Orimliga domar i våldtäktsmål?

Uppsala: En ung tjej med ca två promille alkohol i blodet blir indragen på en toalett av två äldre killar. Blir brutalt våldtagen och får bl.a. skador i underlivet. Friande dom i hovrätten eftersom tjejen inte ansågs vara i hjälplöst tillstånd/inte gjorde tillräckligt motstånd.

Stockholm: En man våldtar sin flickvän genom att köra upp fingrar i vaginan. Friad i hovrätten från våldtäkt då han inte ansågs ha sexuellt motiv, utan utförde en ”otrohetskontroll”.

Umeå: En tjej blir fasthållen och våldtagen med en vinflaska av tre killar. Hon började blöda i underlivet. Alla männen friade i tingsrätten eftersom de ”inte hade uppsåt att skada”.

Många är intresserade av frågorna, men inte av svaren

Det finns anledning att ifrågasätta fler domar från senaste tiden. Vad kan då göras för att komma till rätta med dessa problem? De senaste årens diskussion handlar i princip uteslutande om hårdare tag, bättre lagstiftning, ökade resurser, mer utbildning etc.

Dessa förslag är dock till stora delar en politisk retorik: Vi har överlag goda resurser, bra lagstiftning, stor kunskap och vet vad som behöver göras för att förebygga brott och säkerställa att de som drabbas får hjälp, stöd och skydd. Problemet är att det inte blir gjort!

Det går att förbättra stödet till brottsdrabbade

Två viktiga åtgärder för att förbättra situationen för de som drabbas av brott existerar. För det första handlar det om en tydligare ledning och styrning (så kallad accountability) i syfte att säkerställa att personal inom bl.a. rättsväsende tillämpar den lagstiftning och de regler som redan finns. Något som man med tanke på de ovan nämnda domarna inte gör. För det andra handlar det om att säkerställa att de som drabbas av brott informeras om vilka rättigheter man har i förhållande till polis, åklagare etc.

Svensson/Stiftelsen Tryggare Sverige

Intressant?
Media: SVD1, 2, 3, 4, DN, SR,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Har de ens läst Umeådomen? Om inte så skicka ett mail till domstolen alt. hitta den via Flashback. Sammanfattningen ovan slirar lite på sanningen anser jag.

    • Jag har inte läst hela domen utan bara utdrag, men litar på Tryggare Sverige. Jag känner personer som arbetar där och har ingen anledning att ifrågasätta deras sammanfattning. Som naturligtvis är gjord i ett visst polemiskt syfte också. Ett syfte som jag inte har något emot.

  • n_nescio

    Hej

    Jag har inte läst just dessa domar eller sammanfattningar, och kan således inte uttala mig om dem. (Och jag får erkänna att jag bara har hunnit ögna igenom inlägget snabbt)

    Men även rent generellt är sådana historier inte ovanliga. Jag vet att det finns en väldigt utbredd inställning idag som går ut på att ofta försvara friande domar och ifrågasätta kritiken gentemot dem. I grund och botten är det bra, för givetvis ska vi ha en öppen debatt där den aspekten måste finnas närvarande – även i domarna i sig. Men det får inte ”slå över åt andra hållet”, där det blir en automatisk ställningstagande som anser att friande domar alltid är korrekta, fällande domar uttryck för stadsfeminism och där debatten helst tystas ned.

    För ungefär 7-8 år sedan var jag själv djupt involverad i sexbrott och träffade både offer och personer som på olika sätt kom i kontakt med sexbrott professionellt (exempelvis hjälparbetare, jurister, kriminologer). Mina erfarenheter då (som säkert kan vara aktuella även idag, även om det är svårare för mig att uttala mig om dagsläget) är att sådana domar som nämns i inlägget är bokstavligen vardagsmat. Tar du en veckoskörd av friande domar hittar du dessa saker representerade. Även om det går att bevisa att en kvinna gjorde motstånd eller har skador räcker det väldigt sällan till fällande dom.

    Det finns exempel där flickan gjorde motstånd och sa nej, vilket även gärningsmannen högt och klart berättade i rättegången. Domstolen friade, därför att han rakt ut sa att han inte förstod att ”nej betyder nej”. Uppsåt kunde därmed inte bevisas.

    Det finns ett exempel där en flicka blev söndertrasad i underlivet med dokumenterade blodiga bilder under rättegången som tagits av den våldtäktsklinik dit hon blev förd. En del skador blev permanenta, och två år senare (när jag träffade henne) kunde hon fortfarande ha ont, och hon hade även fått svar från gynekolog att hon troligen aldrig skulle kunna cykla eller rida igen – eller ha sex. Dessa skador var inte tillräckliga under rättegången och gärningsmännen friades.

    Även fall där promillehalter uppmätta hos offer även flera timmar efter våldtäkter enligt utlåtande av läkare i rättegången är såpass höga att det är omöjligt att offret hade kunna vara vid något riktigt medvetande har domstolen ansett att det inte räknas som hjälplöst tillstånd.

    Och så vidare

    Och så vidare

    Och så vidare

    Skulle jag berätta om alla domar skulle vi sitta här hela dagen och natten. Men detta förekommer verkligen. Troligen har inte så mycket ändrats på sju år, och jag skulle gissa att fortfarande är detta någonting normalt.

    Jag tror att det finns en övertro på rättsväsendet som gör att många har svårt att ta in att det kan förekomma rättsröta; i synnerlighet systematisk rättsröta. Men vad gäller sexbrott är det min uppfattning att den tradition vilken praxis vilar på är ohållbar och har aldrig haft något större objektivt värde. Detta innebär INTE att vi ska tumma på rättssäkerhet åt andra hållet, eller att kvinnors ord alltid skall tas som sanning (falska anmälningar förekommer). Det måste finnas en balans.

    Men situationen för sexbrottsoffer även i Sverige är hjälplös.

  • NilsSvensson543

    Gissningsvis är många av dessa förövare personer med ett förflutet utanför Sverige… Mer än 50% % av alla som sitter på de tyngsta anstalterna kommer från afrika, asien och österopa…

    När vi talar om asien så talar vi inte om Indier, Kineser eller Japaner… Dom är sällan kriminella, mycket sällan… Sannolikt i betydligt lägre utsträckning än infödda svenskar…