Bankirfirman Aronowitsch

Bankirfirman Aronowitsch tycks till en början ha varit ett kommanditbolag, KB Lantmanna- och kreditkassan D. Aronowitsch & Co. Sannolik grundare var David Aronowitsch. 1906-09 lät KB D. Aronowitsch och Bankirfirman Öhman Jr uppföra en större kontorsfastighet på Arsenalsgatan i Stockholm.

Som innehavare av firman efterträddes David Aronowitsch av sonen Martin Aronowitsch (1880-1939). 1914 var båda två direktörer i firman. Under hans tid i firman omvandlades den till aktiebolag och 1933 är han såväl VD som styrelseordförande i Bankirfirman Aronowitsch AB. Något han verkar ha varit i stort sett till sin död. Vid det laget ingen bankirfirma utan en fondkommissionär i enlighet med de förändringar av svensk banklagstiftning som ägde rum vid första världskrigets slut. Innan dess hade dock företaget i sin roll som bankirfirma hjälpt familjen Wallenberg att ta makten i bruksbolaget Stora Kopparberg år 1916. 1917 deltog firman även i aktietecknandet i verkstadsbolaget AB CE Johansson vars dominerande ägare var ett emissionsbolag, AB Svenska Finansinstitutet. Martin Aronowitsch är en av personerna i nätverket kring detta emissionsbolag.

En Aronowitsch uppges av Herman Asch, dvs fadern till den röde bankiren Olof Aschberg, vara hans bror:

I Ryssland hade jag min bror, Aronowitsch, som kompagnon, och jag skrev, att han skulle komma till mig i Stockholm. Jag hade planer på hus och andra affärer, men Aronowitsch tänkte bara på sina madrasser.

[…]

Min kompagnon och jag separerade, då vi ej kom överens. En kamrer hos Thiel, som hette Åkerström, blev direktör i Kristianstadbanken och hjälpte Aronowitsch och de svindlade tillsammans. Att de sedan blevo ovänner, kan jag inte rå för. Min son, som varit mycket i utlandet, tog jag till mig i affären. Tar man in en son i affären, blir ju pappan ingenting. Han fick gå, när han ville, pappa behövde ingen hjälp. Sedan sade jag till min son, du kan också bli bankdirektör. Han bjöd aktieägarna 50 procent, banken gick kapott. Min första hustru dog plötsligt i hjärtlidande.

Aronowitsch började jobba med Kopparbergsaktier. Han lyckades driva dem i höjden och fick därigenom namn om sig att vara ett geni. Då skildes våra vägar ty jag hade ingen användning för ett sådant geni. Han hade visserligen ett brilliant minne, kunde alla de stora svenska släkterna utantill från far till son under hundra år. Han trodde han kunde skriva svenska, men det var mest hebreiska eller olika kadabra det han skrev. Så snart jag släppte ut några av mina aktier i marknaden så sa han först att det ej skulle lyckas mig att sälja dem, men när han såg att det gick så släppte han ut flera dagen därpå. Jag hade en post på 500 aktier i Kristianstadbanken. Dessutom hade jag en stor post Bergslags- o Järnvägsaktier samt i Nässjö och Kopparberg. En del voro belånade i Kristianstads Enskilda. Jag hade sett att Aronowitsch och Åkerström voro tillsammans.

Nu ville jag sälja K E-aktierna. De gåvo bra utdelning. En som hette Palmkvist vände sig till Aronowitsch och bad honom skaffa Bergslagsaktier så att Palmkvist skulle få majoriteten där. Han hade först vänt sig till Åkerström som innehade sådana aktier men han ville inte sälja eftersom han lovat att inte göra det. Jag ville ha ett litet lån och banken hade lovat ordna saken, men ville sedan ej ta Bergslagsaktierna som säkerhet. Jag släppte så ut aktierna på börsen. Vid tretiden den dagen ringde Aronowitsch, och uppmanade mig att ej sälja flera. Jag fick då veta att det var han som köpt upp mina aktier sedan han fått nog ville han ej att det skulle säljas fler. Lite därefter var det årsstämma i Krist. Ensk. och jag var då närvarande. Greve Hamilton var ordförande och man gjorde mycket väsen av honom. Palmkvist var mäklare och hade köpt upp Bergslagsaktierna åt Hamilton och Aronowitsch och herrarna hade förtjänat cirka 400.000 på transaktionen. Men jag som ej är något geni i den vägen, jag stod där med lång näsa. Aktierna gå ju upp och ner och herrarna hade arrangerat en baisse av kraftigaste slag. Jag hade ännu en post på 100 aktier kvar. Jag gick till Åkerström och sa att jag ville sälja dem, men Aronowitsch avrådde. Papperen stodo i 900 kronor per aktie, jag var villig att sälja till 850. Men de ville ej att jag skulle. Dagen därpå ringde Åkerström och berättade att aktierna föllo. Då sålde jag till 600. Två dagar senare voro de nere i 400. Det var ju vackert gjort av en bror mot en bror, inte sant? 200 aktier lågo i en bank som säkerhet, jag fick pengar av Aronowitsch för att lösa ut dessa 200 men jag skulle inte få sälja dem. Vilket hade till följd att jag förlorade halva beloppet till – Aronowitsch. Han var en högmodig människa. Ville helst bara umgås med noblessen. Han gjorde bekantskap med grosshandlare Seipel ty genom honom kunde han komma in i de bästa kretsarna. Seipel hade en bror som var rådman och ägare till en halv million, men honom föraktade Aronowitsch lika mycket som han föraktade sin bror. Vi voro inte fina nog för den fattige ryska judepojken. Han umgicks med Oscar Hirsch och andra framstående judar och när det gällde att visa offentlig välgörenhet gav han alltid en summa, men ej för stor. Samtidigt uppmanade han mig att icke giva något alls och när jag vid ett tillfälle svarade honom att jag givit 600 kronor till ett visst ändamål, Aronowitsch hade givit 1.000, så sa han helt föraktfullt – har du råd till det du?

Detta var min bror som jag tagit över till Sverige och lagat att han blev svensk medborgare och min kompagnon. Hans hustrus broder kommo även dom till Sverige, men ingen ville ta emot dem. Då bjöd jag dem hem till mig på landet och som tack för visad vänlighet mot svågrarna fantiserade Aronowitsch ihop alla möjliga skvallerhistorier om att vi slogs m m.

Med tanke på att Herman Asch också nämner affärerna i Stora Kopparbergsaktier torde det handla om David Aronowitsch, Martin Aronowitsch far.

I sitt första äktenskap med Irma Taube var Martin Aronowitsch svåger till en annan bankir, Gustaf Adolf (Gösta) Kyhlberger (1882-1926)) som var gift med Inga Taube i sitt andra gifte. De två systarna gifte sig samma år (1910) med varsin bankir.

Förutom VD och styrelseordförande i Bankirfirman Aronowitsch var Martin Aronowitsch också VD och styresleordförande i AB Fondkommission, styrelseordförande i AB Förenade Finansintressen och i ett antal bolag till som exempelvis AB H. Bukowskis Konsthandel som han köpte 1928.

1921 blev Martin Aronowitsch också chef för Sydsvenska Kredit AB:s stockholmskontor och senare VD för banken. Banken var i kris och Aronowitsch kom att bli ansvarig för att försöka åstadkomma en rekonstruktion:

Efter ett ledningsbyte i Sydsvenska Kredit AB i början av januari 1922, initierat av bankinspektionen, igångsattes planerna på att rekonstruera banken. Den nyligen tillträdde chefen för bankens Stockholmskontor, Martin Aronowitsch, fick ta i tu med bankens allt mer bekymmersamma finansiella ställning. Bankens situation diskuterades dels med bankledningen i Malmö, dels med bankinspektionen. En genomgripande rekonstruktion av banken ansågs vara helt nödvändig för att få rätsida på problemen. Det konstaterades samtidigt att situationen var så allvarlig att den nödvändiga saneringen av banken inte skulle kunna ske enbart med en nyemission riktad till bankens tidigare aktieägare. Aronowitsch vände sig i den uppkomna situationen till Joseph Nachmanson, VD i Stockholms Enskilda Bank, med en förfrågan, om Sydsvenska Kredit vid en rekonstruktion skulle kunna räkna med ett ekonomiskt stöd från landets övriga affärsbanker. Nachmanson kontaktade torsdagen den 23 februari Skandinaviska Kreditaktiebolagets VD Olof Rydbeck och meddelade att Sydsvenska Kredit AB nu var insolvent.

Söndagen den 26 februari hölls i Stockholms Enskilda Bank ett möte rörande Sydsvenska Kreditaktiebolaget. Vid mötet deltog från Skandinaviska Kreditaktiebolaget VD Olof Rydbeck och Holger Lauritzen, chef vid bolagets centralkontor i Malmö, från Stockholms Enskilda Bank Jacob Wallenberg, vice VD, och Richard Juhlin, från Sveriges Privata Centralbank VDn Åke Belfrage, samt Sydsvenska Kreditaktiebolagets VD Martin Aronowitsch flankerad av ytterliggare två Sydbanksdirektörer, Berglöf och Donner.

Sydsvenska Kredits verksamhet övertogs 1922 av den nybildade AB Sydsvenska Banken som bildats med hjälp av de andra affärsbankerna och statligt stöd genom det för ändamålet bildade statliga bolaget AB Kreditkassan 1922.

Bukowskis kom att förbli i familjens ägo till 1974. Han ägde från 1913 dessutom godset Kaggeholm. 1942 såldes egendomen av hans arvingar till pingströrelsen som idag driver en folkhögskola där. Sonen Gregor Aronowitsch (1911-89) tog över Bukowskis efter fadern, styrelseledamot från 1938, anställd från 1944 och VD från 1953 till 1980. William Aronowitsch, halvbror till Gregor Aronowitsch, var för sin del gallerist med ett galleri grundat 1966. Hans namn figurerar också i en märklig konsthärva.

Om den Daniel Aronowitsch som är aktiv i ett nutida finansföretag, Paypal, är släkt med ovanstående personer eller tillhör nån familj som invandrat senare är okänt. Men det är väl sannolikt, precis som det är sannolikt att filmaren David Aronowitsch också är en släkting.

Det finns numera också ett företag som heter Aronowitsch & Lyth AB, som ägs av en lång rad personer med namnet Aronowitsch. Den ovan nämnde Daniel Aronowitsch verkar sitta i företagets styrelseFöretaget ska syssla med:

Bolaget skall bedriva handel med fastigheter, värdepapper, konst, antikviteter, produkter för fritidsbåtar, elektronisk utrustning, patenter och tillverkningsrättigheter samt driva därmed förenlig verksamhet.

Fats det verkar i huvudsak vara ett båtdelsföretag. De centrala personerna i bolaget verkar dock vara Stefan Aronowitsch och Mikael Aronowitsch. Sannolikt bröder. De driver också ett par andra företag tillsammans, Comex Electronics AB och Skandinaviska Handelskompaniet AB. Mikael Aronowitsch med familj har också företaget Art Auctions Scandinavia AB.

Intressant?
Mer: DN, Bukowskis, Konstakademin, Konsten, Kulturen,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Bankirfirman Aronowitsch”

Kommentarer är stängda.