Extremism av olika slag måste hanteras olika

Efter att i 12 år ha arbetat med att förändra polisens hantering av vänsteraktivister och vänsterdemonstrationer, något som också inbegriper de som kallas vänsterextremister och som ibland tar till våld så vet jag att det inte går att hantera vänsterfolk på samma sätt som högerextremister. Efter ett liv som antirasistisk aktivist så vet jag att det inte går att hantera vänsteraktivister, vänsterextremister på samma sätt som högerextremister.

Detta för att anledningarna till våldsanvändning (om vi nu dessutom bortser från att högerextremister är mycket, mycket våldsammare än vänsterextremister) har helt olika politiska, ideologiska, strategiska och taktiska motiv. Vänstern använder våld i självförsvar, för att utvidga demokratin och i en kamp för ökad demokrati. Det finns inget större politiskt parti i Sverige som kan ha en invändning mot detta på det politiska planet. Det som kan diskuteras är om våld är en vettigt taktik och strategi för att förändra dagens svenska samhälle. Det kan naturligtvis också diskuteras om det samhälle vänstern vill ha är nåt som är värt att kämpa för. Det är en politisk och ideologisk diskussion.

Det går inte att bemöta vänstern på samma sätt som högerextremismen. Polisiära åtgärder, polisiära våldsamheter osv är inte en framkomlig väg för att bemöta ett våld som är ideologisk, strategisk och taktiskt betingat. Inte heller kommer sociala åtgärder riktade mot rekrytering eller ungdomar att förändra nåt när det gäller vänsterns rätt begränsade våldsanvändning. Det kommer ofelbart att leda till än mer våldsamma konfrontationer. Vänstern måste bemötas med samtal och dialog, förhandlingar och överläggningar. Så har polisen (och en del andra myndigheter också, men inte alla) gjort i Göteborg och sen 2001 har inga allvarliga sammanstötningar mellan polis och vänsteraktivister ägt rum i Göteborg. Inte heller förekommer det något våld från vänstern gentemot högerextremister att tala om. Högerextremisterna har pressats bort från gatorna i huvudsak genom massdemonstrationer och ideologisk kamp.

Att inrikta kampen mot högerextremism mot enbart ungdomar är också orimligt. Högerextremister måste bemötas på flera plan. Ideologiskt, socialt och mobiliseringsmässigt. Frågor om rättvisa, välfärd, arbete och bostad måste vara centrala i det politiska arbete. På det sättet kan rasistisk och högerextrem ideologi motverkas. Vidare krävs det antirasistiska massmanifestationer var gång högerextremister vågar visa sin fula nuna. Det krävs avståndstagande och bojkotter mot deras arrangemang och ideologi.

Många av de ungdomar högerextremister rekryterar är socialt vilsna och har stora personliga sociala och mental problem. Dessa problem måste åtgärdas på det personliga planet. Det är dessa problem som gör att högerextremister är så mycket våldsammare än vänsterextremister som inte i samma utsträckning betsår av personer med social och psykiska problem. Det är bl.a. detta som gör att extremhögern inte kan hanteras med logiska resonemang, dialog och förhandlingar. Vidare kämpar högerextremister mot demokratin, dvs de för en kamp som inget större parti i Sverige kan ge stöd och som folkmajoriteten inte kan ge stöd.

Även när det gäller högerextremismen finns det ideologiska motiveringar bakom våldet. Men skillnaden jämfört med vänsterideologi (som är för demokrati) är att det är så väsensskilt från samhällets värderingar (mot demokrati) att inga kompromisser är möjliga. På grund av det omfattande våldet från högerextremister, som för det mesta dock inte har politiska orsaker, är också rent polisiära insatser för att bekämpa högerextremism viktiga.

När det gäller religiös extremism som leder till våldsdåd, dvs främst islamistisk extremism, så är den inget problem i Sverige. Däremot rekryterar islamistiska organisationer svenska ungdomar för att kämpa i andra länder, även om det är förhållandevis ovanligt i Sverige jämfört med exempelvis Danmark. Grunden bakom möjligheten för islamistiska organisationers möjlighet att rekrytera är att många ungdomar med muslimsk bakgrund upplever att de inte har nån framtid eller plats i det svenska samhället. Den extrema islamismen kan då ge livet ett samband. Att bekämpa detta kräver sociala åtgärder, satsning på fritidsverksamhet, fler arbetstillfällen och fler bostäder, minskad trångdboddhet så att invandrade ungdomar får en känsla av att de behövs att de hör till. Även islamistisk extremism har dock ideologiska motiv. Men här handlar det om tro, nånting som är bortanför logiken. Det fungerar dåligt med logiska argument gentemot tro.

Det är tråkigt att den statliga utredning om våldsam extremism som ska presenteras imorgon inte skiljer på hur olika typer av våldsanvändande extremism ska bemötas. Utredningen blir därmed redan innan den presenterats ett fiasko vilket tre debattörer, Helene Lööw, Daniel Poohl och Christer Mattsson i DN klart visar på:

Utredningen har nu kommit fram till att det går att arbeta med en gemensam strategi mot alla tre former av våldsbejakande extremism genom att föreslå en särskild samordnare inom Brottsförebyggande rådet. Risken är uppenbar att sökandet efter likheter mellan de olika formerna av extremism gör samordnaren blind för det som karaktäriserar de specifika extremismtyperna.

Än värre är de insatser som ska samordnas, hur det praktiska arbetet som ger någon verkan på marken skall se ut. Klarast framstår problemet i det utbildningsmaterial som utarbetats. Materialet bygger på förlegade stereotyper av hur och vilka som blir en del av politiskt våldsbejakande grupper.

[…]

Avideologiseringen är utredningens stora akilleshäl och leder resten av förslagen på åtgärder i helt fel riktning. Behandlingsmetoderna som föreslås liknar, eller är exakt desamma, som finns inom socialtjänstens övriga arbete. Det är metoder som tar sin utgångspunkt i att den enskilde klienten har en probleminsikt rörande sitt missbruk, bristande impulskontroll eller övervikt. Dessa överförs tämligen okritiskt till att nu också omfatta presumtiva terrorister. Metoderna kan vara verkningsfulla i ett arbete för personer som självmant väljer att hoppa av, men det har ju endast i begränsad utsträckning att göra med utredningens huvuduppdrag som är att förhindra våldsbejakande radikalisering. Kring avhoppare finns dessutom redan en verksamhet i projektet Exit som bör spridas vidare.

På gruppnivå är man särskilt intresserad av samverkansformer som bland annat används för att motverka gängkriminalitet i Göteborg, ett arbete som tycks ha en hel del övrigt att önska. Visst kan det finnas en poäng att polis, sociala myndigheter och skola blir bättre på att kommunicera. Men det spelar ingen roll hur mycket man än kommunicerar om man saknar grundläggande kunskap om hur den ideologiska miljö man har att göra med fungerar och påverkar individer.
Att samverkansformerna i sig förvandlas till ett recept för effektivt förebyggande arbete är en logisk konsekvens av att ideologin skalats bort. Då blir bekämpande av gängkriminalitet och våldbejakande extremism samma sak.

Att jämföra kriminella gäng med vänsterextremism och gangsters med vänsteraktivister har inget med verkligheten att göra. Vänsteraktivister är inte kriminella och oftast socialt välfungerande. Att bemöta vänsteraktivister som brottslingar kommer bara att leda till mer problem. Att däremot till viss del behandla högerextremister som brottslingar fungerar däremot. I gruppen finns samma problematik som bland ungdomskriminella. Men det räcker inte på långa vägar, det behövs mer som jag skrivit ovan.

Ungdomar som vänder sig till religionen tar ofta avstånd från brottslighet och kriminalitet. Religionen blir en annan väg. Att då behandla dessa ungdomar som kriminella är befängt. Vad som behövs i detta sammanhang är helt andra saker.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Kruzze

    Håller inte med dig, mekanismerna för att gå med i extremgrupper är i mångt och mycket desamma. Det handlar om utanförskap, låg självkänsla och styrkan i att tillhöra en grupp där alla tänker och gör lika. Där får du in religiösa extremgrupper också. Tror istället man ska titta på vilka bevekelsegrunder experterna som uttalat sig har för att de inte vill se likheterna. Att Expo motsätter sig är knappast någon överraskning då de i så fall skulle behöva lägga om hela sitt arbete.

    • Du har fel. Verkligheten visar att det inte är så. Det finns få i vänstergrupper som är socialt utsatta. Det handlar mer om ideologisk övertygelse. Många är däremot arbetarklass och relativt fattiga. Men det är en annan sak. Det där med social tillhörighet är förstås viktigt, men inte speciellt betydelsefullt i vänstergrupper utifrån min egen erfarenhet med mer 40 års aktivism i vänstern och med antirasism. Inte heller utifrån forskning.

      Högerextremister är mycket ofta mycket brottsbelastade. Även med vanligt brottslighet. Se på de tre åtalade för mordet på småbarnsmamman i Trollhättan.

      Vänsterfoik är det aldrig, förutom de brott som kan kopplas till politisk verksamhet ( det vanligaste brottet är skadegörelse vilket också inkluderar klotter). Inte heller islamister är brottsbelastade. Religiös övertygelse innebär motsatsen. Liten brottsbelastning och avståndstagande från kriminalitet. Kolla vilken frikyrka som helst. Samma gäller i muslimska miljöer.

      • Kruzze

        Du faller i samma fälla som jag misstänker att vissa av utredarna gör, att inte kunna se att både höger- och vänsterextremistiska ideologier är fulla av motsägelser och i praktiken innebär samma sak. Nazister tror sig tillhöra en överlägsen grupp som är bättre skickade att leda och forma samhället, medan de i praktiken oftast är raka motsatsen. Extremvänstern säger sig stå för demokrati och ickevåld men agerar och argumenterar för motsatsen.

        Du verkar vara en intelligent person och om du försöker lägga dina känslomässiga kopplingar till en av ideologierna åt sidan tror jag nog du kan se motsägelserna.

        Förutom att jag har arbetat med människor med olika typer av sociala och psykiska problem i snart tio år har jag skrivit en C-uppsats om politiska extremgrupper, och då intervjuat ett flertal personer med bakgrund i desamma. Jag fann då i min uppsats att social bakgrund inte var en gemensam nämnare, det finns hela spektrumet med föräldrar som är väletablerade i samhället till social utsatthet i båda grupperingarna. Det som istället är gemensamt är en upplevelse av utanförskap, ofta låg självkänsla och detta i kombination med att bli uppslukad av en stark gruppidentitet. Att passa in religiösa fundamentalister i samma extremgrupp är allt annat än långsökt.

        Jag ser därför med spänning fram emot resultatet av rapporten som kommer imorgon då den verkar kunna ge en helhetsbild av problematiken med extremgrupper.

        • Det du skriver i första stycket är rena dumheterna. Man kan inte ta misslyckade försök att bygga ett annat samhälle som underlag för att ideologin är fel. Speciellt när de först förföljda och mest förföljda i Sovjet var socialister med samma uppfattning som jag eller socialdemokrater. Ingen vänster jag känner till argumenterar för icke-våld mer än några ytterst små marginella grupper. Våld är en taktiskt fråga. Vinner saken på det eller inte. Kan vi få med oss folk eller inte om vi använder annan metod. Min åsikt är att det kan man inte, därför ska våld undvikas. Du har helt enkelt lite för dålig kunskap på området som det verkar.

          Det är möjligt att du har erfarenhet av personer med sociala och psykiska problem. En del av dessa har sannolikt haft vänsteråsikter. Men du har ingen erfarenhet från vänstern. Där har folk med social problem mycket lite inflytande och är väldigt få. Därför hamnar du fel.

          Likt dig er jag fram mot att rapporten ska komam för att kunna se om Poohl och de andra tvås kritik är korrekt eller inte. Att jag håller med dem i sak behöver ju inte betyda att de har rätt om rapporten.

    • SoligaSolisen

      Håller inte alls med dig Kruzze. Inte det minsta. Och man behöver verkligen inte vara vänster för att ana att det är skillnad mellan vänsterextremister och högerextremister. Hur bråkiga och stökiga vänsterextremister än kan vara så finns inte det där sjuka draget som man kan se hos så många högerextremister. Har alltid känt att det är något som inte är helt friskt, svårt att sätta fingret på exakt vad det är. Att du skrivit en c-uppsats i ämnet (skicka gärna länk om den är publicerad och det funkar för dig att inte vara anonym) är väl bra men en c-uppsats är en c-uppsats. Skulle vilja se mer forskning i ämnet.

  • Pingback: Fascister överföll antirasister | Svensson()

  • Pingback: Våldsbejakande extremism - om en otillräcklig statlig utredning | Svensson()