Fallgroparna vid kravaller: Historielöshet, moralism och våldsromantik

Ulf Bjereld, statsvetare och socialdemokrat, har i ett rätt bra inlägg formulerat tankar kring tre fallgropar som människor ofta ramlar ner i när kravaller och upplopp diskuteras. Så här skriver han:

1.) Yrvakenhet och historielöshet. Ungdomsupplopp är inget nytt, varken i Sverige eller i andra delar av världen. Om vi håller oss till det senaste decenniet så har ungdomsupplopp snarlika dem i Husby förekommit såväl i London och Paris, som i StockholmGöteborgMalmö och till och med i Borås. Ändå är det som om varje gång var den första. Samma förvåning, samma bestörtning, samma början från noll när det gäller att hitta förklaringar till det inträffade.

2.) Moralism. Förståelsen för vad som händer och därmed möjligheten att på allvar göra något åt det ökar inte genom harmsna och förnumstiga påståenden om att ungdomarna borde sluta kasta sten och i stället vara tacksamma över att de lever i ett bra land. Inte heller främjas saken av att skuldbelägga föräldrar eller genom förslag om utegångsförbud och strängare straff.  Moralism är bara ett sätt att hantera sin egen frustration och sin längtan efter enkla lösningar. Att ta avstånd från moralism innebär naturligtvis inte att man på något sätt accepterar det våld och den skadegörelse som förekommer.

3.) Romantisering av våldet. Nej, det finns inget progressivt i den våldsanvändning vi ser i Husby och på andra håll i Stockholm. Våldet är inte ett uttryck för förtryckta och diskriminerade förortsbors frihetslängtan och politiska kamp i sina bostadsområden. Enbart två av de ungdomar som anhölls i Husby igår var bosatta i området. Flertalet av de som greps var tidigare straffade för andra brott. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Våldsromantik är vänsterns värsta fiende.

Jag är i sak överens om allt. Det som händer i Stockholm just nu är ganska vanligt i Sverige och är inget nytt. Moralism med krav på våldsammare poliser, hårdare tag och rejäla straff inklusive kollektiv bestraffning leder ingen vart. Våldsromantik, idealisering av upploppen gynnar varken vänstern eller förorten. Det är dock inte vänsterns värsta fiende som Bjereld skriver. Vänsterns värsta fiende är det som hänt socialdemokraterna, byråkratisering och därmed följande förborgerligande. Men det är en lite annan diskussion. Och så har det hänt i Falkenberg också. Varit upplopp alltså.

Dessutom kunde man önskat att socialdemokrater varit lika kloka år 2001 i Göteborg. Men det var de inte. Då lät de flesta socialdemokraters på samma sätt som moderaterna låter nu. Det var moralism, rop på hårda tag, hårda straff osv.

Läs också:

Intressant?
Media: SR1, 2, 3, 4, SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, DN, AB1, 2, 3, 4, 5, 6, Skanskan, NSK, LT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

About these ads