Minerallagstiftningen är i grunden bra

Detta för att den innebär en inskränkning av äganderätten till förmån för kollektiv brukarrätt till alla malmer och mineraler i marken. Det är förvaltningen av denna kollektiva rätt som är tveksam, inte inskränkningen av äganderätten.

Enda rimliga möjligheten att organisera den kollektiva brukarrätten till malmer och mineraler är att låta staten hantera den. Så fungerar det i dagens Sverige. Problemet är att staten sedan lämnar ut rättigheterna att bryta malm och mineraler på alldeles för bra villkor för privata gruvföretag. En bra lösning på detta problem har presenterats av Vänsterpartiet:

Vänsterpartiet har föreslagit en höjning av den så kallade mineralavgiften till tio procent, från dagens nuvarande nivå på två promille. Intäkterna är tänkta att placeras i en gruvfond. De regioner och kommuner som har gruvor ska kunna söka medel från fonden för ändamål som till exempel utbildning och bostadsbyggande.

– Sverige har en exceptionellt låg mineralavgift idag. Det innebär att gruvbolagen praktiskt taget fått mineraler gratis. Nu ser vi en gruvexpansion i landet, inte minst av utländska företag. Då är det rimligt att de bidrar till de samhällen de verkar i. Vi vill se långsiktig utveckling i gruvregionerna, inte exploatering under den begränsade tid gruvorna är i drift, säger Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet.

Troligen är dock dett inte tillräckligt, utan kanske är det bästa att malm och en del mineraler alltid bryts av gemensamt ägda eller kontrollerade gruvbolag. Det kan vara statliga som LKAB, kollektivt, lokalt eller regionalt ägda företag. Även gemensamt ägda bolag med privata företag är ju tänkbara i sammanhanget. Mindre fyndigheter och många vanliga mineraler behöver dock sannolikt kunna exploateras av privata företag.

Ett annat problem som uppstår vid statligt hanterad kollektiv brukarrätt är konflikter med människor som bor och verkar i områden där gruvor ska öppnas eller finns. Detta är svårt att komma runt, men det går säkerligen att formulera lagarna så att möjligheterna för befolkning i berörda områden att påverka mer. Detta även om det inte är rimligt att lokalbefolkning kan stoppa exploatering som är väsentlig för hela kollektivet som bor i Sverige. Men det ska exempelvis inte var samebyar som representerar samerna utan självklart det demokratiskt valda sametinget. Samebyarna är i grunden en odemokratisk institution som endast representerar en liten minoritet av Sveriges samer, renägarna.

Slutligen skulle jag vilja säga att de protester vi sett vid planerade mineralbrott på Gotland och vid planerad gruvbrytning i Norrland är ett demokratiskt sundhetstecken. Därmed inte sagt att de protesterande alltid har rätt eller att miljö- och kulturvärden alltid är viktigare än gruvbrytning.

Intressant?
Media: SVD1, 2, 3, Internationalen, Fria1, 2NK1, 2, SR1, 2, AB, NyaD, Kolonierna, G & G, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads