Vita kränkta män i söndrad nation

Den amerikanska högernBoknytt
Den amerikanska högern
Martin Gelin
Natur och Kultur
ISBN: 9789127135802

Vita kränkta män i söndrad nation

Mest insiktsfulla bok jag läst om USA – alla kategorier. Tre år av diskussioner med republikanska gräsrötter och opinionssättare över hela kontinenten, plus forskarintervjuer och litteraturstudier, ligger bakom nästan 500-sidiga ”Den amerikanska högern – Republikanernas revolution och USA:s framtid”.

Nu i pocket med ett nyskrivet kapitel om valet 2012. Allt en skrämmande lättsmält läsning man ivrigt slukar under stigande förfäran. Vart är USA på väg?

Boken  känns som en mörkblå-brun nerstigning i underjorden. Som en förflyttning till en förvriden alternativ värld. Som ett svavelosande besök i ett rödkokande helvete av hat, aggression, hånfullhet, rädsla, hämndlystnad, rasism, elitism, sexism, konspirationstänkande, förändringsskräck och demokratiförakt.

I botten på högerrevolten ligger inte minst den vita arbetar- och medelklassens stigande oro för stillastående löner, sviktade levnadsstandard, ekonomisk kris, samt USA:s allmänna förfall och allt svagare politiska, ekonomiska, militära och kulturella ställning i världen.

Fasa inför att kanske falla ner i Amerikas svarta hål av förlorare – arbetslösa, bostadslösa, sjukvårdslösa. Ångest inför hotande statusförlust – för att kanske förlora det man kämpat så hårt för att uppnå, och anser sig ha rätt till, ”Något har tagits ifrån mig”, kan man läsa mellan raderna i de många intervjuerna i boken.

Pessimism är en röd tråd. Ett allt starkare tvivel på den amerikanska drömmen. En vit flykt från det moderna samhället och De Andra, de färgade minoriteterna, som de känner sig allt mer främmande och till och med ibland skräckslagna inför.

En flykt till de prydliga villaförorternas inhägnade bostadsområden där man får bo bland sina likar i ras och i klass. Till idylliska småstäder i avlägsna vita delstater, långt från de korrupta skatteslösande politikerna i Washington DC. Till och med planer att lämna ”det sönderfallande” USA.

Det är apokalyptiska stämningar bland små rädda människor. Alarmism om nationens undergång såsom de känner den. Antingen vrida utvecklingen tillbaka till USA som det var förr – eller riva samhällskontraktet.

Det ligger i människans natur att kämpa för (det man upplever som) sin överlevnad som individ och grupp. Och att bevara sin position i den sociala (klass)hierarkin. Aggression i kampen om resurser, makt och prestige är en valmöjlighet. När krubban är tom bits hästarna.

Dithän har dagens republikanska parti utvecklats. Till ett parti av hatfyllda nationalistiska extremister och högerpopulister. Jämförbara med sverigedemokraterna och deras reaktionära europeiska broderspartier. Vilka alla lever i sin egen febriga fantasivärld av överdrifter, myter och lögner. Där invandrare och minoriteter är syndabockar för allt ont.

För att fortsätta min evolutionsmaterialistiska komplettering av författarens resonemang så har vi människor som social art ett biologiskt behov av att tillhöra en grupp att samarbeta (någorlunda) solidariskt med. En grupp som dock kan skapas och förändras kulturellt.

USA:s befolkningsmässiga ”grundstomme” av vita anglosaxiska protestanter (WASP) har exempelvis efter inledande hårt motstånd någorlunda väl utökats med sydeuropéer, östeuropéer, judar, katoliker och senast mormoner. Detta utgör idag gruppen ”vita amerikaner”.

Den amerikanska etniska smältdegeln har aldrig fungerat så väl som propagandan påstått. Och idag står svarta, latinamerikaner (latinos, hispanics), asiater, indianer och muslimer utanför Amerikas majoritära vita mainstream, visar författaren.

Men de färgade grupperna utgör tillsammans en hel tredjedel av befolkningen. Redan föds fler icke-vita barn än vita, och i Kalifornien och i flera andra delstater är de vita redan i minoritet. Amerika blir allt brunare.

Många vita känner en närmast ”gruppexistentiell identitetsoro” (mitt uttryck) över att framledes överflyglas av rasmässigt, kulturellt, språkligt (spanskan) och livsstilsmässigt annorlunda ”främlingar”, vilka tar över deras land såsom de känner det, och hotar att bli framtidens dominerande majoritet av allierade minoriteter.

Så stor är oron att republikanerna manipulerar och mixtrar med själva den demokratiska processen för att få färre ur de färgade fattiga grupperna att rösta. Något de ofta lyckas med (annars hade Gore varit president).

Författaren spekulerar i om delar av latinos (en kulturell grupp med blandad raslig sammansättning) skulle kunna bli nästa grupp att räkna sig som, och räknas av andra som vita. Tredje generationen gifter sig ofta med vita, och börjar prata engelska hemma. Men då skulle ju ändå rasuppdelningen mellan vita och icke-vita bestå – med nya gränser bara (min reflexion).

Martin Gelin påpekar samtidigt att den rasmässiga, etnokulturella, klassmässiga och åsiktsmässiga polariseringen i landet nått historiska nivåer. Sansade moderata konservativa/republikaner (de finns och kommer till tals i boken) är en ropande röst i öknen. Det närmaste årtiondet skymtar inget omtänkande i det republikanska partiet. Speciellt som konservativa/republikaner och liberaler/demokrater har varsina självbekräftande mediavärldar, och har slutat att lyssna på varandra.

Men de vita är ju ändå två tredjedelars majoritet, så varför oroar de sig? För att klyftorna i samhället rör så mycket mer än bara ras och klass, visar boken. Resultatet syns i valet med två jämnstarka politiska block som står emot varandra. Den i bred mening mångkulturella splittringen av nationen kan beskrivas så här:

Republikanerna domineras av eller har ett stort inslag av: konservativa. libertarianister (”högeranarkister”), vita. män, äldre, privata näringslivet, överklass inklusive superrika (”kreativa jobbskaparhjältar” enligt republikanerna). vit medelklass, sydlig-västlig-lantlig vit arbetarklass, religiösa fundamentalister, högerkristna (som mormoner och Born-again-Christians), rurala, heterosexuella, familj-könsrollstraditionella, abortmotståndare (Pro Life). sydstatare och västernbor, motståndare till skatter-stat-regleringar och Washingtonpolitiker, förnekare av klimatkrisen, vapenanhängare, värdekonservativa. och välfärdskritiker.

   Demokraterna domineras av eller har ett stort inslag av: liberala & vänstersinnade, färgade minoriteter, kvinnor, yngre, fackföreningar, offentligbyråkrater & intellektuella (den federalstatliga tärande klåfingriga snobbeliten från östkusten enligt republikanerna), färgad medelklass, färgad samt vit nordostlig storstadsfacklig arbetarklass, sekulära, liberalkristna (få, ofta svarta kyrkor), urbana, sexliberalare, mer könsjämställda, abortförespråkare (Pro Choice), västkust- och nordöstbor, fler förespråkare för skatter-stat-regleringar-Washington DC-politik, fler klimataktivister, fler vapenkritiker, fler ”modernister” i livsstil, välfärdsförespråkare.

Ett slags kulturkrig alltså. Vi mot Dom. En djup klyfta söndrar nationen och arbetarklassen. Delar den röstande befolkningen i två jämna block. Röda mot blå (färgerna är dock omvända jämfört med resten av världen).

En befolkningshalva som nostalgiskt blickar tillbaka till 50-talet (och till och med 20-talet innan Roosevelts New Deal påbörjade landets vandring mot ”totalitarism” och ”socialism”). Och en befolkningshalva som blickar framåt, och bejakar den nya mångfalden (som ”bruningen av Amerika”, ett utryck från tidskriften Newsweek), och inspireras av den europeiska välfärdsstaten. Även om också demokraterna – liksom de europeiska socialdemokraterna – även de har påverkats av den nyliberala vågen sedan 80-talet.

Republikanerna (det vita partiet) blickar bakåt i historien till USAs urideal ”börja med två tomma händer”, ”skapa sin egen lycka”, ”klara sig själv”, frihet, familj, kyrka, individualism, De är fientliga till bidrag och beroende av staten. Kritiska till etnisk kvotering av jobben – positiv särbehandling ”som orättvist missgynnar vita män”.

De vill inte tvingas betala skatter till vad de i sina egna led kallar lata, fuskande, missbrukande, brottsliga, farliga ”barnynglande”, bidragsberoende samhällsparasiter. I praktiken de icke-vita fattiga, speciellt de svarta ungdomarna i ghettona.

Människan har en medfödd avsky för snyltare som lever på gruppen (min fortsatta evolutionskomplettering). Detta kombineras i republikanernas värld med det starka amerikanska kulturella idealet att ”bra karl reder sig själv”, att man ska ta fullt ansvar för sitt eget liv, I praktiken ett program för själviskhet och socialdarwinism.

I summering kan man säga att den biologiskt-kulturellakonstruktionen av en sammanhållen och solidarisk nation har misslyckats i USA. Därför är de det enda västlandet utan fungerande välfärd. Därför de välbärgades motvilja mot att skattefinansiera ”passiviserande” välfärd åt de marginaliserade. Speciellt som man upplever att många fattiga hellre lever på bidrag än arbetar (mycket överdrivet, men så ser den republikanska mytbildningen ut).

Som jag ser det har republikanernas högerrevolt en central grundbult, som överskuggar alla andra samhällssprickor: Den vita medelklassens känner ingen nationell samhörighet med den svarta underklassen, och vill därför inte hjälpa dem socialt. Att ras och klass sammanfaller gör detta gamla sår i den amerikanska samhällskroppen desto djupare.

Den amerikanska motviljan till en mer generös omfördelningspolitik beror mer än något annat på landets etniska mångfald, enligt forskningsresultat som Martin Gelin redovisar i boken. Länder med mer etnisk mångfald spenderar mindre på välfärdsprogram. Därav sprickan i USA, som författaren redovisar.

Min fråga: Kommer den reaktionära vita medelklassrevolten av värdekonservativa högerkristna, själviska välbärgade och ideologiska libertarianer att lyckas vrida historien tillbaka? Eller kommer det nya, unga, framväxande, fäggranna, inkluderande, sociala och liberala USA att definiera framtiden? Där ger boken inget klart svar.

Hans Norebrink

# En den amerikanska (och globala) konservatismens viktigaste ideologiska inspiratörer är den bortgångne nyliberala extremisten Ayn Rand. Med sitt övermänniskoideal hyllade hon kapitalismens ojämlikhet och den ohöljda individualistiska själviskheten.

”Altruismen är vänsterns ideologi. Den är inte kompatibel med kapitalismen”, skrev hon i sin högerbibel ”The virtue of selfishness”. Hon var emot hela (den urkristna) idén att man ska hjälpa sin granne, sin nästa (Ayn Rand var ateist).

Den här borgerliga tron att osjälviskhet är en misslyckad vänsteridé motbevisas idag av den evolutionära forskningen. Den visar att såväl själviskhet som osjälviskhet är ärvda genetiskt grundade delar av människans givna biologiska natur. Den premiss om obotlig mänsklig egoism som republikanerna, globalhögern, nyliberalismen och nationalekonomin bygger på, den är vetenskapligt falsk (min slutkommentar).

Läs mer: SVD, DN, AB, Kent Werne, USpol, Readmill, Bibliopepe, EX, GP, LM, Dagens Bok, Bok-Skotten, HD, Filmitch, Goodreads, Världen idag, RVK, KA, USAbloggen, Håkan A Bengtsson, TV4,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris 

About these ads