Bankirfirman Dardel & Hagborg

Del 6 av 11 i serien Bankirfirmor

Bankiren Jean Hagborg (1892-1929) föddes i Paris och dog i Paris. Hans far var konstnären August Hagborg (1852-1921) från Göteborg och hans mor var Gerda Christina Göthberg (1863-1934). Jean Hagborg var delägare i bankirfirman Dardel & Hagborg och tycks förutom bankir också ha varit konstnär.

Jean Hagborgs syster Elsa Hagborg (1888-1974) var gift med J. Alexandre D. de Dardel (1885-1935) som var bankir i Genève i Schweiz och delägare i Dardel & Hagborg. Han var född och uppvuxen i Schweiz. Paret Hagborg/Dardels dotter Simone Ch.G. de Dardel (1913-1996) var gift med Einar Karl Kihlman och sonen Jean A.A. de Dardel (1919-1982) med Ann-Marie Elisabeth Egnell (1928-).

Far till Alexandre de Dardel var James Adolphe de Dardel (1859-1925). Hans syster Ebba Louise de Dardel (1853-1935) var gift med Carl Alexander von Dardel (1848-1968) från en annan gren av samma släkt. Han var son till Fritz Ludvig von Dardel (1817-1901) och Augusta Charlotta Silfverschiöld (1826-1915) , Fritz Ludvig von Dardel var farbror till James Adolphe Dardel, och född i Sverige. Carl Alexander von Dardel ägde godset Lilla Ströö i Skåne. Fritz von Dardel (1847-1935), bror till Carl Alexander von Dardel var styrelsemedlem i bankirfirman Dardel & Hagborg. Kanske var han också delägare. Konstnären Nils Dardel (1888-1943) var son till Fritz von Dardel.

Dardel & Hagborg hade direkta förbindelser med finanseliten i Paris och Genève och fina kontakter med svenska kungahuset och storadeln. Dessutom hade firman goda kontakter med Ryssland och senare med Sovjet.

Förutom bankirverksamhet och aktiehandel tycks Dardel & Hagborg också ägnat sig åt spekulativ fartygshandel, rederiverksamhet och fastighetspekulation:

Föreningen skulle enligt stadgarna bereda sina medlemmar billiga och goda bostäder. Gemensamt för den interimsstyrelse som utsågs var – att ingen av herrarna avsåg att bo i huset. De hade ett annat gemensamt intresse: Att tjäna pengar på huset. Och det lyckades man sannerligen med.

Det började den 4 februari 1920. Då hölls konstituerande sammanträde på ett kontor I city. Under ordförandeskap av advokat Allvar Elmström deltog sju ”medlemmar” – byrådirektör Erik Kyulenstierna, generalkonsul Victor Andersson, kamrer Harald Ahston, friherre Knut Leijonhufvud, friherre Rudolf Lagerheim, direktör Gunnar Bolling och godsägare Axel Romander. Stadgar antogs och en interimsstyrelse utsågs. Den bestod av Kuylenstierna, Andersson och Ahston. Med Leijonhufvud som suppleant.

Bakom föreningen stod egentligen en bankirfirma, Dardell & Hagborg. Enligt banklagen fick firman inte syssla med fastighetsspekulatlon av den här typen. Därför använde man sig av en mäklarfirma, Skandinaviska Egendomsbyrån, som bulvan. Byråns chef Victor Andersson hade titeln generalkonsul (för Costarica). Hans närmaste man, godsägaren Axel Romander beskrevs i den förra jubileumsskriften som ”insolvent”.

Enligt Lagfartsboken köpte bankir Jean Hagborg fastigheten den 27 Januari 1920 av kapten Hallman. Pris: 750 000 kr. Bland de närvarande köpevittnena fanns Axel Romander. Den 4 februari dateras nästa salubrev. Nu köper Romander fastigheten för 850 000 kr. Tio dagar därefter säljer Romander till den nybildade bostadsföreningen för ”en million”. Snacka om värdestegring! Inom loppet av 18 dagar hade huset stigit med 250 000 kr. För att ”bevisa” att huset var värt sitt pris höjde man brandförsäkringsvärdet, som 1918 fastställts till 565 000 kr, till hela 1,2 miljoner.

När affären väl genomförts, underrättades de boende, som erbjöds köpa in sig i föreningen. Till en början betonades frivilligheten i transaktionen. Men sedan gällande hyresavtal sagts upp hotades de boende ned höga hyror – jämfört ned de för föreningsmedlennarna beräknade årsavgifterna. Misstänksamheten var stor. Av fyrtio hyresgäster var det endast sju som nappade. I nian ”Harald Jirlow”, i dåvarande 1 a Maria Lindegård, Sture Hildestrand ooh Gentele, vilken dock strax sålde vidare till pastor Hannerz. Samt i 1 b A R Bergquist och C G Stenbäck. Att lägenheterna till en början var svårsålda framgår av det faktum AxeI Romander stod son ägare till tio, trots att han inte ens bodde i huset.

När föreningen i mars 1921 togs över av de boende var 29 av de 40 lägenheterna sålda. De övriga, som varit registrerade på Axel Romander överfördes på själva årsdagen på en annan av stiftarna, Harald Ahston. Tanken lär ha varit att Ahston genom stort röstetal skulle påverka årsmötesbesluten. Enligt ”vitboken” som föreningen gav ut vid årsskiftet 1924/25 (”Femårsberättelse”) ropade Ahston dock själv in lägenheterna på stadsauktion – en månad senare (:).

Godsägare Carl Sjögren var näste bulvanägare. Han hade belånat åtta av tio lägenheter vilket tvingade fram en ny försäljning på offentlig auktion. Den 9 mars 1922 – den fjärde stora auktionen i husets historia – ropades de åtta lägenheterna in för sammanlagt tusen kronor. Detta av ende spekulanten, bankirfirman Dardel & Hagborg. Stockholms-Tidningen gjorde försäljningen en förstasidesnyhet  (Jfr sidan 25:). Tidningen trodde att hela föreningen hamnat på obestånd. Något man fick dementera påföljande dag.

Skumma bostadsrättsföreningar och märkliga fastighetsaffärer är uppenbarligen inget nytt. Då som nu fanns det ingen ordentlig fastighets- och hyreskontroll. Liksom stor bostadsbrist. Resultatet då var höga hyror, spekulation och fiffel. Resultatet nu är detsamma. Harald Ahston (1890-1937) var kamrer på och styrelseledamot i Dardel & Hagborg.

Dardel & Hagborg uppges 1919 ha varit ett handelsbolag, men 1924 är det i alla fall ett aktiebolag.

Media: DN, Sydsvenskan,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Bankirfirman BurmanBankir Asp >>
About these ads