En vän har gått bort

Björn Rönnblad, en vän sen 1970-talet och en kamrat i det parti, Socialistiska Partiet, där jag är med har dött. Alldeles för tidigt förstås. Vi var i samma ålder, Björn två år äldre än mig.

Första gången jag träffade på Björn var på Kungstorgsockupationen 1976.  Han var en av de aktivister i Göteborgs Miljögrupp som tagit initiativ till ockupationen. Jag var en av de som lockats till ockupationen på annat sätt. Jag var en av dåtidens stökiga unga män i demonstrationer och husockupationer. Björn var också en av dem som föreslog att ockupationen skulle upplösas efter tre dagar. Vi på torget röstade ner förslaget och fortsatte. Björn valde in i den nya ockupationsledningen.

Några år senare lärde jag känna Björn även privat. Detta genom att han delade bostad, bodde i ett kollektiv med en god vän som i likhet med mig arbetade på musikstället och allaktivitetshuset Sprängkullen. Några år efter det gick jag också med i samma parti där Björn Rönnblad sen länge var med och med tiden kom vi att umgås allt mer. Både Björn och jag var också aktiva i solidaritetsarbetet med Centralamerika såväl som inom SP. Vi blev också så småningom de två vårdare av minnen som foton, tidningsklipp och film, från Kungstorgsockupationen.

En lång tids sjukdom gjorde dock att det privata umgänget i praktiken försvann under ett antal år och när Björn kom tillbaka på banan så träffades vi mest i politiska sammanhang, på Socialistiska Partiets möten och aktiviteter. Tyvärr blev tillbakakomsten till det politiska livet inte så långvarig. Björn insjuknade i cancer som alltså nu har tagit hans liv.

I det politiska var Björn en person som smittade med sin glädje och positiva attityd, sin entusiasm, glöd och patos. Han tryckte väldigt på att politiska rörelse byggs underifrån. Att det inte finns några genvägar när man vill förändra samhället. När man vill bygga en annan bättre värld.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

About these ads