chicago, där min dotter bor. Medelklassens Chicago, medelklassens USA. Södra Chicago är känt för att det är svart och fattigt, men jag skulle till västra Chicago som kanske mest är känt för att det är latinamerikanskt. Det gäller dock inte villaförorter som Oak Park. Jag har åkt mycket med de blå, röda och bruna linjerna på Chicagos ”L”, högbanan och tunnelbanan i staden. Deras sträckningar i norr samt till och från flygplatsen O’Hare när det gäller blå linjen. På den senare linjen dominerar turister och flygplatsarbetare. Det är rätt mycket svarta och rätt mycket latinamerikaner. På de röda och bruna linjerna mot norr är det 90% vita.

Till Oak Park går en annan linje, den gröna linjen. Jag skulle gå av på stationen Harlem, den sista på linjen.. När jag gick på den kunde jag efter en stund konstatera att vi var 4 vita vita i hela den fullpackade vagnen. De flest var svarta. Lite förvånad var jag till en början, jag skulle ju till en ”vit” förort. men efter några stationer så insåg jag att jag åkte genom ett av Chicagos fattigaste och ”svartaste områden”. Förfallet, främst söder om högbanelinjen var märkbart. Tomma och övergivna hus, tomma tomter efter rivna hus överallt, totalt förfallna hus där det uppenbart bodde folk osv.

Sen var jag med om något som aldrig tidigare hänt vid nåt besök i USA. Tåget tömdes allteftersom, men dominansen av svarta förblev. Det vara bara det att de byttes ut och snart var en klar majoritet av personerna i den vagn jag åkte, påtända eller berusade. Detta var dock inget problem förrän en blodig man stapplade ombord på vagnen. Han var kraftigt påverkad, uppvisade inga skador och folk blev märkbart rädda för honom. alla oavsett hudfärg) flyttade sig när han kom i närheten. Det var klart obehagligt. Efter en stund gick han av igen.

Han gick av i Cicero, en ökänd stad där fattigdomen efter vad man kunde se var lika skriande som i de områden jag tidigare passerat, som Austin (85% svarta, endast 4% vita), West Garfield Park (96% svarta) och East Garfield Park (91% svarta). Jag passerade genom ett av Chicagos absolut fattigaste områden. Dessa områden i Chicago är också mycket våldsamma och har mycket hög kriminalitet.

Chicago som helhet hade 2011 en mordfrekvens (våldsam död per 100 000 invånare) på 16 (Sverige har 1), inte högst i USA på något sätt, men långt över snitter i USA på cirka 5. Stora städer i USA som ligger högre är New Orleans (58), Detroit (48), S:t Louis (35), Newark (33), Baltimore (31), Oakland (26), KAnsas City (23), Atlanta (21), Philadelphia (21), Stockton (21), Cincinnati (21), Cleveland (19), Washington DC (18), Memphis (18) och Miami (17). Men brottsligheten och våldet i Chicago skiljer sig mycket mellan olika stadsdelar. East Garfield Park och West Garfield Park hör till de våldsammaste stadsdelarna tillsammans med ett par stadsdelar i södra Chicago. Mordfrekvensen bland svarta är 34, bland latinamerikaner 11 och bland vita 3. Det dominerande gatugänget i dessa delar av Chicago är Almighty Vice Lord Nation som anses omkring 30 000 medlemmar totalt.

Cicero är en stad som grundades av maffian för att de skulle få vara i fred för Chicagos myndigheter. Huvuddelen av befolkningen är latinamerikaner (87%). Staden är fortfarande delvis kontrollerad av maffian och ökänd för korruption:

Loren-Maltese was born in Baton Rouge, Louisiana, but she was raised in the Chicago area in ”blue collar communities”. After working as a waitress, realtor, and newspaper publisher, she became active in the politics of Cicero, a suburb on the west side of Chicago. Her husband, Frank Maltese, was the Cicero township assessor; among other duties, he was the driver for Cicero town president Henry Klosak. Frank Maltese was a bookmaker for the mob; he died in 1991. In 1993, Loren-Maltese became town president following the death of Henry Klosak. Loren-Maltese was well liked by many residents of the suburb for her attempts to improve the community. She was particularly known for helping senior citizens with many free services. However in 2002, she was found guilty of helping to steal $12 million of the city’s funds in an insurance scam. She was sentenced to eight years in a federal prison in California, designated as Prisoner #13706-424. She was released from the prison system on February 26, 2010.

Även valet i Cicero tidigare år har präglats av anklagelser om valfusk, korruption och gängsamröre. Den vinnande kandidaten är en tidigare polis, men det betyder sannolikt ingenting i Cicero vad det gäller laglydighet eller brottslighet. Den del av maffian som dominerar i Chicago och Cicero är känd som Chicago Outfit. Den nuvarande bossen anses Joseph DiFronzo (Johnny Bananas, No Nose) vara. I Chicago Outfit har det funnits poliser som medlemmar och som associerade kontakter.

Cicero och de andra stadsdelarna i västra Chicago med svart eller latinamerikansk befolkning har också mycket låga medianinkomster per familj, West Garfield Park 23 000 dollar per år, East Garfield Park 24 500. Austin 32 400 och Cicero i samma storleksordning (14 300 per capita). Som jämförelse har Lakeview där min dotter bor 70 700 dollar i medianinkomst per hushåll och år.

När resan med gröna linjen vare slut gick jag av vid Harlem station. Även där var det i huvudsak svarta människor. Dvs så länge jag var söder om högbanan. Väl norr om högbanan där Oak Park ligger blev det snart vit dominans. På hemresan steg jag på tåget vid Oak Park station. Dominansen av svarta människor var lika stor som på utresan, men det var inte riktigt lika många många påverkade som på förmiddagen. Även om det var obehagligt med den blodige mannen och alla påverkade människor så kände jag mig inte hotad på nåt sätt. De undvek nogsamt mig där jag satt. Besöket i Frank Lloyd-Wrights hem var också mycket intressant, men det är en annan historia.

Läs också: The Wire i verkligheten – Baltimore och BGF, Gängen – Mara Salvatrucha,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Chicago – järnvägshuvudstaden utan pampiga järnvägsstationerHemmapremiär och inte tillstymmelse till problem eller bråk >>
About these ads