Ökad flexibilitet inom det pelagiska fisket vore önskvärt

Del 8 av 21 i serien Nordiskt fiske

I Sverige har det svenska pelagiska fisket sedan hösten 2009 förvaltats med ITQ, men redan 2007 infördes individuella kvoter som dock inte var möjliga att handla med i detta fiske. Tilldelningen baserades på historiskt fiske. I systemet har ett antal regleringar lagts in i förvaltningen för att gynna utvalda delar av flottan.

Exempel på detta är att en del av kvoten är avsatt för fartyg som landar sin fångst i östersjöhamnar, att det inte är möjligt att äga mer än 10 procent av den totala kvoten och att en del av den totala kvoten avsatts för småskaligt fiske som ligger utanför systemet. Systemet är tänkt att utvärderas efter 10 år. Från början ingick ett 80-tal fartyg som fiskade efter arter som sill, skarpsill, makrill, tobis och blåvitling (kolmule). Sedan ITQ-systemet infördes har den pelagiska fiskeflottan minskat med ungefär 50 procent enligt officiell statistik.

Förväntingarna vid införandet av ITQ-system är att fiskeflottan ska reglera sig själv genom olika marknadsmekanismer:

I ett ITQ-system kan de individuella kvoterna köpas och säljas på en marknad. Tanken är att fiskaren ska kunna anpassa sitt kvotinnehav till det fartyg han/hon använder genom att handla med kvoter. Fartyg som köper kvoter kan bättre utnyttja sin kapacitet och ökar därmed lönsamheten, medan fartyg som säljer sin kvot kan lämna fisket och betala av eventuella skulder på fartyget med försäljningsintäkten. Även fartyg som inte lämnar fisket kan handla med kvoter och öka lönsamheten genom att köpa kvoter för arter man är duktig på att fiska eller vet att man har god avsättning för. Hur fångstkapaciteten utvecklas i ett ITQ-system beror på om det finns överkapacitet eller inte. I det svenska fisket är överkapacitet ett problem, vilket bland annat fått Fiskeriverket att genomföra statligt subventionerade skrotningskampanjer inom torskfisket. I ett ITQ-system förväntas näringen köpa ut överkapaciteten utan statliga subventioner genom att företag som vill expandera köper kvot av företag som vill sluta i fisket.

Införandet av ITQ har lett till lönsammare pelagiskt fiske och dessutom ett mer ekologiskt hållbart fiske i Sverige. På samma sätt har det varit de andra länder där ITQ införts som exempelvis i Island, Norge och Danmark. Sannolikt har det också inneburit att andelen svarta pengar i fisket minskat eller försvunnit helt inom det pelagiska fisket i Sverige. Innan 2007 fanns det en hel del svarta pengar i omlopp inom det svenska fisket.

Ökad lönsamhet, hållbart fiske och mer bärkraftiga fiskbestånd tycks vara resultatet när man inför ITQ. All forskning och erfarenhet pekar i denna riktning. Färöarna har för sin del ett annat system som fokuserar på havdagar, dvs antalet tillåtna dagar en båt får fiska. Kombinationen av dessa två system går också att ha och sannolikt är det bäst om både dumpning av fångad fisk och lönsamhet ska kunna uppnås.

Ett system med ITQ på det sätt som det är organiserat i Sverige har vissa problem. Det blir infelxibelt. Man kan få fångst man inte längre har någon kvot för och tvingas då dumpa denna fisk istället för att land den. När dumpning föbjuds innebär det att fiskaren eller fiskeriföretaget blir en brottsling hur man än gör. I Danmark med flera länder har man löst detta genom att landningsrättigheter går att handla med och kvoter går att hyra:

I många länder där ITQ används (t.ex. Nya Zeeland, Danmark och Island) är det inte bara möjligt att handla med kvoter utan också att hyra ut kvoten eller att sälja landningsrättigheter. Det sistnämnda innebär att säljaren avsäger sig rätten att landa en viss kvantitet fisk, men behåller rätten till framtida tilldelningar av kvot. Köparen får rätten att landa den köpta kvantiteten men får inte tilldelat ny kvantitet nästa år. En sådan rättighet är kortsiktig och innebär att fiskaren inte behöver göra en dyr investering i kvoter för att lösa ett kortsiktigt problem.

Landningsrättigheter ökar flexibiliteten i fisket, till exempel om en fiskare av misstag får en fångst för vilken han inte har någon kvot. I dagens system kräver fiskeriregleringen att sådana fångster kastas tillbaks i havet, men genom att köpa en landningsrättighet är det möjligt att i stället ta tillvara fångsten. Ett system med möjligheter att handla med landningsrättigheter och inte bara med kvoter gör att det går att skilja på kortsiktiga fluktuationer i fångster och fiskemönster å ena sidan och långsiktiga investeringar i framtida fångsttilldelning å den andra

Den typen av åtgärder vore bra även inom det svenska pelagiska fisket för idag har de svårigheter bristen på flexibilitet innebär sannolikt lett till att ett antal svenska pelagiska fiskare och fiskeriföretag istället flyttat sina båtar till eller expanderat genom att köpa båtar i Danmark och fiska med danska kvoter. Exempelvis gäller detta Stella Nova (Fotö), Themis (Rörö) och Astrid (Rörö) och Ginneton (Fiskebäck).

Viktigt för ett ITQ-systems effektivitet är också att små fiskeriföretagare hålls utanför systemet och fiskar inom ett annat system som också bör vara stängt. Precis på detta sätt har man också gjort i det svenska pelagiska fisket när ITQ infördes.

Ett annat problem med ITQ är också att de lönsamma företag som blir resultatet införandet av ITQ i ettf iske kan använda vinsten till att investera i annat fiske och därmed slå ut andra fiskare från det fisket. Detta ser delvis ut att ha hänt i det svenska fisket där fiskeriföretag som främst ägnat sig åt pelagiskt fiske också har investerat i båtar för demersalt fiske (torskfiskar, plattfisk och havskräfta). Exempelvis gäller detta Fiskeri AB Ginneton (Claesson). Ett företag, Bryngeld Fiskeri AB, har lämnat den pelagiska sektorn i Sverige helt och istället helt inriktat sig på demersalt fiske. Om allt fiske omfattas av ITQ uppstår inte problemet då man i det läget måste köpa sig in i det andra fisket.

I Sverige kan dessutom bara fartygstillståndsinnehavaren inneha fiskekvoter. Detta bäddar för ojämlikhet och orättvisor inom fiskelagen. För att undvika sådana situationer bör därför också juridiska personer kunna äga fiskekvoter. Så är det i Danmark och det förefaller vara ett rimligt system.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series Navigation<< Kan individuella kvoter lösa räkfiskets problem?Vart har de pelagiska trålarna tagit vägen? >>
About these ads