Fler transporter på sjön vore vettigt

Fartygstransporter är ett mycket miljövänligt sätt att transportera varor. Samtidigt så är det så att transporterna på väg som är det sämsta alternativet är det som ökar mest i Sverige. Sverige är ett långt land med mycket kust och stora sjöar. Mer gods borde kunna transporteras med fartyg. Några som tycker det är de hamnbolag som föreslår just detta i en debattartikel i DN:

Ett medelstort lastfartyg motsvarar 500 lastbilar. Sjöfarten släpper ut minst koldioxid räknat per ton gods och kilometer. Problemet är att godset går med bil eller järnväg genom Sverige till väst och sydkusthamnar, i stället för att gå till någon av de hamnar som finns längs Ost- och Norrlandskusten för transport på sjön. Hamnar som med små medel kan ta emot tre gånger så många fartyg som i dag.

[…]

Att man planerar fel beror ytterst på regeringen. Den är ansvarig för de villkor och riktlinjer som offentliga utredare och myndigheter ska följa. Men framför allt är den ansvarig för de ekonomiska styrmedel som avgör hur transportslagen används. I Sverige subventioneras investeringar och underhåll i vägar och järnvägar medan sjöfart och farleder avgiftsbeläggs, vilket bland annat leder till att det är olönsamt att lasta av gods i flera hamnar och att gods lastas om till lastbil och tåg alldeles för tidigt i transportkedjan. Med rätt stimulans och styrning kan trafiken på vattnet byggas ut och avlasta infrastrukturen på land rejält.

[…]

Till skillnad från länder som Tyskland, Holland och Danmark för Sverige en politik som ger rabatt till väg och järnväg, medan sjöfarten straffas med avgifter. Trots att svensk industri är särskilt beroende av kapacitetsstarka och effektiva transporter nämner inte den nationella planen utvecklingen i EU. Den sätter inte in Sverige i vare sig ett Europa- eller internationellt perspektiv. Merparten av allt gods från östra och norra Sverige ska till och från de riktigt stora internationella hamnarna i Norra Europa. Att planera transportsystemet 2014–2025 utifrån alla tillgängliga hamnar i Sverige borde därför vara självklart.

Vi har låtit det oberoende forskningsinstitutet VTI granska i hur stor utsträckning olika transportslag täcker sina kostnader på några vanligt förekommande internationella rutter från Mellansverige till Norra Europa. Slutsatsen är entydig: Samhällets kostnader är högst för transporter på väg, följt av järnväg och klart lägst för sjöfarten.

Artikelförfattarna har sex förslag på hur politiken skulle kunna förändras:

  • Se över om vissa objekt och åtgärder i den nationella planen kan senareläggas för att frigöra medel till stimulansåtgärder för ett effektivare transportsystem.
  • Tillsätt en utredning för att se över hur statens ekonomiska styrning kan användas för att skapa ett effektivare transportsystem.
  • Ta bort de statliga farledsavgifterna och reducera lotskostnaderna.
  • Tillför stimulans för att öka sjöfartens andel av transportarbetet.
  • Tillämpa omgående EU:s regelverk för de inre vattenvägarna och låt det gälla för hela svenska kusten, Öland och Gotland.
  • Slå ihop Trafikverket och Sjöfartsverket för att transportsystemet ska ses som en helhet.

Eftersom de sex skribenterna företräder ekonomiska intressen i sjöfartsbranschen är jag inte helt säker på att deras kritik av samhället subventioner till andra transportslag är helt korrekt. Men det ligger sannolikt något i det. Att vägtrafik på många sätt är gynnad från stat och regering tror jag inte det råder nåt tvivel om. Att järnväg skulle vara gynnat i förhållande till sjöfart är jag däremot ganska tveksam till. Däremot är jag överens med artikelförfattarna om att mer god borde transporteras till sjöss. På fartyg. Även till mindre hamnar i norra och östra Sverige.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

About these ads