Aldrig mer – inga fler kristallnätter

Tre tal som hölls på manifestationen den 9 november till minne av offren för novemberpogromen år 1938 i Tyskland (den så kallade kristallnatten) finns publicerade på nätet. Det ena talet är  Alex Bengtssons tal som i sin helhet kan läsas på bloggen Expo Idag men här ett litet utdrag:

Det bästa vi kan göra för att hedra alla de människor som föll offer för Kristallnatten och Förintelsen är att bygga ett samhälle där vi kan leva tillsammans på lika villkor.

Antirasism handlar nämligen om det. Vi bygger ett samhälle. Tillsammans för öppenhet och tolerans. Tillsammans för Göteborg. Tillsammans för kommande generationer.

Det är lätt att tal som dessa stannar vi vid floskler och klyschor. Att tal och fina ord stannar – vid att vara just tal och fina ord.

Men i verkligheten är det inte så. Det samhälle vi bygger tillsammans ser vi inte bara i tal och paroller vi ser det i praktisk handling. Och vi ser det som en kontrast till vad rasisterna, de som inte tror att vi kan leva tillsammans, håller på med.

Vi arrangerar interreligiösa möten i våra lokalsamhällen, där judar, kristna, muslimer, hinduer och allt vad vi är umgås och utbyter tankar och erfarenheter.

Även det tal som Katarina Katz höll är publicerat i sin helhet på bloggen Kildén & Åsman. Även av detta tal återger jag här ett par utdrag:

Ordet kristall väcker associationer till något sprött, ömtåligt, skimrande. Natten kan visa oss himlen som en mörkblå sammetsmantel, beströdd med stjärnljus. Nazisterna fogade samman två ord av skönhet till något – fasaväckande, omänskligt, vämjeligt.

Det som gnistrade i skenet av gatlyktor och stjärnor på Nazi-Tysklands trottoarer natten mellan den 9 och den 10 november 1938 var inte kristaller, det var skärvor av sönderslaget glas, vassa skärvor som skar djupa revor i Europas mänsklighet.

[…]

Jag heter Katarina Katz. Jag är jude, jag talar för föreningen Judar för Israelisk-Palestinsk Fred och jag är också medlem i Judiska Församlingen i Göteborg. Jag minns inte när det var som jag först hörde talas om just Kristallnatten, men jag minns att jag, 8-9 år gammal, såg TV-intervjuer som visade att barn och ungdomar i Sverige inte visste vem Hitler var och inte kände till nazismen. Jag var förfärad. Om de inte visste, om det glömdes bort, då kunde det hända igen! Och det som drabbat Europas judar fick aldrig hända igen, inte någonsin, inte någon.

När jag blev äldre och klokare – 11-12 år eller så – kunde jag koppla samman det där ”inte någonsin, inte någon” inte bara med Förintelsen utan också med ett universalistiskt, humanistiskt judiskt tankearv. Ett arv som utvecklats under århundraden av förföljelser och diskriminering. Högt bland min barndoms hjältar stod Martin Luther King och Nelson Mandela. Men jag visste också att vid Kings sida stod judiska medborgarrättsaktivister som Andrew Goodman och Michael Schwerner, mördade av det rasistiska Ku Klux Klan i den amerikanska Södern. För ANC kämpade judiska apartheid-motståndare som Ruth First och Albie Sachs, den ena mördad, den andra lemlästad av apartheidregimen.

Dessutom det tal som Masoud Vatankhah höll:

Häromdagen satt jag och åt middag med några vänner på en restaurang i Göteborg. Efter det sista planeringsmötet inför manifestationen på Kristallnatten.

Jag råkade höra en i sällskapet vid bordet bredvid säga: “Han ropade hallal”, vilket gjorde mig nyfiken på vad det var hon berättade för de andra.

Försökte lyssna lite men följde inte med sammanhanget och vi själva var mitt i en diskussion. Sedan hörde jag henne igen: “Det är inte konstigt att vissa blir rasister.”

“Det är inte konstigt att vissa blir rasister”. Jag har hört ekot av denna mening i mitt huvud sedan dess. Vad pratade de egentligen om? Borde jag säga någonting, ifrågasätta dem? Hur kan vissa dra en sådan slutsats? Hur kan vissa bli rasister?

Alltid när jag står inför sådana frågor påminner jag mig om att jag lever ett land med ett rasistiskt parti i riksdagen. Ett parti som kan få runt tio procent av rösterna i nästa val om knappt ett år. Vad hände med oss? När hände detta?

“Det är inte konstigt att vissa blir rasister:”

Läs hela talen:

Alex Bengtssons tal på Expo Idag, Katarina Katz tal på Kildén & Åsman, Masoud Vatankhahs på Feministiskt Perspektiv.

Intressant?
Media: SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Mentat57

    Jo, det är mycket konstigt att vissa blir rasister. Exakt lika konstigt som att vissa blir sexister. Nu är ju lyckligtvis F! inte i närheten av riskdagen men de är (sd):s principiella tvinllingparti: Båda gör en samhällsanalys där problemen påstås bero på en grupp i samhället, en grupp som definieras av att man föds till den, varpå man kräver lagstiftning mot den gruppen och för den egna gruppen.

    Den enda skillnaden mellan dem är vilken grupp man vänder sig emot: Invandrare eller män. Vad vi kan göra är att behandla dessa två partier på samma sätt, då blir vi konsekventa.