Facebook tjänar pengar på det vi gör på sajten

Och inget får vi tillbaks. Vi alla på facebook gör alltså gratisarbete som facebook och facebooks ägare tjänar pengar på. Det skriver författaren Mattias Hagberg i en artikel på GP Kultur. Han hänger på facebook jämt verkar det som:

Jag vet inte hur mycket tid jag lägger på Facebook och Twitter. Det är svårt att avgöra. Så fort det uppstår en liten paus slår jag på telefonen och loggar in; när jag lagar mat, när jag är på toa, när jag väntar på bussen. För några månader sedan beskrev krönikören och journalisten Emanuel Karlsten hur en del av hans vänner börjat använda ett nytt ord: blindskita. De låtsades helt enkelt att de gick på toaletten, men satt egentligen bara på locket med sin telefon och uppdaterade sig.

Jag är inte där än. Men det är väl bara en tidsfråga. Sociala medier slukar alltmer av min tid och min uppmärksamhet.

[…]

Sociala medier erbjuder inget innehåll. Det är vi själva som är innehållet. Därför gäller det att hela tiden upprätthålla vårt intresse, vår närvaro. Helst skall vi logga in flera gånger varje dag, helst skall vi uppdatera, gilla och sprida bilder, texter och tankar mest hela tiden, annars riskerar affärsmodellen att kollapsa. Därför, påpekar Christian Fuchs, är sociala medier konstruerade för att upprätthålla vårt intresse. De kopplar upp sig mot våra mest basala känslor och behov, de levererar en plattform som gör att vi känner oss uppskattade, populära och intressanta. De är medvetet konstruerade för att vi skall få en positiv kick. Två exempel får illustrera. För det första: Ytliga kontakter presenteras som vänner. Vem vill inte ha många vänner? För det andra: Kommunikationen är kraftigt kringskuren för att skapa positiva spiraler av ryggdunk och värme, inte nya möten med människor som har andra åsikter eller erfarenheter än våra egna. I den ekokammaren kan lika gärna hat som kärlek frodas.

Flera av samtidens mest intressanta samhällskritiker har påpekat att den moderna ekonomin löser upp gränserna mellan arbete och fritid, mellan offentligt och privat och mellan produktion och konsumtion. Frågan är om inte Facebook är ett av de bästa exemplen på denna märkliga form av modern exploatering. Facebook suger, onekligen, ett mervärde ur din och min vardag. Vi är såväl producenter som konsumenter, och allt vi gör registreras och organiseras så att annonsörerna kan skräddarsy sin reklam. Därmed är vi långt från de skimrande drömmarna om ett nytt civilsamhälle som diskuterades för bara några år sedan.

Jag hänger inte speciellt mycket på facebook. Jag brukar gå in där ett par gånger per dag. Gilla några grejer, kommentera några grejer och kolla att mina blogginlägg syns i mitt flöde och mina sidors statusflöde som det är tänkt. Inte på någo sätt kan jag sägas använd facebook på det sätt Hagberg beskriver och som enligt forskningen tycks vara rätt vanligt.

En annan som tar upp användandet är Håkan Lindgren i SVD som frågar sig om vi inte borde få betalt av facebook:

2012 hade Facebook 5,1 miljarder dollar i intäkter. Sajten har nu över en miljard användare som fyller den med innehåll. 250 miljoner fotografier laddas upp varje dygn. Om det vi gör på Facebook tar så stor andel av vår tid och om det genererar intäkter i den storleksordningen – borde vi börja kalla det arbete?

[…]

Ptaks föredrag visar att vi ännu inte har några lämpliga begrepp för den relation mellan företag och individer som har uppstått på nätet. Att kalla det vi gör åt Facebook eller Google ”lönearbete” passar inte, men vi är inte heller betalande kunder. När industrialismen var ny måste kategorin ”lönearbetare” uppfinnas; de begrepp vi behöver uppfinna idag är lika grundläggande. Utan sådana begrepp kan vi inte argumentera för rättigheter och skyldigheter. Det börjar bli dags att formulera ett fungerande samhällskontrakt för nätåldern. Nätet är ju inte längre ett undantag vid sidan av samhället – nätet är samhället.

Jag kan nog konstatera att jag är en avvikande facebook-användare för jag använder främst facebook till att göra reklam för det jag skriver, för min blogg. Jag sprider nästan aldrig nåt privat, jag använder det inte till att  småchatta om vardagligheter etc. facebook är ett sätt att organisera politisk aktivitet och ett sätt att försöka tjäna lite pengar på mitt skrivande. För jag får fler besökare genom att använda facebook, fler besökare innebär större chans att nån klickar på min reklam så att jag kan tjäna lite pengar. Så istället för att dela Hagbergs eller Lindgrens artiklar skriver jag om dem på min blogg. Det ger mig möjlighet att krama några ören ur nätet. En liten men stabil inkomst varje månad. Bra att ha när den vanliga arbetsmarknaden inte tycks finnas till för mig.

Övervakningen av oss som nätjättarna bidrar till är också något som drabbar alla som hänger på facebook. För mig har det mindre betydelse, som politiskt aktiv på vänsterkanten är jag sannolikt övervakad på en massa olika sätt ändå. Facebooks bidrag till övervakningen ser jag som betydelselöst i det stora hela och det är därför ingen anledning för mig att lämna facebook på det sätt Sam Sundberg i SVD funderar på att göra.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, Sociala medier, Mattias Hagberg, Gratisarbete, Håkan Lindgren, Ptak, Sam Sundberg, Nätjättar, Media, Internet, Övervakning, Kontroll, Integritet, Arbete, Kapital, Samhälle, Politik

About these ads