Manspartiet Sverigedemokraterna

Sveriges eget högervridna, fascistiska och rasistiska parti, sverigedemokraterna (SD) är ett parti med mer än dubbelt så stort stöd bland män (7,9 %) än bland kvinnor (3,6 %) enligt SCB:s partisympatiundersökning. Kanske inte så förvånande då partiet ju är ett konservativt högervridet parti i frågor om jämställdhet, kvinnofrågor och familj. Även moderaterna har ett betydligt större stöd bland män än bland kvinnor. Det omvända förhållandet råder för miljöpartiet och socialdemokraterna.

Bland LO-anslutna arbetare är SD tredje största parti enligt undersökningen. De har ett stöd på 11,3 %. Stödet för socialdemokraterna i denna grupp är 53,8 % och moderaterna har stöd från 17,8 %. Bland privatanställda har SD stöd av 7,8 % medan stödet bland offentliganställda är mycket svagt (2,4%). Bland privatanställda arbetare är stödet till fascisterna i SD 13,1 % medan det bland arbetare generellt är 9,0%. Även bland ensamföretagare har SD ett större stöd med 9,5 % än i befolkningen som helhet där man har 7,7 %.

Partiet har ett större stöd bland boende i lägenhet än bland människor i andra boendeformer. Dessutom har man ett stort stöd bland personer med enbart grundskola, lite mindre bland de som också har gymnasium och ett mycket litet stöd bland människor med högre utbildning.

Intressant är att skillnaden i stöd för SD bland personer med utländsk bakgrund och svensk bakgrund inte skiljer sig så mycket som man skulle kunna tro. Skillnaden är bara 2,2 procentenheter. Bland män är skillnaden större, bland kvinnor är det i praktiken ingen skillnad alls.

Kort sagt är SD ett parti med stöd bland manliga arbetare och hantverkare, dvs låginkomsttagare, som har låg utbildning och ofta är LO-medlemmar eller oorganiserade. Oftast bor de på landet eller i småorter i Skåne, Småland eller Bergslagen. De är dessutom ofta ogifta. Dessa män tillhör onekligen förlorarna i dagens samhälle. Och de söker sig till enkla förslag lösningar som inte kommer att lösa nånting. Allra minst dessa mäns problem. Problem som är exakt desamma som de som förekommer i storstädernas förorter. Arbetslöshet, fattigdom, bristan resurser, brist på framtidshopp, uppgivenhet och en känsla av att inte höra till. Precis som förorternas arbetare är de offer för regeringspolitiken och klassförtryck.

Intressant?
Mer: Expo,
Borgarmedia: ABSVD123, 4, 5SR12,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

About these ads