Individuella kampanjbidrag istället för partistöd?

Oscar Hjertqvist

Oscar Hjertqvist

En konsult, Oscar Hjertqvist, har på uppdrag av Timbro skrivit en rapport som kritiserar partistödet. I rapporten föreslås följande:

  1. Reglera partiväsendet. De politiska partierna borde ha ett regelverk och en tillsynsmyndighet.
  2. Stoppa utgiftsökningen. Partiernas kostnadsspiral kan brytas genom att införa en gräns för hur mycket pengar som får spenderas under en valrörelse.
  3. Stöd demokratin, inte partierna. Rikta stödet mot den demokratiska processen och medborgarnas möjlighet till påverkan, i stället för partiernas bankkonton.
  4. Kräv delfinansiering. Om statligt stöd måste matchas mot insamlade medel skapas incitament för partierna att anstränga sig mer.
  5. Avdragsrätt. Gör gåvor till partiorganisationer avdragsgilla.

Det finns många problem med det svenska partistödet, speciellt ihop med de demokratiska begränsningar som finns i svenska val. På den punkten är jag delvis överens med Timbro och Hjertqvist.

Små partier som ställer upp i val måste betala sina partisedlar själva, det behöver inte de stora partierna som har mandat på olika ställen. De får materialet betalt. Dessutom får de ett omfattande stöd till sin verksamhet i form av parti stöd. Systemet gynnar existerande partier och missgynnar nya partier.

Partistödet betalas dessutom ut även om partierna inte besätter sina poster. Dvs partierna får bidrag för ingenting.

De svenska partierna får huvuddelen av sina inkomster från partistöd och mycket små inkomster i form av medlemsavgift. Den enskilde medlemmen är därför en oviktigt person för partierna som mer och mer förvandlas till valmaskiner med anställda och inhyrda konsulter etc. Medlemsinflytandet på politiken har minskat och partiapparaten klara sig utmärkt utan medlemmar.

När det gäller förslagen från Timbro rapport är jag för de tre förslag som gynnar demokratin, dvs förslag 1 till 3. De två övriga förslagen är jag mot. Förslag 4 gynnar de stora partierna (detta förslag är det viktigaste enligt Timbro) och missgynnar alltså demokratin som jag ser det medan förslag 5 gynnar rika människor. Det är de som kan tjäna på sådana avdrag. Därmed gynnar de också de partier de kan tänkas ge stöd.

I en artikel i Dagens Samhälle föreslår Hjertqvist också vad som i praktiken kan bli en slags individuella kampanjbidrag:

Därför föreslår jag att dagens partistöd reduceras med två tredjedelar. Partierna kan överleva och ägna sig åt sin kärnverksamhet på den återstående tredjedelen, men för att göra mer än så måste de samla in frivilliga bidrag från sympatisörer.

Därefter införs en ”medborgarpeng” på 100 kronor till alla svenska medborgare över 15 år, som varje år kan ges till ett parti, organisation eller person man tycker bäst representerar ens åsikter i den politiska debatten. Det skulle kunna vara riksdagspartier – men även enskilda riksdagsledamöter. Eller tankesmedjor, journalister, TV-program och nybildade partier vilka därigenom får resurser att göra sitt jobb bättre och mer ambitiöst.

När året är slut kan givarna se om deras medborgarpeng har använts som de avsåg och som mottagaren lovat arbeta för. Om Folkpartiet år 2013 lovar att verka för en generös invandringspolitik för att sedan halvera anhöriginvandringen kommer de knappast få några medborgarpengar år 2014. Om en tidning å andra sidan lovar att bevaka EU utifrån ett svenskt perspektiv och startar en webbtv-kanal som under året har 56 scoop kommer den troligen få mer medborgarpengar under 2014.

Medborgarpengen ska kunna ges till individer, organisationer eller partier. Det handlar alltså om att en del av de statliga pengar som ges i partistöd idag ska hamna i en pott med pengar som vanliga medborgare delar ut. Inte om att enskilda personer ska kunna ge individer stora pengar i kampanjbidrag. Varje individ har ju bara 100 kronor som den kan skänka.

Exempelvis skulle jag kunna få pengar för att utförligt beskriva brottsligheten i Sverige. Om jag skulle få 100 kronor från 2 000 läsare (min blogg har mellan 1 500 och 3 000 unika läsare per dag) så skulle jag få 200 000 kronor vilket skulle ge mig möjlighet att göra ett mer omfattande researcharbete som att betala pengar för förundersökningsprotokol och domar.

Det hela skulle möjligtvis innebära att redan rika kändisar skulle få mer pengar för att bedriva ett opinionsarbete de redan kan driva för egna pengar. Det skulle sannolikt också gynna organisationer som genomför spektakulära saker istället för långsiktigt opinionsarbete, men genom att partierna får mindre pengar skulle det ändå kunna fördjupa demokratin genom ökad politisk aktivitet och närvaro från fler olika aktörer än de allra största och rikaste. Möjligtvis. Kanske.

Oscar Hjertqvist har via mejl ställt en fråga till mig och andra bloggare (han vill uppenbarligen ha lite reklam för sin debattartikel):

Då ni som bloggare tillhör denna kategori undrar jag om ni vore intresserade av att på er hemsida/blogg beskriva vad ni skulle göra om ni fick 1-10 miljoner kronor (det vill säga, mellan 10 000 och 100 000 svenskar skulle ha valt att stödja er) för ett år. Skulle ni driva kampanj kring en sakfråga, uppvakta politiker, göra en film/bok/dataspel/app som illustrerar era frågor eller utreda otydlig och kontroversiell statistik för att få fram sanningen?

Det finns inga begränsningar – medborgarna har gett er pengarna ovillkorligt och skattefritt. Enda restriktionen är att de när nästa medborgarpeng ska utdelas kommer titta på vad ni åstadkommit.

Sannolikt skulle jag använda pengarna för att motverka en hårdare kriminalpolitik och verkar för humanitet på brottsbekämpningsområdet. Dessutom för att väcka opinion om att en oberoende myndighet för att utreda poliser brott bör inrättas. Alternativt så kan jag delta i en kampanj mot vinstuttag inom vård och skola såväl som mot privata skolor och vårdinrättningar.

Några miljoner kommer jag förstås inte att få. Istället hamnar såna summor sannolikt hos Aftonbladet, Miljöpartiet, Greenpeace, Amnesty, Moderaterna, Socialdemokraterna, Motormännen och liknande organisationer. Hos kändisar som jag redan skrivit. Hos de stora partierna. Hos organisationer som genomför spektakulära aktioner istället för hos sådana som bedriver ett långsiktigt politiskt folkbildningsarbete. Kanske inte de som skulle behöva pengarna. Frågan är om det verkligen är bättre än nuvarande partistödssystem.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Individuella kampanjbidrag istället för partistöd?”

  1. Jag gillar inte Timbro nämnvärt, men jag tycker till skillnad från dig att punkt 4 är intressantast – att offentligt partistöd på något sätt relateras till vad partierna själva kan samla in. Det tror jag skulle innebära en förbättrad debatt – för att vinna röster och partibidrag behövs mer av ytlighet och upprepning, för att få enskilda att gräva i fickan krävs mera av argument och saklighet. En relativ skillnad i alla fall.

    Sedan kan man se offentliga partibidrags intresse som att vilja *bevara* allt som det är. Privata bidrag däremot vill *förändra* samhället. Varför skulle det vara bättre med konservatism än radikalitet? (Man kan förstås lägga in olika saker i de orden, men principen är väl klar).

    Till slut förstår jag inte hur du menar att det skulle gynna större partier? Tvärtom har de små partierna en mycket större andel insamlade medel jämfört med offentliga bidrag och en kultur att (av nödvändighet) *övertyga* de få mer än att ormtjusa de många.

    Av de som deltagit i den här debatten, och det är många, tycks ingen ha funderat över hur politiken, och retoriken, påverkas av en förskjutning till offentliga partibidrag.

    1. Större partier kan betala människor för att samla in, de kan köpa annonser osv. Det betyder att de sannolikt kommer att gynnas.

      Jag tror inte attretoriken blir så mycket bättre. Det kan den bli, men det finns också en risk för en förvandling av politiken till reklamkampanjer som i USA. Enkla reklamslogans för att få pengar och stöd.

      1. Med vilka pengar skall större partier betala människor för att vigga pengar? Jag kan med all säkerhet säga att SP har en större andel medlemsavgifter/donationer i budgeten än något riksdagsparti. Men några reklamkampanjer hittar jag inte här, utan tvärtom är det en av de mest läsvärda vänsterbloggarna.

        1. Så funkar det idag iofs. Du kan ha rätt och jag fel. Vi får fortsätta fundera på frågan. Det där med tävlan och behålla bidrag är en intressant vinkel.

Kommentarer är stängda.