Darwinismen fullbordad

Darwins ofullbordadeBoktips
Darwins ofullbordade
P C Jersild
Bonnier Alba Essä

Darwinismen fullbordad

Idag anses väl Darwins utvecklingslära tämligen elementär och accepterad – utom bland fundamentalister i olika religioner. Människan härstammar kroppsligen från djuren. Vi har 80 procent av våra gener gemensamma med torsken och kring 99 procent av vår arvsmassa är identisk med schimpansens.

Från 70-talet kom dock sociobiologin, och från 90-talet dess efterföljare evolutionspsykologin, in på ett än idag brännbart ämne. Man började tolka evolutionsläran så att människan även psykologiskt har ärvt en del av sin natur från djuren. Ett känsligt ämne P C Jersild tar upp på ett alldeles föredömligt sätt i korta (117 sidor) lättlästa ”Darwins ofullbordade”.

Darwin missbrukades i rasistisk, nazistisk och kolonialistisk socialdarwinism (”den starke vinner och det är rätt”), och på liknande sätt kan naturligtvis sociobiologi och evolutionsbiologi manipuleras i reaktionärt syfte. Men det är väl inget bevis för att tankarna i sig skulle vara osanna, menar P C Jersild (jämför ”guilt by association”).

Den idag så förkättrade ”biologismen”, som förstärkts av de allt snabbare genombrotten i genforskning på senare år, har ju dessutom visat på det totalt ovetenskapliga i all form av rasism. Den högst uppmätta skillnaden mellan människors arvsmassa är en promille (en tusendel). Dessutom är genetiska skillnader mellan individer inom en grupp sex gånger större än skillnaden i arvsmassa mellan grupper eller ”raser” (Det finns sedan neanderthalarna dog ut bara en ras – människorasen).

Den ”nya biologin” tyder på att människan är en social och ofta hjälpsam flockvarelse av naturen. Men också på att vi anpassar oss så till gruppen att vi ibland kan utöva grymheter mot avvikande eller andra grupper (etniskt ”vi-och-dom”-tänkande). Som andra djur kan vi vara aggressiva och själviska, men också osjälviska och omhändertagande. Kanske själva vår känsla för rättvisa och moral ligger i våra ”djuriska” gener (kanske den eviga debatten om människans natur därmed kan få ett slut – vi är både ”onda”& kapitalistiska och ”goda”& socialistiska).

Spännande om man vågar pröva att ta till sig och intellektuellt testa argumenten. Men tyvärr låser sig många i känsloutbrott inför de nygamla biologiska perspektiven. Den gamla debatten om arv och miljö kommer åter (båda gäller, säger Jersild). Och liberaler (”individen bestämmer sitt liv”), socialister (”misslyckade individer är samhällets fel”) och trendiga postmodernister (”allt är en social konstruktion”) vill tro att miljön är allt. Debatten lär fortsätta – förhoppningsvis med mer tolerans och öppna sinnen.

Hans Norebrink

Läs mer: Saunalahti, Google, P. Gander, Clarté, VoF, Alba,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,


About these ads

  • Onekligen intressanta tankar. Men jag håller med dig om att beröringsskräcken är alltför vida utbredd. Jag menar, bara för att man vill diskutera kontroversiella ämnen så betyder det faktiskt inte att man per automatik vill utrota någon eller vad det nu vissa är rädda för. Samhället skulle må bättre om en del ville släppa sina ”fobier” och inte se diskussion om ämnen de är rädda för som ett hot.