Sanna Rayman i SVD skriver om att lagstiftning inte är det viktiga om vi vill förändra attityden kring sex och våldtäkter. Där håller jag helt med henne. Ytterligare förändringar av lagstiftningen kring våldtäkt kommer sannolikt inte att förändra något. Därefter för Rayman emellertid ett resonemang som saknar förankring i verkligheten. Nämligen ett resonemang om våldtäkter som antyder att det handlar om ungdomars skeva syn på sexualitet.
Sannolikt finns det en liten grupp som har en konstig syn på sexualitet, en mindre grupp ungdomar från förhållanden där även de vuxna har en skev syn. Det handlar om grupper med en gammaldags syn på att unga kvinnor ska vara oskulder innan de gifter sig och att kvinnor som har sex för sin egen skulle, för nöjet och njutningen är horor.
Men att göra denna lilla grupp synonym med ungdomar i gemen som Sanna Rayman tycks göra är totalt orimligt. Att göra denna lilla grupp till typiska ungdomar är helt orimligt.
2011 presenterades en stor undersökning om ungdomar och sex. Den visade att ungdomar i stor utsträckning har en avslappnad och jämställd syn på sex samt att ungdomars sex oftast är bra:
De allra flesta unga hade sin sexdebut som nyktra och de var dessutom nöjda med den. De allra flesta har samma inställning till senaste gången de hade sex. Unga kvinnor har haft lika många sexpartners som unga män. Undersökningen av 15 000 unga vid Göteborgs Universitet, UngKAB09, visar en bild av att unga människor i Sverige är nöjda med sitt sexliv. Överlag visar undersökningen en positiv bild.
Men det finns några problem med undersökningen. Den är sannolikt inte heller helt representativ för ungdomar som grupp. Svarsfrekvensen var nämligen låg, 24%, vilket dock kompenseras av att antalet svarande är högt. I undersökningen svarar också 46% av flickorna att de utsatts för sexuella handlingar mot sin vilja. Vilket är mycket högre än de siffror som redovisas i andra typer av undersökningar som exempelvis NTU och alltså knappast en relevant siffra.
Utifrån en läsning av Sanna Raymans ledare framstår det också som om våldtäkter är ett ökande problem. verkligheten tyder inte på det. NTU har över tid inte visat någon ökning av antalet sexuella övergrepp och mellan 2012 och 2013 minskade dessutom antalet anmälda våldtäkter. Det finns enligt forskning ett undantag, antalet våldtäkter med flera förövare, så kallade gruppvåldtäkter, ökar förmodligen. Det är mycket få fall totalt, men de har ökat något i antal. Det handlar i de fallen om unga förövare som i stort sett alltid har ett brottsregister sen tidigare. Dvs det är den lilla grupp som Sanna Raymans ledare borde handla om och som Rayman tycks göra till en generell bild av ungdomar. Ändrad lagstiftning för våldtäkter förändrar ingenting vad det gäller denna grupp. Det behövs istället helt andra insatser. Insatser som kanske inte heller enbart ska vara inriktade på ungdomarna.
Ändrad lagstiftning påverkar inte heller den vanligaste typen av våldtäkt som sker i hemmet och inbegriper två närstående personer, man och sambo, man och fru, man och fästmö etc. Den överväldigande delen av våldtäkterna är av denna typ och ofta utsätts kvinnor i sådana förhållanden för väldigt många våldtäkter under lång tid. Samtyckeslag skulle sannolikt inte förändra någonting i dessa situationer och inte i många andra heller.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sanna Rayman, Ungdomar, Sex, Våldtäkt, Sexualitet, Nakenhet, Gruppvåldtäkt, Brottslighet, Brott, Våld, Jämställdhet, Samhälle, Politik
