Barkman

Del 10 av 13 i serien Finansfamiljer från Stockholm

1915 startades företaget Barkman & Co AB av Björn Barkman (1884-?). Denne köpte några år senare, 1919, också Körunda säteri i Sörmland. Han ägde sen tidigare också gårdarna Vansta och Mellanberg. Under Barkmans tid blev de tre gårdarna en enhet känd som Körunda. Barkman sålde i början av 1960-talet Körundas marker till Ösmo kommun (numera en del av Nynäshamns kommun), som var i behov av mark för den expansion av samhället, som förväntades i samband med anläggandet av marinens anläggningar på Muskö. Barkman behöll dock nyttjanderätten till bland annat huvudbyggnaden under sin livstid. Björn Barkman var gift med Maria Ahren och en del av deras förmögenhet avsattes till en stiftelse, Maria & Björn Barkmans stiftelse.

Någon gång under 1920- och 1930-talet tycks Barkman & Co ha blivit en av de större ägarna i nåt av de företag som senare blev Marma-Långrörs AB. Därför ska vi titta lite närmare på de bolagen.

1854 grundades ett bolag med avsikt att bygga ett ångsågverk i Marma i Hälsingland. Initiativtagare var Per Henrik Widmark och finansiärer var Johan Gustaf Brolin och Carl Johan Schöning.

År 1856 ombildades rörelsen till aktiebolag, Marma Sågverks AB. I samarbete med Långrörs AB, Ljusne-Woxna AB och AB Adolf F. Hillman i Söderhamn bildades 1906 Sulfit AB Ljusnan, vilket 1908 startade massatillverkning i Vallvik. 1914 avskedades Marmabolagets verkställande direktör Gustaf Brolin, son till en av grundarna. En helt ny ledning tillsattes, men denna hade knappast hunnit tillträda innan Långrörs AB, ägt av Göteborgsföretaget Olof Wijk & Co övertog aktiemajoriteten i bolaget. Ljusne-Woxna ABkontrollerades vid denna tid av en gren av familjen Kempe.

Till följd av svåra ekonomiska problem under efterkrigskrisen 1920–21 tvingades Olof Wijk & Co att året därpå dra sig ur Marmabolaget, vilket övertogs av Skandinaviska Kredit AB. Banken omorganiserade bolaget, som kom att omfatta även Adolf Ungers Industri AB i Lottefors. Gerard Versteegh blev ny verkställande direktör medan Hjalmar Wijk förblev styrelseordförande.

På grund av kraftiga investeringar i fabriken I Vallvik fick Sulfit AB Ljusnan ekonomiska problem, och överlevde 1920-talets lågkonjunktur endast genom stöd från Skandinaviska Kredit AB. Övriga intressenter  ut och från 1933 ägdes Sulfit AB Ljusnan helt av Långrörs AB. Enligt andra uppgifter ska Investment AB Kinnevik vid denna tid innehaft en aktiepost i Sulfit AB Ljusnan, men det verkar faktiskt osannolikt att så skulle vara fallet. Det verkar mer troligt att de köpte upp aktier i Långrörs AB och Marma Sågverks AB under 1930 och 1940-talen. Det måste också Barkman & Co ha gjort. Säljare var sannolikt Olof Wijk & Co som tidigare dominerat bolagen. Ljusne-Woxna AB och Skandinaviska Kredit AB.

Efter en 1932–33 genomförd finansiell sanering ombildades Marma Sågverks AB 1933 till Marma-Långrörs AB genom fusion av de tre företagen Sulfit AB Ljusnan, Långrörs AB och Marma Sågverks AB. Versteegh lämnade 1932 posten som verkställande direktör och ersattes av Herman Möller.

1955 ägde Barkman & Co samt Kinnevik 50% var av Marma-Långrörs AB. År 1960 köpte Korsnäs AB samtliga aktier i Marma-Långrörs AB och 1964 bildades Korsnäs-Marma AB. Kinnevik fick betalt med aktier i Korsnäs AB och blev snart dominerande i bolaget. Barkman fick i huvudsak betalt i kontanter och till viss del med aktier. Vinsten på affären för Kinnevik och Barkman & Co ska ha varit 80 miljoner kronor (iadg cirka 800 miljoner) 1963 ägde KInnevik 31% av Korsnäs AB, 1972 ungefär 30% (inklusive andra bolag kontrollerade av familjen Stenbeck). Barkman & Co ägde det sistnämnda året cirka 4% av aktierna och rösterna i Korsnäs-Marma AB som företaget vid det laget hette. 1976 ägde Kinnevik (inklusive familjen Stenbeck och Klingspors direktinnehav) cirka 24% medan Barkman & Co ägde 3,3%.

1963 hade Korsnäs AB ungefär 7 000 anställda och 1968 4 700 anställda. Styrelsen för Korsnäs-Marma AB år 1969 bestod av Hugo Stenbeck SR, Ulf Barkman, Gerard Lundeberg, Knut von Horn, Lars Lundeberg, Carl-Gustaf Klingspor, Hugo Stenbeck Jr, Jacob Engwall och Göran Lindblom. Ulf Barkman (1908-1993) var son till Björn Barkman. 1986 var Ulf Barkman styrelseordförande i Korsnäs-Marma AB.

På 1960-talet tycks Barkman & Co ha varit investerare i olika partrederier. Ett på den tiden vanligt sätt att plocka ut vinster ur aktiebolag med stora kassor och stora obeskattade vinstpengar utan att behöva betala skatt.

Ägare i Barkman & Co AB år 1972 var Barkman & Co HB (ägt av familjen Barkman) med 66,7% av aktier och röster, Barkman & Co AB:s pensionsstiftelse 16,7% samt Maria & Björn Barkmans stiftelse 16,7%. 1976 var de största ägarna i Barkman & Co Björn & Maria Barkmans stiftelse med 16,7% av aktiekapital och röster samt olika medlemmar av familjen Barkman (Björn Barkmans 5 söner samt dotterns dödsbo) som ägde 54,5% av företaget.

Barkman & Co såldes på 1980-talet till Stig Klingspor från en av Kinneviks tre ägarfamiljer. Han ägde redan 1976 en mindre aktiepost i företaget. Denne sålde dock senare aktieinnehavet till Carl-Erik Björkegren som i sin tur 1985 sålde aktieposten till Pär Hammarlund och Rolf Norling. Senare ska Barkman ha hamnat hos Sven-Olof Johansson.

Det nuvarande företaget Barkman & Co är inte det företag som grundades 1915 även om ägaren, Ulf Barkman (1957-) är son till Tom Barkman (1920-?) och sonson till Björn Barkman som grundade det ursprungliga bolaget. Tom Barkmans tvillingbror Cecil Barkman dog 2003. Ulf Barkman är för övrigt styrelseledamot i en rad företag inom restaurang och livsmedelshandelsverksamhet och ägare till Ekeby Gård AB i Nyköping som familjen ägt länge. Företaget Barkman & Co ska inte heller förväxlas med det lilla oljebolag med namnet Barkman som finns i Eskilstuna.

Andra källor:

Stellan Björk, Dynastin Stenbeck, 2006
Aktieägarens Uppslagsbok 1969, 1969
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten 1986, 1986
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten 1987, 1987
Birgitta & Olof Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv 1972, 1972
Olof Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv 1976, 1976
Koncentrationsutredningen, Vem äger Sverige?, 1968

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Kreuger – kanske Sveriges kändaste finansfamilj genom tidernaCervin – storbankirer >>
About these ads