Sverige har en våldsam polis och många kravaller

Alla människor i Sverige tycks ha ett problem med minnet och verkligheten. Det gäller såväl poliser, journalister, politiker som många vänsteraktivister. Kravaller är inget ovanligt i Sverige, har i stort sett aldrig varit ovanligt. Under en kort period på 1950- och 1960-talet var det lite ovanligare om än inte okänt. Sen år 2001 är kravaller sannolikt vanligare i Sverige än i något annat land i västra Europa. I Sverige är det i stort sett förortsoroligheter varje år. Inget annat västeuropeiskt land är i närheten av det. Det finns flera orsaker till det.

Vi har en våldsammare poliskår än vad de flesta länder har. Alla som arbetat och arbetar mycket med polisiära frågor och studier av statliga våldsapparater vet detta. Svensk polis är en polis som rent generellt har dålig utbildning när det gäller att arbeta med och mot folkmassor. Först efter de omfattande kravallerna i Göteborg år 2001 på började sådan utbildning inom den svenska polisen. Förutom den dåliga utbildningen så har den svenska polisen inga ”vapen” för kontroll av folkmassor mellan dialog och lugnt läge till fullt pådrag och närstrid med batonger, pepparsprej och vi värsta fall skjutvapen som 2001. Sammantaget leder detta till att svenska polis är lättprovocerad, att den har lätt att ta till för mycket våld och att tappa kontrollen över sig själva. Jag anser inte att tårgas, gummikulor och vattenkanoner är en lösning, utan problemen skulle då bara visa sig på ett annat sätt.

Sverige har också de snabbast växande ekonomiska klyftorna i västeuropa. Snabbast växande klyftor som drabbar den fattiga arbetarklassen hårt är sådant som kan göra människor desperata. Ungdomar tappar framtidshopp och slutar drömma. Det skapar en grogrund för kraftigt missnöje. I upplevd brist på möjligheter att göra sig hörd leder det till oroligheter och upplopp.

Kravallerna i Göteborg år 2001 som var de allvarligaste i Sverige sen 1930-talet lärde ungdomar att den svenska polisen kan besegras i gatustrider. För vi ska inte glömma att de flesta som aktivt deltog i kravallerna i Göteborg år 2001 var arbetarklassungdomar från förorterna i Göteborg. De som var med har sen berättat för yngre. Men även via filmer och annan media har man kunnat se att polisen i Sverige kan besegras på gatan. En sådan lärdom gör att fler vågar bråka med och mucka med polisen. Detta är sannolikt inte en medveten process utan är någonting som inträffar. Samma förhållanden råder bland vänsteraktivister. Kunskap och erfarenheter sprids på olika sätt ner i generationerna.

Samtidig anser jag att det är fel att påstå att förortsoroligheterna är någon som helst politiskt revolt. Det är en ungdomsrevolt med politisk bakgrund till viss del, men ingen politisk handling. Det är desperata och övergivna människors sätt att göra sig synliga (och också en massa annat).

Många människor tror också att de kravaller som nu utbrutit i Stockholmsområdet och delvis spridit sig är de värsta förortskravaller som varit. Det är emellertid inte sant. De värsta förortskravaller som varit hände år 2009. Med start i Göteborg. I Backa med flera förorter. De började i augusti innan skolstarten och tog slut först i november. Förutom Göteborg var det upplopp i en lång rad andra svenska städer. Den vågen av förortskravaller var betydligt mer omfattande än det vi så här långt sett i Stockholm.

Förortskravaller förekommer i stort sett varje år i Sverige. Bara i Göteborg har det varit förortsoroligheter varje år sen 2008.  Nazistiska medborgargarden såg vi på 1930-talet, 1980-talet och 1990-talet. Inte heller det är nåt nytt under solen.

Det är inget nytt som nu skett i Stockholm, utan ett känt mönster som upprepas. Det är så Sverige ser ut, har sett ut länge. Det är det som är Sverige, alltid har varit Sverige. Det Sverige jag känner i alla fall. En sida av Sverige som alltid funnits där. Kravaller är en del av den svenska historien. Fattigas våldsamma protester eller våldsamma rop på hjälp har alltid funnits i Sverige. Vi finner oss helt enkelt inte och har ingen anledning att göra det. Det är ett positivt svenskt drag att bli förbannad på makten med jämna mellanrum. Det tar sig inte alltid politiska uttryck, men det har politiska orsaker.

Läs också: Ungdomskravaller inget direkt nytt

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

  • ehlo

    Det är Alliansregeringens fel att folk är uppröda ute i förorterna, inga jobb, utförsäkrar sjuka människor så att dessa blir ännu mera sjuk, så att det blir svårt att komma tillbaka till ett arbete, jag hoppas Fredrik Reinfeldt får stå till svars för allt elände han och hans regering har ställt till med i Sverige.