Nya Kaledonien – fransk koloni?

Del 1 av 1 i serien Franskanknutna länder

Franskanknutna länder
  • Nya Kaledonien – fransk koloni?

Nya Kaledonien (Nouvelle-Calédonie) är formellt den enda kvarvarande franska kolonin med ursprunglig och fast befolkning. Den officiella beteckningen enligt FN är icke självstyrande områden. De flesta sådana är tidigare brittiska kolonier medan det endast finns ett fåtal franska områden som betecknas på det viset. Förutom Nya Kaledonien är det också Franska Sydterritorierna med 150 (300 på sommaren) invånare (alla vetenskapsmän), inklusive Adelielandet med 30 (100 på sommaren) invånare.

Nya Kaledonien är alltså den enda kvarvarande egentliga kolonin som Frankrike har i motsats till Storbritannien som har en lång radda. Den franska beteckningen för Nya Kaledonien är sen 1999 ett land med statut particulier” eller ”statut original”. Detta var resultatet av en folkomröstning som innebar att Nya Kaledonien gradvis skulle bli ett självständigt land. Nya Kaledonien räknas dock fortfarande också som en del av Frankrike som varande ett ”collectivité d’outre-mer ”.  Ett utomeuropeiskt territorium på svenska.

Nya Kaledonien

Nya Kaledonien består av huvudön Grande Terre och ett antal mindre öar, huvuddelen av de senare ingår i Loyaltyöarna (Îles Loyauté). Den totala landytan är 18 576 kvadratkilometer och antalet invånare uppskattades till 256 000 år 2012. Loyaltyöarna är på sammanlagt 1 981 kvadratklometer och har cirka 17 000 invånare. Huvudstad och enda större stad i Nya Kaledonien är NouméaAdministrativt är Nya Kaledonien indelat i tre provinser där Loyaltyöarna är den minsta. Den södra provinsen på huvudön står med sina 183 000 invånare för huvuddelen av befolkningen.

Befolkningen består till 40% av ursprungsfolket kanaker, 29% av europeer och ättlingar till europeer, 9% wallisianer (från Wallis och Futunaöarna), 2% tahitier och resten från andra delar av Oceanien och Asien. Den vita befolkningen består av flera inbördes olika grupper med olika politisk agenda. Hälften är så kallade caldocher, ättlingar till franska bosättare från mycket lång tid tillbaka och är främst bosatta på de västra delarna av huvudön där de sysslar med jordbrukverksamhet, speciellt boskapsuppfödning.  De som kommit senare kallas kaledonier och bor främst i städerna. En liten del av dessa är fransmän från Nordafrika, pieds noirs. De sistnämnda hör till de som är mest drivande när det gäller att motsätta sig självständighet. Kanakerna i Nya Kaledonien pratar 28 olika språk och franska är landets mest talade och förstådda språk. På Loyaltyöarna och i den norra provinsen på huvudön är kanakerna i majoritet.

Goros nickelgruva

Ekonomin är baserad på gruvbrytning och landet står för 25% av världens nickelfyndigheter. Betydelsen av nickel har dock minskat under senare årtionden. 75% av exporten är dock nickelmalm, ferronickel och andra produkter från gruvbrytningen. Detta innebär också att landet har en av de största ekonomierna i Oceanien. Storskalig gruvbrytning startade redan 1875. Idag domineras nickelmalmsbrytningen av det franska företaget Eramet som äger 60% av gruvbolaget SLN (Societé Le Nickel). andra företag med gruvbrytning på ön inkluderar FalconbridgeVale, Argosy Minerals och QNI. Vale äger den största fyndigheten, Goro, via 69% ägarandel i Sumic Nickel Netherlands. Sumitomo Metal Mining Co. Ltd., and Mitsui Co. Ltd., äger 21%.tillsammans medan de tre provinsregeringarna på Nya Kaledonien äger resterande 10%. Gruvbrytning har genom åren orsakat ganska stora miljöskador på ön, dels genom slam, men också genom giftig rök och ödelagda biotoper.

De fösta vita som siktade Nya Kaledonien var deltagarna i James Cooks andra resa som såg ön år 1774 och kallde den för Nya Kaledonien. Fransmännen kom till ön första gången år 1788 och år 196 besökte de Loyaltyöarna för första gången. Öarna och Nya Kaledonien lämnades dock i fred till omkring 1840 då det blev intressant att hämta trä från sandalwood från Nya Kaledonien. Snart ersattes dock denna handel av slavhandel där slavar togs från Nya Kaledonien, LoyaltyöarnaNya HebridernaNya Guinea och Salomonöarna för att arbeta på sockerplantager i Fiji och Queensland. Slavhandeln upphörde kring sekelskiftet 1900. De människor som drabbades av denna verksamhet kallades ”kanakas” och därifrån kommer det nuvarande namnet på ursprungsbefolkningen.

1853 ockuperades Nya Kaledonien av franska trupper, 1854 grundades Port-de-France (idag Nouméa) och från 1860-talet var ön en fångkoloni. AV de 4 200 fångar som skickade till ön fram till 1892 återvände de flesta till Frankrike. Andra fransmän bosatte sig dock efterhand på ön, framförallt efter att nickelmalm hittats:

In 1864 nickel was discovered on the banks of the Diahot River and with the establishment of the Société Le Nickel in 1876 mining began in earnest. The French imported labourers to work in the mines, first from neighbouring islands, then fromJapan, the Dutch East Indies and French Indochina. The French government also attempted to encourage European immigration, without much success.

The indigenous population was excluded from the French economy, even as workers in the mines, and they were ultimately confined to reservations. This sparked a violent reaction in 1878 as High Chief Atal of La Foa managed to unite many of the central tribes and launched a guerrilla war which cost 200 Frenchmen and 1,000 Kanaks their lives. The Europeans brought new diseases such assmallpox and measles. Many people died as a result of these diseases. The Kanak population declined from around 60,000 in 1878 to 27,100 in 1921, and their numbers did not increase again until the 1930s.

In June 1940, after thefall of France, the Conseil General of New Caledonia voted unanimously to support the Free French government, and in September the pro-Vichy governor was forced to leave for Indochina. In March 1942, with the assistance of Australia,[17] the territory became an important Allied base,  and Nouméa the headquarters of the United States NavyArmy in the South Pacific. The fleet which turned back the Japanese navy in the Battle of the Coral Sea in May 1942 was based at Noumea. American troops counted up to 50,000 men, the equivalent of the contemporary population. In 1946 New Caledonia became an overseas territory. By 1953 French citizenshiphad been granted to all New Caledonians, regardless of ethnicity.

The European and Polynesianpopulations gradually increased in the years leading to the nickel boom of 1969–72, and the Melanesians became a minority, though they were still the largest single ethnic group. Between 1976 and 1988, New Caledonia adopted five different statutes, with each proving to be a source of discontent and, at times, serious disorder,  culminating in 1988 with a bloody hostage taking in Ouvéa. The Matignon Agreements, signed on 26 June 1988, ensured a decade of stability. The Noumea Accord signed 5 May 1998, set the groundwork for a 20-year transitional period that will gradually transfer competences to the local government.

Nya Kaledonien styrs idag av ett lokalt parlament som består av medlemmarna i de tre folkvalda provinsparlamenten, sammanlagt 54 personer. Av dessa representerar 31 stycken partier som är mot en fullständig självständighet. Dessutom finns en separat senat som består av 16 traditionella ledare för kanakerna utsedda i 8 traditionella kanakiska områdena. Franska staten representeras på Nya Kaledonien av en kommissionär som sitter i Nya Kaledoniens regering och är chef för statsförvaltningen.

Invånare på Nya Kaledonien är medborgare i Nya Kaledonien såväl som i Frankrike. De röstar i lokala val, men också de franska valen och representeras av 4 personer i det franska parlamentet, två stycken i nationalförsamlingen och 2 i senaten. Den nuvarande regeringschefen (presidenten) i Nya Kaledonien är representant för ett parti som motsätter sig självständighet, Future Together (l’Avenir Ensemble).

Ytterligare en omröstning om självständighet ska hållas i Nya Kaledonien tidigast under detta år, 2014, för att avgöra om landet ska gå vidare med självständighetsprocessen och frigöra sig helt från Frankrike.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads