Jag blir ständigt förvånad över högermänniskors bristande kunskap om svensk vänster och de åsikter som finns inom vänstern. Det är obegripligt att det tror de vet nåt och att de skriver så okunnigt. Ständigt och jämt. De borde vet att de ingenting vet och därför hålla klaffen. men nej då, de orerar på. Med det ena förvirrade inlägget efter det andra. Fördomsfullt. Okunnigt. Schablonartat.
Tove Lifvendahl i SVD exempelvis. Nu hävdar hon att vänstern påstår att Sverige på 1960-talet (eller menar hon 1970-talet, 1950-talet?) var ett paradis. Det finns i alla fall ingen vänster som jag känner till som hävdar det. Däremot så hävdar vänstern att privatiseringarna och avregleringarna inom vården och skolan lett till ökad klasskillnader. Något som också visats i flera undersökningar. I skolan har det också lett till sämre resultat och i vården sannolikt till högre vårdkostnader, men också till bristande säkerhet för patienter. Privatiseringarna och avregleringarna har lett till minskad valfrihet för fattiga och arbetarklass, men ökad valfrihet för rika och överklass. Samma resultat har reformer som Rut och Rot gett. På det området var Sverige onekligen bättre förr. Men knappast ett paradis. Lifvendahl förnekar den faktisk verkligheten och hittar på åsikter hos vänstern som inte finns. Valfrihet är inte frihet. Valfrihet för de som har det bättre och ofrihet för de som har det sämre är definitivt inte frihet utan motsatsen. Ofrihet och ojämlikhet,
På andra områden har avregleringar och privatisering lett till högre priser och sämre kvalitet. På elområdet högre priser och sannolikt också till sämre kvalitet i form av fler strömavbrott och störningar. På järnvägsområdet till sämre kvalitet och säkerhetsrisker. Även här var det alltså bättre förr. Men knappast nåt paradis. Tove Lifvendahl är ute och cyklar när hon hittar på åsikter och uppfattningar om vänstern. Okunnigheten är nästan total.
Lifvendahl visar sig också okunnig på andra områden. Private equity betyder inte privat ägande som hon påstår, utan privat kapital om vi ska översätta det direkt. men om frågeställningen har hon rätt. Det är inte en fråga om att privat kapital ska få eller inte få verka i samhället, utan en fråga om hur. Så som det sker idag är inte bra, inte vettigt. Vinstintressen ska inte styra utan vårdbehov samt utbildningsbehov och kunskapskrav. Konkurrens inom områden som är naturlig monopol som järnväg och eldistribution kan bara leda till två saker. Högre priser och lägre kvalitet. Antingen eller, alternativt både och.
Nåt paradis fanns inte i Sverige förr, men troligen var Sverige under perioden från mitten av 1950-talet till slutet av 1970-talet eller kanske ända till mitten av 1980-talet det bästa land som nånsin funnits i världen och kanske det bästa som nånsin kommer att ha funnits. Med en ständigt positiv utveckling, stadigt ökad frihet, ökad jämlikhet, ökad jämställdhet, ökad tolerans osv. Det är denna period som lett fram till att Sverige sannolikt är världens mest jämställda land, världens mest toleranta land och världens minst rasistiska land. Men Sverige var ändock ett klassamhälle. Då såväl som idag. Inget paradis.
Mer om Lifvendahls okunnighet:
Tove Lifvendahl är ute och cyklar om trygghet
Tove Lifvendahl svamlar om sånt hon inte vet ett skit om
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Tove Lifvendahl, Okunnighet, Fördomsfullhet, SVD, Privatisering, Välfärd, Rättvisa, Vård, Utbildning, Kollektivtrafik, Energi, Paradis, Samhälle, Politik
Inget paradis men det bästa land som nånsin funnits i världen och kanske det bästa som nånsin kommer att ha funnits.
Det kanske är det där med ”världens bästa land” som Tove syftar på när hon säger paradis? Eller trodde du hon menare Adam och Eva och ormen i lustgården?
Jag vet inte vad du raljerar för? I ett paradis finns inga fel. Det fisnn ingen som anser att det var ett paradis. Det fanns mängder med fel, det var ett klassamhälle, det fanns många orättvisor, psykvården var usel (fast idag är den nästan obefintlig), i Göteborg var 20-30% av bostadsbeståndet utan varmvatten och wc osv. Som sagt var, inget paradis, men jämlikare och rättvisare än idag.
Jag tycker inte min kommentar var mer raljant än ditt blogginlägg. Ganska mycket samma ton faktiskt. Min poäng är att det Tove inte håller med om är att vi någonsin har varit ”världens bästa land”. Jag tror du fattar vad jag menar om du kan se förbi hårklyverierna kring definitionen av paradis för en stund.
men det var inte det hon skrev. Hon skrev att vi i vänstern ansåg att det var ett paradis. Det har ingen nånsin ansett och det hävdar ingen. Att jag sen personligen anser att det inte funnits ett bättre land ur de aspekter jag ser som viktiga förändrar inte den saken. Det var ändå inte bra, inte tillräckligt bra och vi från vänstern krävde då som nu mer förbättringar, mer jämlikhet, mer jämställdhet, mindre fattigdom, mindre rasism osv. På ett par områden var samhället däremot helt klart sämre än idag, det gäller synen på HBT-personer och rasismen som var mer allmän och mer utbredd. Accepterad.