Tre områden på jordklotet berörs av internationella traktat eller överenskommelser. Antarktis, Spetsbergen och Åland. Antarktis har jag i praktiken redan berört. Återstår alltså två områden i Norden. Svalbard (Spetsbergen) och Åland.
Spetsbergen eller Svalbard som hela området heter idag styrs enligt reglerna i Spetsbergstraktaten (också kallad Svalbardtraktaten) från 1920. Traktaten reglerar Spetsbergens och Björnöns politiska och rättsliga status. Idag går dessa områden liksom Vitön, Kung Karls land, Hopen i den ögrupp och det område som kallas Svalbard. Svalbards största öar är:
- Spetsbergen (37 673 km²)
- Nordaustlandet (14 443 km²)
- Edgeøya (5 074 km²)
- Barentsøya (1 250 km²)
- Vitön (682 km²)
- Prins Karls Forland (615 km²)
- Björnön (178 km²)
Hela Svalbard omfattar totalt 61 022 km².
Spetsbergtraktaten ger Norge suveränitet över ögruppen. Bland de ursprungliga undertecknarna fanns Norge, USA, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Storbritannien och Sverige. Innan avtalet trädde i kraft 1925 anslöt sig även Belgien, Finland, Kina, Monaco, Rumänien, Saudiarabien och Schweiz. Åren därefter anslöt sig Afghanistan, Albanien, Argentina, Bulgarien, Chile, Dominikanska republiken, Egypten, Estland, Grekland, Polen, Portugal, Sovjetunionen, Spanien, Tyskland, Ungern, Venezuela och Österrike. 1994 anslöt sig Island och 2006 Tjeckien.
Traktaten ger medborgare från de anslutna länderna rätt att bedriva näringsverksamhet, jakt och fiske på öarna. Ryssland bedriver gruvdrift i Barentsburg. Tidigare har även andra länder, däribland Sverige, bedrivit gruvdrift på öarna. Idag är den viktigaste verksamheten på öarna forskning men förr har valjakt spelat stor roll. Turism har också ekonomisk betydelse. Bland forskningsinstitutionerna som är knutna till Universitetsstudierna på Svalbard (UNIS) märks bl.a. Norsk Polarinstitutt och EISCAT.
Svalbard har inget demokratiskt styre, utan lyder direkt under regeringens representant som bär titeln sysselmann. Befattningens närmaste motsvarighet är guvernör. Sysselmannen har större befogenheter än en vanlig fylkesmann (vilka motsvarar de svenska landshövdingarna). Sysselmannen fungerar också som polischef och hjälpdomare i underrätterna med mera. Han ska också garantera Norges rättigheter enligt traktaten och se till att Norge fullgör sina förpliktelser. Några lokala folkvalda politiska församlingar existerade inte förrän 2002, då Longyearbyen lokalstyre inrättades. Longyearbyen fungerar som residensstad och säte för sysselmannen.
Öarna har totalt cirka 2 800 invånare. Förutom Longyearbyen finns också orterna Barentsburg, Ny-Ålesund och Svea.
Då Svalbard är en demilitariserad zon tillåts inga militära trupper eller installationer.
Svalbard ingår inte i Schengensamarbetet vilket innebär att det krävs pass eller bevis om medborgarskap vid resa därifrån till Norge.
Även Åland är en demilitariserad zon och styret regleras av en traktat. Ålands status skyddas av internationella garantier. Finland har dock suveränitet över området.
Freden i Fredrikshamn i september 1809 innebar att Sverige överlät Finland till Ryssland samt därtill en del av landskapet Västerbotten och hela Åland som därmed kom att tillhöra storfurstendömet Finland. Efter Finlands självständighet 1917 strävade ålänningarna efter återförening med Sverige. Den så kallade Ålandsfrågan, det vill säga konflikten om Ålands tillhörighet till Sverige eller Finland, var en av de få frågor som behandlades och löstes av Nationernas Förbund under mellankrigstiden på 1900-talet.
Åland fick som ett resultat av ingripandet från Nationernas Förbund en speciell status:
Åland är officiellt helt svenskspråkigt och ålänningarnas svenska kultur och språk skyddas av internationella garantier. Åland är också demilitariserat, vilket innebär att det inte får finnas någon militär aktivitet på Åland i fredstid.
Åland intar en särställning i republiken Finland och är ett självstyrt landskap. Ålands parlament har rätt att stifta egna landskapslagar och Åland har en egen flagga, egna frimärken, registreringsskyltar och en egen polis, men ingår i samma skattesystem som övriga Finland utom den kommunala beskattningen som ligger under åländsk behörighet. Åland är med i EU och har euro som valuta men Ålands särskilda status i EU gör att tax free-försäljning är tillåtet på resor till och från Åland. Avsikten med det så kallade Ålandsprotokollet med EU är att upprätthålla goda kommunikationer så att bland annat företag kan fortsätta verka på öarna.
Åland kan fatta egna beslut om polisväsendet, posten, kommunal beskattning, skolor, hälso- och sjukvård samt radio- och TV-sändningar, medan Finlands lag gäller för exempelvis tullar, gränsbevakning, myntväsen, allmän straffrätt, arbetsrätt coh civilrätt. Ålands landshövding leder Statens ämbetsverk på Åland och representerar finska staten på Åland.
Ålands totala yta är 13 324 km² och har 28 502 invånare.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Spetsbergen, Traktat, Nationernas förbund, Björnön, Longyearbyen, Barentsburg, Demilitariserade zoner, Finland, Åland, Norge, Svalbard, Geografi, Politik
Ett svar på “Länder beroende av internationella traktat”
Kommentarer är stängda.