Nej till militär attack mot Syrien: vapen till motståndet

Efter förra veckans bestialiska gasattack i Damaskusförorten al-Ghuta var USA:s utrikesminister John Kerry snabb med att påpeka att det fanns ”ovedersägliga bevis” för att det var den syriska regimen som utfört terrordådet. Det var inte tal om att invänta något utlåtande från de FN-inspektörer som redan var på plats i Syrien. Dessa var bara för USA staffagefigurer. När dimmorna börjat lätta tyder dock det mesta på att det var regimen som utfört dådet, och inte någon radikal islamistisk grupp.

Barack Obama var också snabb med att understryka att gasattacken inte kunde gå opåtalt förbi utan att Assadregimen inom kort hade att vänta en militär attack. Några dagar senare verkade det dock som att presidenten börjat darra på hanen när han kungjorde att han ville ha kongressens godkännande, kongressen som inte är på plats efter sommaruppehållet förrän 9 september. En attack kommer därmed säkerligen att dröja några veckor.

Obamas vankelmod bottnar dels i att en militär aktion mot Syrien – efter de kostsamma krigen i Irak och Afghanistan – har svagt stöd på hemmaplan. Och dels handlar det om att den amerikanska administrationen är osäker på hur man ska hantera landet. Visst skulle man gärna vilja ersätta Assad med någon USA vänlig general eller liberal exilsyrier, men de alternativen verkar i dagsläget inte ha så goda odds . Ett Syrien utan Assad där islamister vinner ökad terräng eller där de folkliga motståndskommittérna får ökat inflytande är också något man fruktar mer än rådande status quo. USA är därtill rejält bränt av Irakkriget när man nu tio år efter Saddam Husseins fall tvingas dras med den Iranvänliga regimen al-Maliki.

Det troliga scenariot är dock att en begränsad amerikansk så kallad ”straffexpedition” – med drönare och kryssningsmissiler – är att vänta.

Vi socialister vänder oss mot alla former av imperialistiska militära attacker mot Syrien. USA och dess allierade yttersta mål med den typen av aktioner är att bana väg för någon form av stormaktsuppgörelse där avgörande delar av den nuvarande statsapparaten förblir intakt, men där Assadfamiljen och dess närmaste hejdukar avlägsnas från makten – att stabilisera läget och dra energierna ur det folkliga motstånd som har sin upprinnelse i den arabiska våren.

Friheten kan inte komma ur imperialismens gevärspipor utan det syriska folket måste befria sig självt. Viktigast av allt är idag att bygga en stark opinion kring kravet att det demokratiskt sekulära motståndet måste få möjlighet att tillskansa sig vapen för att kunna stå emot den av Ryssland till tänderna beväpnade Assadregimens pansar och flyg. Dessutom måste vi bidra med humanitärt stöd till den hårt pressade civilbefolkningen och stärka banden till radikala krafter såväl inom Syrien som i exil.

Ursprungligen en ledare i Internationalen.

Intressant?
Mer: Annarkia, Röda Malmö,
Borgarmedia: SR1, 2, 3, 4, SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads