Polisförbundet skadar polisens anseende

Med anledning av den senaste utvecklingen inom svensk polis där det, förutom sjunkande produktivitet, registrering av romer m.m., framkommit att en fjärdedel av Sveriges poliser är med i en ”hemlig” Facebookgrupp med frekventa påhopp mot polischefer, forskare, journalister och andra ”oliktänkande” torde det vara tydligt för alla att det krävs nytag.

Observera att det mest upprörande inte är att enskilda poliser på Facebook till kollegor uttrycker sin frustration över situationer som de ställts inför. Det mest upprörande och uppseendeväckande är att detta är administrerat av Polisförbundet och att dess ordförande Lena Nitz är en av medlemmarna. Inte heller hade det varit ett så stort problem om Nitz och Polisförbundet protesterat mot de kränkande personangreppen, utan tagit varje tillfälle att i praktiken tillämpat polisens värdegrund och utmanat ”sanningar” om inkompetenta forskare, oförstående polischefer, vänstervridna journalister, en krävande allmänhet m.m. Så verkar dock inte ha skett, utan de kränkande orden har fått stå oemotsagda. Skadan som Polisförbundet orsakat svensk polis är därmed omfattande!

Vad är då lösningen på de problem som svensk polis står inför? Lösningen handlar inte om mer utbildning, affischkampanjer eller framtagandet av nya värdeord:

Med tanke på Skånepolisens nära historia av uttryck för invandrarfientliga attityder kan man bara konstatera att ett ytterligare ”värdegrundsarbete” är utsiktslöst. Vanföreställningar baserade på etnicitet tycks ha marinerat hela poliskulturen.

Det handlar inte om utbildning. Det handlar inte om enstaka ”rötägg” bland de anställda. Det räcker inte med att ”ansvariga” får gå. Det handlar om ett stort behov av en grundläggande samhällsorientering, demokratisk bildning och en moralisk uppgörelse. Organisationen verkar behöva rivas upp med rötterna, brytas ned och byggas upp igen utifrån demokratiska principer.

Polisen är den myndighet som har möjlighet att inkräkta på människors privatliv, frihetsberöva människor redan vid svaga misstankar om brott och bruka vapen mot den egna befolkningen. Rättsstatliga principer som saklighet, objektivitet, proportionalitet och icke-diskriminering ställer stora krav på hur polisen utövar detta våldsmonopol i sin dagliga verksamhet.

Ingen stat är en demokrati eller en rättsstat endast därför att den påstår sig vara det.

Med anledning av detta pekar Stiftelsen Tryggare Sverige på sitt remissvar på Polisorganisationsutredningens betänkande där de försökt att problematisera just de frågeställningar som åter är uppe till diskussion, nämligen hur polisens roll och arbete ska utformas i en modern rättsstat:

  • Vi avstyrker förslaget att lägga all makt i rikspolischefens händer

  • Vi avstyrker förslaget att lägga den faktiska omorganisationen av polisen i en persons händer

  • Vi anser att möjligheten att bilda en ny brottsutredningsmyndighet bör utredas på sätt som diskuterades av BRU redan 2005

  • Vi anser att det är bra att SÄPO:s roll utreds ytterligare, kanske mot en civil underrättelsemyndighet?

  • Vi menar att Rikskriminalen inte får försvagas på det sätt som vi uppfattar att utredningen föreslår

  • Vi anser att Statens kriminaltekniska laboratorium organisatoriskt bör placeras utanför polisen som en egen myndighet

  • Vi anser att Internutredningar och Inspektionsverksamheten helt bör placeras utanför polisen

  • Vi menar att kommunala och privata komplement till polisen bör utredas

Tryggare Sverige/Svensson

Läs också:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Svensson on Patreon!
Become a patron at Patreon!