Det svenska minerallagstiftningen av idag innebär att markägaren inte har rätt till det som finns under ytan, dvs malmer och mineraler. Det tycker jag är bra. Det innebär att malmer och mineraler i grunden betraktas som kollektiv egendom. I Sverige förvaltas kollektiv egendom av staten. Det betyder att det är staten som ger tillstånd till de som vill leta efter malmer och mineraler, liksom de som vill bryta malmer och mineraler. Idag ges såna tillstånd i huvudsak till privata bolag mot en mycket liten avgift.
Det går förstås att tänka sig att kollektiv genom förvaltas på annat sätt,men staten är för mig gott nog och betydligt effektivare än nån from av förening eller allmänning. Kontrollen blir helt klart mer godtycklig med annan typ av kontroll. När det gäller prospektering så sköts den idag av en lång rad små och ofta utlandsägda bolag som satsar pengar i hopp om att det ska ge utdelning när brytningsrättigheter eller rättigheter till fyndigheten säljs till annat bolag.
Att det fungerar på detta sätt har lett till kraftigt ökad prospektering i Sverige jämfört med tidigare. Prospektering är i grunden bar för Sverige är ett land som är beroend av råmaterialexport och alltid har varit det. Det behövs för att Sverige ska kunna importera de livsmedel som befolkningen behöver men som inte kan odlas och framställas inom landets gränser. Att hitta brytvärda malm- och mineralförekomster är därför nödvändigt för folkets kollektiva behov och överlevnad som jag ser det. Råvaruutvinning och -export har i Sverige varit den ekonomiska grunden för välfärdsstatens framväxt.
När det gäller själva brytningen av malmer och mineraler så innebär den ofta stora miljöproblem, både med giftigt avfall och kraftig påverkan på naturen genom dagbrott, slagghögar och annat. Även andra näringar som renskötseln i norr, jordbruk, fiske och jakt påverkas. Vid tillståndsgivningen måste tas hänsyn till detta. Det innebär dock som jag ser det inte att sådant alltid måste var viktigare.
För folkets kollektiva intressen kan det behöva göras inskränkningar i och för andra näringar inklusive renskötseln. Detta även om det är en investering och brytning som ingår i samernas kultur. Samerna som minoritetsfolk har ju en del skydd gentemot majoritetsbefolkningen och staten som inte andra markbrukare och markägare har. Men för allas bästa och i det gemensammas intresse kan det vara nödvändigt att ändå tillåta gruvbrytning som får negativa konsekvenser för rennäringen.
Däremot är det alltid nödvändigt att säkerställa att det gemensamma alltid får tillräckligt inflytande och kontroll över gruvbrytning. Idag sköts gruvbrytning precis som prospektering i huvudsak av privata företag även om det största gruvföretaget är statligt ägt. Så har det också varit i ett historiskt perspektiv. Jag kan inte se att det är nödvändigt att ändra detta, men avgiften de betalar kan vara mycket högre, det anser de flesta experter, en expertutredning och i alla fall ett svenskt parti. En högre avgift behövs för att garantera samhället, dvs det gemensamma, inkomster från gruvbrytningen. Dessutom behövs det för att möjliggöra återställande av mark och gruvor om bolag går i konkurs eller på annat sätt underlåter att sköta sina uppgifter i förhållande till natur och miljö. Vidare kan det behövas medel för att kompensera markägare (skogsbolag, skogsägare, jordbrukare, renskötare m.fl.) för ekonomisk skada de eventuellt åsamkas.
Utöver det är det kanske också så att det borde vara så att staten, dvs vi alla gemensamt, faktiskt ska vara delägare i alla större gruvor, kanske i alla gruvor. Det behöver knappast vara majoritetsägare, men delägande ger inflytande och makt det också. Kanske kan andelen ägande öka med storleken på gruvan. I mindre gruvor, liten andel, i större stor andel.
Malmer och mineraler är idag en kollektivt förvaltad resurs som utvinns av privata företag som får tillstånd av staten (dvs det kollektiva, det gemensamma). Den grundordningen fungerar rätt bra och så tycker jag nog att det kan förbli. Men ändringar om när det gäller avgifter är nödvändiga och ändringar när det gäller ägarinflytande/ägande kanske är nödvändiga.
De förslag som den statliga utredningen lagt om högre avgifter och fonderade medel tycker jag är en bra start på den viss förändring av hur den svenska gruvnäringen hanteras.. På det sättet får vi alla större inkomster från utvinningen av våra ändliga resurser och dessutom fördelas inkomsterna över tid och mellan generationer med hjälp av fonderna (jämför den norska oljefonden) så att det vi utvinner idag kan folket, våra arvingar, ha nytta av även i framtiden.
Intressant?
Media: TV4, DN1, 2, Skanskan, NSK, LT, SR1, 2, EX, SMB, Ekonomistas, Svemin, ESO, FJ, MM, Fof, AV1, 2, 3, 4, IDG, Norran,
Läs även andra bloggares åsikter om Minerallagstiftning, Gruvbrytning, Malmer, Mineraler, Ägande, Utnyttjande, Skatter, Avgifter, Ekonomi, Natur, MIljö, Samer, Samhälle, Politik
7 svar på “Malm och mineral ska vara kollektiv egendom”
Kommentarer är stängda.