Blåfenad tonfisk på utrotningens rand

Del 7 av 8 i serien IUU-fiske

En fisk som det regelbundet gick att se i svenska fiskhamnar och på svenska fiskauktioner när jag var liten är blåfenad tonfisk. Den fiskades i Skagerak, Kattegatt och Nordsjön juli-september dit den kom på näringssök. Ibland kunde den ta sig till Östersjön. Blåfenad tonfisk är en vandringsfisk och en stimfisk. Den lever i stor utsträckning på att äta makrill och följde alltså makrillens vandringar. Vissa år fanns det mycket tonfisk, andra år nästan inget alls. Goda tonfiskår var exempelvis 1940-52 och 1961, men även 1981. Numera händer det nästan aldrig att blåfenad tonfisk fångas i svenska vatten, även om det förekommer fast det är förbjudet.

Blåfenad tonfisk är en stor fisk, den kan bli upp till 4 meter och väga över 500 kilo och finns i hela Atlanten, Medelhavet, Mexikanska golfen och periodvis i Indiska Oceanen, Stilla Havet och Ishavet. Det kräver förstås att den inte fiskas upp innan den blir så stor så vanligtvis är den betydligt mindre. Tyvärr fiskas blåfenad tonfisk alldeles för hårt. Överallt där den finns. Alldeles för lite har gjorts för att skydda blåfenad tonfisk och den organisation som är ansvarig för förvaltning av den blåfenade tonfisken, Internationella kommissionen för bevarande av de atlantiska tonfiskarna (ICCAT), tycks ha missköt sitt uppdrag å det grövsta eftersom blåfenad tonfisk är en art som riskerar utrotning.

Blåfenad tonfisk

Det som förhindrat ett effektivt skydd för blåfenad tonfisk är olika länders motstånd och byråkrati, samt ICCAT byråkratiska inkompetens som en följd av detta. Som en konsekvens har Atlantbeståndet av blåfenad tonfisk har minskat med 97 procent sedan 1960-talet. Tjuvfisket har dessutom periodvis varit mycket omfattande.

En enligt en rapport från WWF på förra hösten (2012) ska drygt 18 700 ton av den blåfenade tonfisken har fiskats och sålts illegalt via Panama mellan åren 2000-2010.

– Det här är den första studien någonsin och förmodligen visar den bara toppen av ett isberg. Äntligen har vi lyckats få bevis för den olagliga verksamheten som har påtalats under många år, säger Inger Näslund, expert marint och fiske på Världsnaturfonden WWF.

Fångsterna har inte rapporterats till den internationella organisationen som förvaltar fisket – International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas (ICCAT). Förutom Panama har Spanien, Italien, Marocko, Tunisien, Turkiet och Japan deltagit i den illegala handeln.

Under 2003 och 2004 nåddes toppnoteringar om 3 000-4 000 ton per år, men handeln pågick fortfarande men i mindre utsträckning så sent som 2010. Enligt uppgifter idag har inte en enda av de sändningar som identifieras i studien någonsin rapporterats till ICCAT. Om handeln bekräftas betraktas det fullt ut som olagligt, oredovisat och oreglerat fiske (IUU-fiske) enligt FAOs definitioner och är därmed ett miljöbrott.

Handeln med blåfenad tonfisk som inte har registrerats av tullen i Panama kan ha skett utan att fisken ens har levererats till landet. Panamaflaggade transportfartyg och företag i landet kan ha förmedlat fisken mellan producentländerna och den slutliga marknaden i Japan. Om omfattande tjuvfiske fortfarande pågår är det egentligen ingen som vet.

Idag används blåfenad tonfisk främst till sushi medan tonfisk på burk är en annan art, bonit. Efterfrågan på blåfenad tonfisk finns främst i Japan där man numera också föder upp blåfenad tonfisk i fiskodlingar. Fast egentligen borde det vara förbjudet i alla länder att fånga och äta blåfenad tonfisk. Det är skandalöst att så inte är fallet. Ät inte, köp inte, sälj inte och fiska inte blåfenad tonfisk borde vara mottot för alla inblandade parter.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Ocean Trawlers och tjuvfisketSvartlistade europeiska fiskebåtar >>
About these ads