Varför är invandrare överrepresenterade vid våldtäktsbrott?

Beror det på att invandrare är mer benägna att begå våldtäkter än personer som är födda i Sverige? En kulturell skillnad? Eller beror det på helt andra mer rimliga och trovärdiga saker? Invandrare är överrepresenterade i brottslighet i stort. Huvudanledningen till det är att brott begås av män, unga män, fattiga unga män.

Bland invandrare är andelen män högre än befolkningen i stort, andelen unga är högre än i befolkningen i stort och andelen arbetarklass och fattiga är högre än andelen i i hela befolkningen. Detta är förklaringen till att invandrare är överrepresenterade när det gäller brottslighet. Det har alltså inte med invandring eller etnicitet att göra.

Det finns också en invandrargrupp som har mycket, mycket lägre brottslighet än den svenska befolkningen i stort. Människor från Thailand. Det beror inte på att thailändare skulle vara ett väldigt fridsamt och fredligt folk. Utan det beror på att de som invandrar från Thailand i stort sett bara är kvinnor. Kvinnor begår sällan brott.

Samma förklaringar gäller för våldtäkter. Våldtäkter begås av män, i ännu större utsträckning än många andra brott. Våldtäkter begås i stor utsträckning av unga män och fattiga män begår våldtäkt i större utsträckning än rika män. Bland invandrare finns det en större andel män än i befolkningen i stort, en större andel unga och en större andel fattiga. Följaktligen finns det en betydligt större andel unga fattiga män bland invandrare än i befolkningen i stort. Statistiskt ger det en överrepresentation av invandrare vid våldtäktsbrott, men det beror inte på etnicitet eller på att de är invandrare. Utan på att det handlar om fattiga unga män är de som begår våldtäkter.

Antalet våldtäktsanmälningar har också ökat kraftigt under lång tid. En stor del av anledningen till detta är lagändringar, främst den som genomfördes år 2005:

De polisanmälda sexualbrotten fortsätter samtidigt att öka och sedan mitten av 1990-talet har antalet våldtäktsanmälningar mer än fördubblats. I vilken grad denna utveckling kan tillskrivas en faktisk ökning av dessa brott, ökad anmälningsbenägenhet eller förändringar i lagstiftningen är svårt att veta. I april 2005 ändrades sexualbrottslagstiftningen på så sätt att våldtäktsdefinitionen vidgades till att omfatta exempelvis fall då offret befunnit sig i så kallat hjälplöst tillstånd (genom kraftig berusning, medvetslöshet, sömn eller liknande). Sådana händelser rubricerades tidigare som sexuellt utnyttjande.

Lagen har ändrats senare också, så att sex med en minderårig numera också är våldtäkt. Den huvudsakliga anledningen till fler våldtäktsanmälningar är dock ökad anmälningsbenägenhet:

Brå:s slutsats är att den markanta ökningen av våldtäktsanmälningar mellan 1995 och 2006 främst förklaras av en förhöjd anmälningsbenägenhet av framför allt mindre grova våldtäkter av obekanta eller ytligt bekanta personer som tidigare bortförklarats och bagatelliserats, men nu tolereras i mindre utstra?ckning. Att fler väljer att anmäla är en mycket positiv utveckling. Under de senaste åren har dessutom ökningstrenden förstärkts av en ändrad lagstiftning. Samtidigt är en faktisk ökning av vissa våldtäktstyper sannolik. En förändrad tillfällesstruktur med större möjlighet till tillfälliga möten genom ett utökat nöjeslivsutbud och genom ett större Internetanvändande skulle kunna bidra till en ökning av våldtäkter av obekanta och ytligt bekanta – parallellt med en ökad anmälningsbenägenhet av dessa fall. Mot bakgrund av att både den ökade anmälningsbenägenheten och den faktiska ökningen kan hänföras till en liknande typ av våldtäkter, det vill säga händelser mellan ytligt bekanta eller helt obekanta, är den dryga fördubblingen av samtliga våldtäktsanmälningar mellan 1995 och 2006 inte överraskande.

NTUTrots en ökning av antalet anmälda våldtäkter så finns det samtidigt ingen ökning av sexualbrotten i den undersökning som genomförs som en frågeundersökning i befolkningen och som mäter utsatthet för brott, Nationella Trygghetsundersökningen (NTU):

Av de tillfrågade uppger 0,7 procent att de utsattes för sexualbrott under 2011, vilket motsvarar ungefär 52 000 personer i befolkningen (16–79 år). Andelen utsatta för sexualbrott har varit relativt stabil över de sju mättillfällena (se tabell 3B i bilaga 1). Precis som för hot och misshandel har de flesta personer utsatts för ett enstaka sexualbrott under 2011, även om det finns en mindre grupp som är upprepat utsatt. Antalet händelser under samma period uppgår uppskattningsvis till ungefär 114 000 personer i befolkningen.

Det är framförallt kvinnor som uppger att de blivit utsatta för sexualbrott, unga kvinnor i större utsträckning än äldre kvinnor. Det finns dessutom en mängd problem med våldtäktsstatitik beroende på att många kvinnor skäms på grund av att det blivit våldtagna. En mycket låg andel av alla våldtäktsbrott anmäls och sannolikt fångar inte heller NTU upp allt. Dessutom innebär NTU att människor själva uppger att de blivit våldtagna vilket innebär vissa problem då det inte är säkert att händelsen i sig är våldtäkt i juridisk mening:

Två femtedelar (40 %) av sexu­albrotten beskrivs som en händelse där någon tvingade eller försökte tvinga den utsatta personen till någon sexuell handling genom att hota, hålla fast eller göra illa på något sätt, vilket är något fler än tidigare år. I drygt vart femte fall (23 %) uppges att de utsatta blivit sexuellt utnytt­jade i situationer när de inte kunde försvara sig, exempelvis sov eller var alkohol­ eller drogpåverkad. En ungefär lika stor andel (25 %) av sexu­albrotten beskrivs av de utsatta som en våldtäkt. Det skulle innebära att det skattade antalet våldtäkter i befolkningen uppgår till drygt 29 000 händelser under 2011. Här bör noteras att det kan vara svårt för en person att tolka huruvida en händelse juridiskt sett ska bedömas som sexuellt tvång eller våldtäkt. Det innebär att de våldtäktshändelser som rapporterats i NTU i juridisk mening kan vara lindrigare sexualbrott, som sexuellt tvång, eller vice versa. Man bör också vara medveten om att det, precis som för hot­ och misshandelsbrott, finns anledning att tro att händelser där personer utsatts för sexualbrott av en närstående per­son, troligen ofta i hemmet, är underrepresenterade i undersökningen.

En typ av våldtäkt som sannolikt blivit vanligare, även om våldtäkter i sin helhet inte blivit vanligare, är våldtäkter med flera gärningsmän (s.k. gruppvåldtäkter). Vid denna typ av våldtäkter finns en större andel invandrare eller utlänningar (dvs personer som inte är folkbokförda i Sverige) som gärningsmän än för våldtäkter i stort. Huvuddelen till detta är fortfarande att invandrare i betydligt större utsträckning än befolkningen i stort består av fattiga och unga män. Vid gruppvåldtäkter är dessutom andelen unga män större än vid andra våldtäkter och dessutom är genomsnittsåldern lägre.

De finns sannolikt en kulturell förklaring här också. Inte så att invandrare är mer benägna att begå våldtäkter. Däremot finns det sannolikt en kulturell skillnad mellan människor som levt länge i Sverige och nykomlingar när det gäller synen på kvinnor och kvinnors sexualitet. Barnen och ungdomarna övertar dessa värderingar från sina föräldrar. Hedersvåld är ett av uttrycken för denna skillnad i värderingar och uppfattningar kring jämställdhet och kvinnors sexualitet. Eventuellt kan det också ha betydelse för våldtäkter.

Kommunikationen kring sexualitet fungerar dåligt om det finns väldigt olika värderingar i dessa frågor och missuppfattningar blir vanligt. Enligt forskningen är det nämligen så att gärningsmännen tror att det som de gjort ofta är helt normalt och inget fel. En orsak till att de uppfattar saken så kan vara en mycket konservativ syn på kvinnor och kvinnors sexualitet inklusive ett helt annat signal- och meddelandesystem kring dessa frågor än bland de som funnits länge i Sverige. Kulturella signaler krockar med varandra och leder till situationer som inte kan uppfattas som och inte är nåt annat än våldtäkter men där gärningsmännen tror nåt annat. Mycket vanligt är också att alkohol konsumerats i stora mängder i samband med gruppvåldtäkter. Det är också så att det personer som deltar i gruppvåldtäkter har en mängda sociala och personliga problem,frånvarande föräldrar, annan brottslighet och drogmissbruk. Sådant är vanligare bland fattiga unga män än bland andra. Det är också en bidragande orsak till överrepresentationen av invandrare vid brott och sexualbrott.

De viktigaste och avgörande faktorn vid våldtäkter och gruppvåldtäkter är att gärningsmännen är män, den andra är att de är unga män, den tredje är att de är fattiga unga män, den fjärde är att det är fattiga unga män som har sociala och personliga problem, den femte är att det är fattiga unga män med sociala problem och konservativa värderingar (innebär en viss kulturkrock). Etnicitet spelar sannolikt ingen roll alls. Att någon invandrat har sannolikt ingen betydelse i sig. Och kom ihåg, de allra flesta som är dömda för våldtäkt har vanliga hederliga svenska namn.

Intressant?
Media: SVD1, 2, 3, 4, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • bengt66svensson

    Vad är anledningen till att ”fattiga män begår våldtäkt i större utsträckning än rika män.”?
    Jag skulle förstå om det gällde stöld, rån och dylikt men förstår inte varför fattiga människor skulle våldta mer rika?

    • Därför att upplevd maktlöshet, missbruk, psykiska sjukdomar, sociala problem osv är vanligare bland fattiga. Alla de sakerna medför ökad risk för att en person ska begå våldtäkter.

  • Erik Ferrari

    Det gjordes en undersökning i Sydafrika för ett antal år sen där man drog slutsatsen att minst en fjärdedel av alla män någon gång hade våldtagit. Det tycker jag lutar åt kulturella skäl som huvudorsak.

    http://www.theguardian.com/world/2009/jun/17/south-africa-rape-survey

    • Jag tror inte det stämmer helt. Den sydafrikanska undersökningen alltså. Motsvarande undersökning i Sverige sade att 10% av alla män våldtagit. Andra undersökningar som NTU ger vi handen att det sannolikt inte stämmer. Men kulturella skillnader finns när det gäller brott. Sannolikt även våldtäkter. Det tydligaste exemplet i Sveriges närhet är Finlands avvikande våldsfrekvens. Finland har 3-4 mord per 100 000 invånare och år, minskat lite under senare år, Sverige har 1 mord. Likadant förhållande är med grovt våld. Noterbart är att finnar i Sverige inte har högre våldsbrottslighet än andra i Sverige. Det betyder att de som bor i Sverige med tiden anpassar sig till svenska kulturella normer.