Övervakningen ett faktum men få drabbas

De flesta människor vet att vi övervakas på nätet. Av facebook, Google, FRA och NSA med flera. För de flesta människor betyder det ingenting. Ingen kommer att läsa deras mejl, lyssna på deras telefonsamtal eller nånting annat som hotar dem, dras familj eller personliga integritet. Därför blir folk inte speciellt upprörda. Därför är van Dammes Volvostunt intressantare än Snowden. Det är ju roligare att se på än en intervju med en datanörd, om än en ack så bra datanörd. Dessutom kortare. Att kolla på en grej i nån minut är trots allt lite lättare än att se ett timslångt TV-program. Det först kan göras i förbifarten, det andra kräver lite mer engagemang. Därför är det inte heller jämförbart, eller ska vi säga så här: Jämförelsen haltar.

För mig är det annorlunda, Jag vet att folk läser en del av det jag skriver, lyssnar p mycket av det jag säger i telefon. Men. Så har det alltid varit,. Så var det när jag växte upp, fast då var det min far de lyssnade på och övervakade.  Vänsteraktivister lever alltid med denna vetskap. Lever med detta, har alltid levt med detta. Därför blir vi inte speciellt upprörda när det kommer avslöjanden om saker som vi redan vet, saker som vi redan anpassat oss till. Vi vänsteraktivister sysslar ju i allmänhet inte med brottslig verksamhet så övervakningen förefaller onekligen totalt onödig. Övervakande myndigheter har dock ofta svårt med verkligheten. Inte mycket att göra åt det.

Det finns bara en enda vettig lösning på avlyssningsproblematiken. Att allt offentliggörs. Att hemligstämpling och hemligt spioneri förbjuds och istället blir föremål för offentlig och öppen granskning. Då blir 99% av all övervakning helt meningslös och vi kan sysselsätta tusentals människor med andra viktigare saker.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads