Organiserad brottslighet i Göteborg

Enligt en rapport från Brå är den polisanmälda brottsligheten lägre i Göteborg än i Malmö och Stockholm. Samtidigt är den uppgivna brottsligheten enligt Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) lika hög i Göteborg som i Malmö och Stockholm. Detta kan betyda två saker, människor i Göteborg har lägre förtroende för polisen än i de andra storstäderna och att människor i Göteborg inte finner anledning att anmäla eller inte anmäler av rädsla då brotten utförs av organiserade kriminella nätverk och gäng.

De kriminella nätverken i Göteborg består enligt undersökningen av fyra olika typer av gäng:

– enskilda personer som bor på olika håll i staden och är sammanbundna av nätverk, vissa av dem har band till andra länder eller geografiska regioner

– personer som har en förankring i bestämda förorter eller stadsdelar

– personer som tillhör bestämda familjer, som i sin tur är knutna till bestämda förorter eller stadsdelar

– personer som ingår i broderskapsgrupperingar.

Till den förstnämnda gruppen av gäng hör det gäng som en gång fanns och som kallas för BMW-ligan men också fortfarande existerande kriminella konstellationer som kretsen runt spelkungen Rade Kotur (även om det är en mycket försvagad gruppering) och den så kallade Naserligan (också kallad Albanligan). När Original Gangsters (OG) existerade kan det gänget också sägas ha varit ett sådant gäng, även om det också var en så kallad broderskapsgruppering. Även två andra broderskapsgrupperingar har haft eller har nätverksliknande karakteristiska, Asir och Brödraskapet Wolfpack. Nätverken är löst sammansatta och personer i olika nätverk samarbetar ibland med varandra i olika konstellationer:

Den största gruppen av kriminella personer i Göteborg tillhör inte något namngivet gäng. I ”gängkrigets Göteborg” får dessa personer minst uppmärksamhet. Deras brottslighet och organisationsgrad går knappast att förmedla i en tidningsrubrik.

[…]

De personer som ingår i projekten är fristående personer, men kan också ha en knytning till olika konstellationer. Flera poliser illustrerade dessa tillfälliga samarbeten med att det är lämpligare att i stället för tatueringar som betecknar tillhörighet, ha ”gnuggbilder” eller kardborrbandsmärken som snabbt kan tas bort och ersättas med nya. Till exempel kan tre fristående personer vara involverade i ekobrott tillsammans med en person som är medlem i en broderskapsgruppering. Det kan också vara tvärtom när en person är aktiv med indrivning tillsammans med tre medlemmar i en broderskapsgruppering.

En del av dessa personer har ett ursprung i andra länder. Den största kretsen med rötter utomlands omfattar kriminella personer med en bakgrund i forna Jugoslavien med omkrets. Inflytandet från personer från Mellanöstern är dock stort och börjar luckra upp dominansen från länderna på Balkan. Grupperna är långt ifrån enhetliga, varken nationellt eller med inriktning på brottslighet. Detta gör att individerna och nätverken har lättare att anpassa sig och de kan byta brottstyp om de ser en möjlighet att tjäna pengar. För det mesta håller de sig dock till ungefär samma brott.

Ibland får tillfälliga allianser egna namn på grund av händelseutvecklingen. En sådan gruppering var den så kallade Gårdstensalliansen som också gick under namnet Vännerna.

De förortsbundna, territoriella nätverken är ibland också familje- och släktnätverk, men oftast nätverk av människor som växt upp tillsammans. Ibland skaffar de anknytning till broderskapsorganisationer vilket hänt i såväl Backa som Biskopsgården, men oftast inte. Nätverken är löst sammansatta och runt kärnan på några få personer med omfattande kriminalitet finns ofta en stor grupp ungdomar med låg brottsaktivitet.

Gängen upplöses ofta med tiden och kan påverkas av små förändringar som att någon ledande person dör eller fängslas. Individer från dessa gäng är ofta drivande i olika kallade förortskravaller med bilbränder och attacker poliser etc. Det är samtidigt fel att påstå att upplopp och bilbränder i förorter saknar social grund. De är inte en produkt av några kriminella gängs verksamhet även om gängen deltar och driver på.

Stadsdelar som har eller har haft kända gäng av denna typ under senare år är Backa, Biskopsgården, Bergsjön och Tynnered. Sannolikt även Tolered/Slätta damm, Kortedala och Frölunda. De enda som fått ”nöjet” att ståta med ett eget namn är Backagänget och det gäng som tidigare fanns i Biskopsgården som kallades Biskop 418.

Det mest kända släkt- och familjebundna nätverket i Göteborg är det som är centrerat kring Hammarkullen. Ett nätverk med rötter i Mellanöstern. Liknande nätverk finns dock enligt uppgift även på andra håll som exempelvis i Gårdsten, Hjällbo, Bergsjön, Tynnered och Frölunda. Dessa nätverk sträcker sig dessutom till andra länder och använder ibland religion som en sammanhållande länk:

I något fall talas om familjebundna konstellationer med ”imperiebyggnadstendenser”. Det är ett uttryck som lånats från Polisens nu pågående insatser i Södertälje, där familjer bygger upp en storskalig verksamhet med territoriella anspråk som har både legala och illegala inslag. Det är en ovanlig form av organiserad brottslighet där ambitionen är att kontrollera ett mindre område. På det illegala kontot finns narkotika- och vapensmuggling, stölder, häleri och utpressning samt beskyddarverksamhet. De släktrelaterade grupperingarna är inte begränsade till Göteborg utan nätverken sträcker sig till andra städer i Sverige och även övriga Europa.

Ett ovanligt inslag hos de familje- och släktbundna kriminella är användningen av religiös retorik. ”Religionen blir en kraft att knyta människor till sig”, menar en polis. I grund och botten handlar det dock om en skenbar religiositet. I stället är det pengarna som utgör den starkaste drivkraften. Kombinationen av makt och religion gör att vissa personer får en medlande funktion i olika konflikter. En alternativ rättsordning har därför uppstått, där exempelvis ett ”domslut” om att betala ”böter” inte ifrågasätts. En egen rättsordning i kombination med egna ”banker” för utlåning och andra funktioner leder till att det skapas ett ”samhälle i samhället”.

Också det en gång stora gänget OG kan sägas ha haft en viss familjeanknytning och även i Naserligan finns starka kopplingar till vissa familjer.

När det gäller broderskapsgrupperingarna så är dessa av två slag. De så kallade fängelsegängen, Asir, Original Gangsters (om de ens finns längre) och Brödraskapet Wolfpack. Dessa verkar ha blivit avsevärt försvagade under senare år. Den andra typen av broderskapsgrupperingar är mc-gängen. Såväl Hells Angels MC som Bandidos MC finns i Göteborg. Hells Angels har tre fullvärdiga så kallade chapters i Göteborg (Gothenburg, Gothtown och West Rock City) och Bandidos MC har en avdelning.  Utöver det finns Red Devils MC och Red & White Crew, båda supporterorganisationer till Hells Angels, i Göteborg. Dessutom Bandidos supporterorganisation X-team. Medan Bandidos-grupperingen har försvagats under senare år gäller motsatsen för Hells Angels-kretsen.

Brå beskriver broderskapsgrupperingarna så här:

När konflikter uppstår mellan personer i olika kriminella miljöer och konflikten trappas upp sluter sig broderskapsgrupperingarna. Det är i princip endast vid konflikter och andra angelägenheter som berör gruppen som helhet som broderskapsgrupperingarna fungerar som en homogen grupp. De broderskapsgrupperingar som även finns etablerade på andra orter, både nationellt och internationellt, kan vid allvarliga konflikter få förstärkning utifrån, till exempel för vakthållning.

Under vanliga förhållanden agerar emellertid medlemmarna som individer och det kan då, enligt flera intervjupersoner, vara mycket internt ”tjafs” inom en broderskapsgruppering. Visserligen går medlemmarna på klubbmöten, men det är inte mycket mer än så, utan alla ägnar sig åt sitt.

Medlemskapet ökar inte enbart självkänslan utan fungerar också som ett varumärke när enskilda medlemmar gör kriminella affärer eller ingår i projekt. Det är en garant för att personen är trovärdig, vilket ger access till brottsupplägg och fördelar utanför brottsligheten. Det skrämselkapital som ligger i grupperingens namn används särskilt vid utpressning och indrivning.

[…]

Flera individer i vissa broderskapsgrupperingar i Göteborg har mer och mer glidit över från uppmärksammade våldsbrott till att bli involverade i ekonomisk brottslighet. Framför allt handlar det om organiserat svartarbete i byggbranschen. Följden har blivit att dessa grupperingars brottslighet sker mer diskret och att konflikter inte blossar upp lika ofta som tidigare. Med andra ord ser det på ytan ut som att dessa grupperingar är mindre brottsaktiva än de egentligen är. En intervjuad polis menar att dessa individer har lyft sig själva till ”en högre” nivå inom kriminaliteten, att de blivit mer sofistikerade. De har ”tagit ett kliv uppåt” i en hierarkisk brottstrappa. Eftersom de uppträder tillbakadraget får de inte lika mycket uppmärksamhet av myndigheterna.

De grupperingar som framförallt växt de senaste åren är de förortsbaserade territoriella nätverken. Detta oavsett om de är baserade på familje- och släktband eller ärt mer löst sammanhållet. Enligt sociologen Maria Wallin som arbetar på länskriminalen i Göteborg är förortsgängen ett kraftigt växande problem som är större än broderskapsorganisationerna. Polisen i Göteborg uppger också att gängen använder sig av mycket kraftigt våld för att skaffa ett våldskapital och visa att det är de som bestämmer.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads