Nödvändigt med ITQ inom torskfisket?

Del 10 av 21 i serien Nordiskt fiske

I Sverige används individuella överförbara kvoter (ITQ) inom det pelagiska fisket sen 2009. I Danmark och Island används ITQ för i stort sett allt fiske.  Införandet av ITQ i det pelagiska fisket i Sverige innebar en halvering av fiskeflottan antalsmässigt, lönsammare företag och ett ekologiskt hållbarare fiske. Sannolikt skulle det ha samma effekter i räkfisket, men eventuellt bara om det kombineras med ett havdagsystem för att undvika uppgradering av fångsten. Även erfarenheter från andra länder visar att fisket blir lönsammare och mer ekologiskt hållbart med hjälp av ITQ.

TorskUtöver räkfisket och det pelagiska fisket finns ytterligare tre områden med omfattande yrkesfiske i Sverige, torskfisket, kräftfisket (havskräftor) och det pelagiska fisket efter siklöja. Torskfiske och kräftfiske är så kallat demersalt fiske och inom detta fiskeområde finns även blandfiske efter torsk och plattfisk. I kräftfisket fångas torsk, andra torskfiskar och plattfisk som bifångst.

Ett ITQ-system innebär följande:

Fisket av de flesta kommersiellt viktiga arterna i Sverige begränsas idag av fångstkvoter. Kvoternas storlek förhandlas fram inom EU. Den totala fångstkvoten för ett bestånd benämns TAC (Total Allowable Catch). Den totala fångstkvoten fördelas mellan EUländerna enligt principen om relativ stabilitet, vilket innebär att varje land får en given andel. Exempelvis får Sverige varje år ca 20 procent av den totala fångstkvoten för torsk i Östersjön. Hur sedan den svenska kvoten fördelas mellan svenska fiskare är ett nationellt beslut, där ITQ är ett alternativ.

ITQ är ett sätt att fördela den nationella kvoten som går ut på att varje fartyg över en flerårsperiod får en fast tilldelning som en andel av den svenska kvoten (se t.ex. Waldo, 2006). Tilldelningen av fiskemöjligheter fungerar med andra ord på samma sätt som den svenska kvoten bestäms utifrån den TAC som beslutas av EU. Om denna blir hög kommer den svenska kvoten att bli hög och därmed blir de individuella kvoterna höga. De individuella kvoterna kan inte förändras genom myndighetsbeslut under året, utan varje fiskeföretag vet redan vid årets början hur mycket kvot man har tillgång till. Detta är en viktig skillnad mot dagens system, där tilldelningen kan öka eller minska under året beroende på hur mycket andra fiskare väljer att fiska.

I ett ITQ-system kan de individuella kvoterna köpas och säljas på en marknad. Tanken är att fiskaren ska kunna anpassa sitt kvotinnehav till det fartyg han/hon använder genom att handla med kvoter. Fartyg som köper kvoter kan bättre utnyttja sin kapacitet och ökar därmed lönsamheten, medan fartyg som säljer sin kvot kan lämna fisket och betala av eventuella skulder på fartyget med försäljningsintäkten. Även fartyg som inte lämnar fisket kan handla med kvoter och öka lönsamheten genom att köpa kvoter för arter man är duktig på att fiska eller vet att man har god avsättning för. Hur fångstkapaciteten utvecklas i ett ITQ-system beror på om det finns överkapacitet eller inte. I det svenska fisket är överkapacitet ett problem, vilket bland annat fått Fiskeriverket att genomföra statligt subventionerade skrotningskampanjer inom torskfisket. I ett ITQ-system förväntas näringen köpa ut överkapaciteten utan statliga subventioner genom att företag som vill expandera köper kvot av företag som vill sluta i fisket.

ITQ för torskfiske innebär sannolikt också att man bör införa ITQ för kräftfiske (havskräfta) och blandfiske efter torsk, andra torskfiskar och plattfisk. Fiske efter torsk bedrivs med både passiva (garn) och aktiva redskap (trål, backor eller långrev som det också kallas samt snurrevad). 2007 fanns det 708 aktiva fiskebåtar som inte fiskade pelagiskt utan demersalt. 295 stycken med garn, 55 med kräftburar, 108 med andra burar och fällor, 38 med långrev, makrilldörj och andra former av krokredskap, 95 med kräfttrål, 38 med räktrål (65 båtar har tillstånd för räkfiske) och 79 med demersal trål av annat slag och snurrevad, dvs i huvudsak båtar inriktade på torskfiske.

Torsk fiskas idag i direkt rikat fiske och som bifångst vid annat demersalt fiske. 2007 fångades 65% av torsken i riktat fiske mot torsk, 23% av garnbåtar, 4% vid långrevsfiske, 4% som bifångst vid pelagiskt fiske, 2% som bifångst vid kräftfiske och 2% som bifångst vid räkfiske. Fiske inriktad på torsk enbart är möjligt bara i Österjsön. Vid fiske i Kattegatt, Skagerak och Nordsjön fångas även annan fisk, främst andra torskfiskar.

I ton fördelades fiskad torsk i yrkesfiske enligt följande år 2011:

  • Trål, Östersjön, 10 334
  • Garn, Östersjön, 1 892
  • Trål, Västerhavet, 542
  • Långrev, Östersjön, 536
  • Garn, Västkusten, 20
  • Snurrevad, Västkusten, 13 (en båt fiskar med snurrevad)
  • Fällor och ryssjor, Östersjön, 9
  • Långrev, Västkusten, 6
  • Burar och tinor, 4

I övrigt fiskas mindre mängder torsk även på annat sätt. Yrkesfisket står för 95% av torskfisket och fritidsfisket för 5%. Av den torsk som tas upp har mellan 5-20% slängts för att man inte haft möjlighet att landa den på grund av kvotbestämmelser. Den här typen av utkast av fisk är tänkt att bli förbjudet. För att det ska kunna fungera på ett för fiskeriet acceptabelt och enkelt sätt krävs därför sannolikt vissa förändringar av kvotsystemet.

Huvuddelen av trålarna som fiskar i Östersjön är hemmahörande på Västkusten, i Halland och Göteborgsområdet.

När man beräknat effekterna av införande av ITQ inom det demersala fisket i Sverige har man räknat med att 467 båtar skulle beröras. Många av de små båtarna som fiskar med garn eller burar skulle vara undantagna från systemet. Om inga förändringar av torskkvoterna äger rum och inga undantag görs för mindre kustnära fiske så skulle det innebär att antalet båtar nästan skulle halveras.

Delas kvoterna upp mellan passiva och aktiva redskap så som det redan är i kräftfisket och torskfisket idag så skulle antalet båtar enbart minska med ungefär 30%. Detta förutsätter att man inet får handla med kvoter mellan det passiva och aktiva segmentet. Stora trålare skulle då inte kunna köpa kvoter från små båtar som fiskar med passiva redskap och antalet småbåtar skulle enbart minska med 10-15% medan antalet större båtar skulle minska med ungefär lika mycket som utan uppdelning av kvoter på två segment. Modellen förutsätter också fler fiskedagar för kvarvarande båtar.

Idag är de sammanlagda fisket av torsk sannolikt för stort i Östersjön och Västerhavet. Det som tillåts i TAC är sannolikt för mycket och behöver minska. Detta gäller sannolikt alla bestånd utom kanske det östra beståndet i Östersjön. På detta bestånd bedrivs huvuddelen av de riktade trålfisket efter torsk. En minskning av TAC och fisket av torsk skulle innebära en större minskning av antalet fiskebåtar än den som redovisats ovan.

Införande av ITQ med en uppdelning av kvoterna på två av varandra oberoende segment inom det demersala fisket skulle innebära mer fiske med garn, långrev och bur samt mindre fiske med trål. Genom förbud mot utkast och införande av kompletterande regler kring fiskeansträngning (effortregler, effortbegränsningar) kan utkast sannolikt begränsas. Det underlättas om ITQ-systemet också omfattar regler för hyra av kvot och handel med landningsrättigheter och inte bara långsiktiga individuella kvoter. Om ett samtidigt borttagande av subventioner till bränsle äger rum innebär det också att garn och burfiske gynnas. Sannolikt även snurrevadsfiske men däremot inte backefiske (långrevsfiske). Bifångster i olika typer av fisken kan samtidigt också minskas med hjälp av selektiva redskap, exempelvis selekterande trål med rist.

Att gynna torskfiske med garn och långrev (backor) är bra då det fisket är mer miljövänligt än fiske med bottentrål. Av samma skäl är det bra med burfiske efter kräfta. Bottentrålning förstör och skadar havsbotten samt innebär hög bränsleförbrukning.

För att förbättra läget för den biologiska mångfalden bör vissa områden fredas helt och trålförbud bör gälla i andra områden. Sen 1932 råder trålförbud i Öresund och numera dessutom innanför den så kallade trålfiskegränsen som flyttades ut år 2004. Innanför Tjörn och Orust finns också områden med totalt fiskeförbud samt numera också förbud mot snörpvadsfiske. Även i Kattegatt utanför trålfiskegränsen finns områden med totalt fiskeförbud iksom områden där trålfisket med bottentrål är begränsat.

På sikt tror jag att alla de redovisade åtgärderna, ITQ, trålfiskeförbud, borttagna bränslesubventioner, selektiva redskap, miljövänligare och nya fiskemetoder behövs för att få ett långiktig hållbart och ekologiskt fiske av torskfiskar, plattfisk, kräfta och räka. Med andra ord är alla de nämnda åtgärderna sannolikt nödvändiga.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series Navigation<< Vart har de pelagiska trålarna tagit vägen?Dagens svenska fiske och bränslesubventioner >>
About these ads