Snäll apsläkting

BonoboBoktips
Bonobo
Frans de Waal
Univ. Cal. Press

Snäll apsläkting

Schimpansforskningen har bland annat visat fram bra, men också mindre aptitligare sidor hos vår närmaste släkting; aggression, kannibalism, maktkamp (”politik”), gruppkonflikter (”krig”), ojämlikhet (”klasser”) och ojämställdhet (”mansförtryck”). En del har använt detta för att påstå att detta stärker argumentet att de här beteendena även är ”naturliga” hos människan.

Problemet med det resonemanget är att vi även har en annan lika nära närmaste släkting, som är helt annorlunda; bonobon (förr kallad dvärgschimpansen). Vi skildes från bonobons, schimpansens och människans gemensamma förfäder för sex miljoner år sedan, och för tre miljoner år sedan delade bonobon och schimpansen upp sig. Med båda delar vi runt 98 procent av våra gener.

Och bonobon är mer fredlig, jämlik (egalitär), kollektivistisk, empatisk, social och mest dominerad av honorna (och särskilt mammorna). Den har relativt goda relationer med andra grupper av bonoboer. Den använder alla former av sex istället för våld och aggression för att lösa samhällskonflikter (heterosexuellt och homosexuellt nöjes-, kompis-, och relationskonfliktlösarsex). Den delar mat och har små statusskillnader.

Men författaren varnar för att romantisera och överideologisera bonobon. Som socialister kan göra på grund av bonobons jämlikhet, pacifister på grund av bonobons fredlighet, och feminister på grund av bonobons kvinnomakt (mina kommentarer). Det som gäller bonobon behöver inte gälla människan.

Troligen är dess ”kvinnomakt” en senare specialisering, och våra gemensamma förfäder var troligen mansdominerade. Han menar också att det mänskliga samhället är mer likt schimpansens än bonobons – både människor och schimpanser har samma manliga balans mellan intern strid (”klasskamp”) och enhet utåt (”nationskamp”).

Alla tre människoapor (människan, bonobon, schimpansen) har specialiserat sig i olika sociala organisationsformer, Vilket troligen har att göra med de olika resursbestånd och miljöomgivningar de tre djurarterna formades i och av. Jag skippar detaljerna hur detta kan tänkas ha gått till, men noterar att människans miljö idag är skapad av oss själva – så en god miljö borde vara ett indirekt sätt att skapa ett bättre samhälle (min spekulation).

Schimpansen har mest mansallianser och mansdominans, bonobon har mest kvinnoallianser och kvinnodominans (i boken betonas olikheterna mer än likheterna arterna emellan), medan människan har den unika (kärn)familjen, där även fadern tar ansvar för barnen. Med familjen som grund har människan utvecklat ett kooperativt, samarbetande samhälle, menar författaren.

”Bonobo – The Forgotten Ape” (från 1997) av primatforskaren, psykologiprofessorn och populärvetenskapsförfattaren Frans de Waal (med fantastiska bilder av fotografen Frans Lanting) fyller en viktig kunskapslucka om en fascinerande människoapa. Mest spännande är resonemanget om hur kunskap om bonobon redan har, och framledes kan, förändra vår syn även på människan och hennes evolution.

I sammanfattning har schimpansen mer konflikter inom och mellan grupper än den fredligare bonobon. Människan verkar ligga mellan de två i det avseendet. Med möjlighet att både samarbeta och konkurrera inom gruppen (”socialt”) och mellan grupper (”etniskt”).

Så trots alla krig och inbördeskrig. Jag ser det som hoppfullt att vi verkar ha båda beteendetendenserna med oss från vår evolutionshistoria. Både arg schimpans och snäll bonobo.

Författaren menar att en ”triangulär jämförelse” mellan människan, bonobon och schimpansen kan hjälpa till att förstå människans evolutionära arv. Då tycker jag det står klart att vi förutom våra goda ärvda beteendetendenser även har att kämpa mot våra dåliga sidor av manligt aggressivt statustänkande.

Hans Norebrink

Läs mer: Goodreads, Google, HP, NYT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads