Ingen måste hälsa på nån annan

Som anställd behöver jag inte hälsa på min chef genom att ta denne i hand. Jag kanske faktiskt inte gillar chefen, har bacillskräck eller nåt annat. I vilket fall som helst finns det i Sverige knappast någon lag eller nåt tvång att hälsa på andra människor genom handslag eller på nåt annat sätt heller. Inte i något sammanhang. Att ha en sådan lag vore naturligtvis orimligt. Det betyder att, oavsett vilken anledning som finns till att inte hälsa, så kan just denna brist på handling knappast bestraffas eller anses vara ett brott som borde leda till åtgärder. Detta oavsett om vi tycker illa om anledningen till vägran att ta i hand eller tycker det är rimligt att vägra ta i hand.

Därför har Christer Sturmark samt hans kumpaner Reinhold Fahlbäck och Bengt Westerberg helt fel när de i en debattartikel DN menar att det borde få konsekvenser om en man vägrar ta en kvinna i hand av religiösa skäl. Skälen till att vägra ta i hand är som jag ser det irrelevanta. Det kan aldrig finnas ett tvång att ta en annan person i hand. Det är trevligt och artigt förstås och jag tycker den muslimske mannen som vägrade ta en kvinna i hand är puckad och hans religion som har såna regler är knäpp. Men straffbart ska det inte vara.

Å andra sidan så skulle kanske en person som inte tar i hand ändå inte få jobbet för att den betraktas som otrevlig och osocial. Så kanske skadestånd till en som inte får ett jobb för att den vägrar ta i hand är orimligt ändå. Men om det uttalas att anledningen till att personen inte får jobbet är personens religiösa övertygelse så hamnar det hela förstås i annan dager.

Sen har nog de tre herrarna aldrig arbetat på ett vanligt lönearbete i hela sitt liv. En skriftlig varning förekommer inte i ett CV (varför i herrans namn skulle en person ta med det) och har i 99% av alla fall ingen som helst betydelse när referenser tas.

Intressant?
Media: DN,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Håller helt med. Ingen ska tvingas att bete sig så som vanlig socialt påtvingade föreställningar om ”artighet” eller ”respekt” för andra tvingar alla att göra trots att man inte vill det. Jag tolkar dock problematiseringen lite djupare än så. För mig handlar frågan om varför abnormala beteenden måste accepteras bara för att de är under religionens mantel, trots att det är personliga bisarra föreställningar dessa (extremt få) människor har. Varför måste sociala föreställningar upprätthållas överhuvudtaget blir ju följdfrågan?

    • Kring religionen är i överens i princip. Sociala föreställningar och normer som sådana behövs dock nog för att ett samhälle ska kunna fungera. Ett slags smörjmedel.

  • 10clark

    För att återgå till sakfrågan så gjorde kommunen helt rätt i sin hantering av detta ärende. Det måste anses som grov genus diskriminering av en kvinnlig tjänsteman att neka honom arbetet på grund av sin egen illvilja. De tre bockarna Bruse använder sig av en ren och skär rännstensadvokatyr för att hävda att det inte förelåg någon diskriminering och gör en det ena efter det andra tankeexperimentet för att visa detta. Det är skrattretande att läsa påståendet att den unge mannen inte kunde åberopa religiösa skäl eller handskakning som en del av diskriminering. Men hotet om en anmälan gällde väl inte en handskakning per se, utan det faktum att han nekades en praktikplats utan någon saklig grund. Den gode professorn i arbetsrätt bör läsa genom lite bättre vad han skriver under.

  • pdhan

    Men som artikeln gör klart så handlar det INTE om religiösa skäl i det här fallet. Bara för att mannen i fråga hävdar att det är så behöver det inte vara sant. Jag kan t ex spotta i handen innan jag skakar hand med någon och mena att jag har religiösa skäl för detta.

    I övrigt har aldrig någon försökt tvinga honom att skaka hand, vill han låta bli går det naturligtvis för sig, men det tyder ju på att han är djupt inskränkt pga sin egen löjliga tolkning av sin religion vilket ledde till tolkningen att han inte passade för tjänsten han sökte.

  • loke666

    Vad de tre herrarna försöker förklara är att man inte kan gömma sig bakom religion och samtidigt förvänta sig att få sin vilja igenom. Att följa vissa religiösa regler skall inte innebära att andra tvingas ändra på sig för att tillgodogöra samma religiösa persons önskemål. Man får vara hur religiös som helst men då får man också räkna med att man kanske blir exkluderad från samhället i övrigt på ett eller annat sätt.

    • Din uppfattning har jag inga problem med. Däremot inte med deras. Jag tycker inte att de har samma uppfattning som den du presenterar.

  • Pingback: Religionsfrihet och jämställdhet | PlusEtt Bloggen()

  • thove

    Annika Wadsö skriver i svt debatt: ”Hur kön kan underordnas någonting är för mig en gåta. Alla jag känner föds med ett kön. Men ingen är född religiös.”

    Det är nyckelfrågan; klassar vi verkligen en vald (oftast) religion framför det kön vi fötts med? Hon blev diskriminerad för sitt kön och han för sin tro. Han fick ersättning. Jag har gjort en omröstning på plusett om religionsdiskriminering: http://www.plusett.nu/omrostning-3784/tycker-du-att-man-har-ratt-att-diskriminera-folk-p

    • Hon blev inte diskriminerad alls. Man behöver inte ta i hand. Det hände henne ingenting. Det är inte diskriminering att vägra ta någon i hand. Det uppfattas däremot av de flesta som oartigt och otrevligt. Han blev diskriminerad eftersom han inte fick ett jobb på grund av sin religion.

  • JensRosback

    Det här är en väldigt märklig, men också ”svensk” debatt. Kvinnan måste ju rimligtvis ha sagt något jäkla dumt för vill man inte ha någon på en praktikplats så antar jag man kan säga ett vänligt ”nej tack” utan hänvisningar till handskakningar. Och får man inte säga ”nej tack”, kan man väl bjuda på det så kanske man kan få mannen i fråga att på sikt mjuka upp sin inställning.

    Efter nu mer än sju år i Asien och umgänge med (fast just nu I Sverige) alla slags människor från alla religioner så kan jag dra minst två slutsatser: det är inte bara inom Islam en man inte hälsar en kvinna i hand och trots jag deltagit i många sammankomster med massor av folk har aldrig någon på sju år klagat på någon annans hälsningsritual eller andra banaliteter.
    Om man sträcker fram handen och den andre inte gör det är det inte värre än att man istället ler vänligt och så kan man smidigt föra upp högerhanden till hjärtat och säga ”goddag” med en liten bugning.Då kan man få sig ett väldigt trevligt samtal.
    Ibland hälsar någon på en och man känner på sig att den andre tycker det är obehagligt. Då gör man det kort och snabbt med en knap beröring, och försäkrar sig med lite allmänt prat och leende att man inte har djupare avsikter.

    Så nog verkar det som den svenska tanten har haft en rejäl brist på hyfs, och även brist på nyfikenhet. Jag hälsar för övrigt sällan i hand med de praktikanter jag möter så det verkar ju inte vara en viktig kompetens heller. Men han kanske skulle praktisera som kung?

    • Ja precis. Hela debatten är märklig. Där de flesta ställer jämställdhet mot religionsfrihet. Det går ju att anpassa sig och hälsa lite olika utan att nån tar illa upp.