Finansinstitutet Svenska Värden

Del 6 av 10 i serien Emissionsbolag

Emissionsbolaget AB Finansinstitutet bildades 1916. Grundarna hade som plan att bilda tre bolag, ett emissionsinstitut, ett förvaltningbolag och en bank. Så gjorde också, banken fick namnet Industribanken och förvaltningsbolaget hette AB Värdeförvaltning. Banken grundades 1917 och förvaltningsbolaget 1918.

Ledande personer bakom grundandet av företagen var Falk Simon, Fredrik Wilhelm Forsberg, Claes Arvid Andersson, Erik Brodin, Per Axel Henrik Cavalli, Gustaf Haglund, De kontrollerade tillsammans ungefär 25% av aktiekapitalet i AB Finansinstitutet. Falk Simon lämnade de olika verksamheterna 1918 då han var svartlistad av britterna på grund av affärer med Tyskland. Erik Brodin var redare i Gävle. Andra personer som var involverade i starten av de tre företagen var Melcher Lyckholm, N.P. Mathiasson, Martin Aronowitsch och Nils Wallenius. Alla hade sistnämnda de kopplingar till Nordiska Kullager AB och det hade även Claes Arvid Andersson. Ett annat företag som kopplade samman de olika intressenterna var Reymersholms G:a Spritförädlings AB i Göteborg.

När AB Värdeförvaltning grundades hade man i stort sett samma aktieägare som  AB Finansinstitutet. Börsportföljen i AB Värdeförvaltning bestod i huvudsak av Reymersholm, Grängesberg, Stockholms Bryggerier och Stora Kopparberg som var förvaltningsbolagets största innehav. Innehavet av aktier i den egna intressesfären var mindre poster, under 250 000 kronor. Där fann man Förenade Piano, Lomma Slip, Fettindustri, Nobel-Diesel, Erik Ohlsson Trä, Papperspinneriet och Nordiska Kullager. Värdeförvaltning hade också en stor post aktier i Nordiska Handelsbanken:

Värdeförvaltning blev inte det dynamiska investmentbolag som grundarna hoppats på. Den infrusna portföljen fortsatte att tappa i värde och när Nohab gick i konkurs 1925 och drog Nordiska Handelsbanken med sig så föll även Värdeförvaltning eftersom man hade ett stort innehav av Handelsbanksaktier. Det mesta av de främmande skulderna, på 5 miljoner kronor, låg hos Nordiska Handelsbanken vilket gjorde likvidationen till en intern affär. Nordiska Handelsbanken gjorde en begränsad förlust eftersom man helt enkelt tog över Värdeförvaltnings portfölj, som hade ett marknadsvärde på cirka 4 miljoner.

AB Finansinstitutet genomförde bland annat mycket framgångsrika affärer i Reymersholmsbolaget som till slut ledde fram till grundandet av AB Vin & Spritcentralen år 1917-19:

1910 bildades Reymersholms G:a Spritförädling. Därmed kontrollerade man 85% av sprittillverkningen i Sverige. Under 1910-talet diskuterades frågan, ledd av dr. Ivan Bratt, om ett statligt monopol på spritförsäljning. Projektet låg, som visades tidigare, väl i linje med andra branschers utveckling mot koncentration och trust-bildning. Till slut enades man om en uppgörelse. Då flera tongivande personer i Reymersholm även fanns med i Finansinstitutet är det knappast förvånande att Finansinstitutet tog hand om den finansiella sidan av saken.

I många affärer samarbetade Finansinstitutet med Centralgruppens Emissions AB och förutom den egna banken använde man sig också av Skandinaviska Kredit.

1919 engagerade sig Finansintitutet i några norska gruvföretag och i ett oljeborrningsprojket i Mexico vid sidan av de långsiktigare engagemangen i AB CE Johansson, Adolf Unger och Nordiska Kullager. Andra affärer gjordes i Höganäs Billesholm AB och Malmö Folkbank som fusionerades med Industribanken. Meningen med den norska investeringen var att den skulle vara kortsiktig, men så blev det inte. Istället blev köpet av Nordiska Grubekompagni, Fosdalens Bergverk, Ögsfjordens Malmfelter samt Motorkutter Melö långvarigt och olönsamt.

Alla företagen i gruppen kan sägas ha varit underkapitaliserade och hade problem med ekonomin. Det ledde snart fram till fusioner och övertaganden från andra företag. Först ut var banken som fusionerades med Göteborg Handelsbank så att Nordiska Handelsbanken bildades. Den nya banken kom att kontrolleras av intressenterna bakom Göteborgs Handelsbank:

Industribanken gick upp i Göteborgs Handelsbank. Som likvid erhöll Industribankens aktieägare 2 aktier i Nordiska Handelsbanken, som var den nya bankens namn, för varje post om 13 aktier.

[…]

Av den nya styrelsens 28 ledamöter kom 19 från Göteborgs Handelsbank, däribland både ordföranden G. Boman och verkställande direktören Charles Bergström. Samtidigt slutade flera ledande företrädare för Finansgruppen.

AB Finansinstitutet fusionerade senare samma år. Detta efter att de tre göteborgsbankerna, Göteborgs Handelsbank, Göteborgs Bank och Skandinaviska Kredit tagit kontrollen i bolaget. Bolaget man skulle fusionera med, AB Svenska Värden (grundat 1915), var ett mer konservativt förvaltningsbolag utan emissionsverksamhet. Man ägde framförallt aktier i olika börsnoterade företag och sysslade främst med aktiv aktiehandel. AB Svenska Värden var liksom AB Finansinstitutet ägare i Adolf Ungers Industri AB.

Efter fusionerna kontrollerades Finansinstitutet Svenska Värden AB (FSV), Nordiska Handelsbanken och AB Värdeförvalting av helt nya intressenter. 1918 deltog man i två större så kallade företagsrekonstruktioner. Den ena var Luth & Rosén och det var en riktig rekonstruktion. Adolf Unger-affären handlade istället om företagsslakt då bolagets styckade upp och såldes i bitar.

1925 begärde sig FSV i konkurs, främst beroende på stora förluster i de norska gruvorna, Nordiska Handelsbanken och Adolf Unger där man inte lyckats bli av med allt. Nordiska Handelsbanken tvingades till rekonstruktion som en följd av de affärer som övertagits från Industribanken.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series Navigation<< Svenska Emissions ABAB Emissionsinstitutet >>
About these ads