Vem är invandrare?

En invandrare är enligt statistiken en person som flyttar till Sverige från ett annat land. Numera är häften av invandrarna svenska medborgare. I debatten är invandrare ofta en person med rötter i ett annat land, född där eller med föräldrar födda där. I viss debatt är dock en del invandrare egentligen inte lika mycket invandrare som en del andra.

Den andra definitionen som statistiken håller sig med är var personer är födda. Dvs en person född i ett annat land är invandrare, eller kanske hellre invandrad så som Tove Lifvendahl uttrycker det i SVD:

Jag invände det uppenbara; att mediedramaturgin snarare hade gjort att vi till skillnad från helsvenska, medelålders män nog båda haft nytta av attributen unga, kvinnor och invandrare när det gällde utrymme i offentligheten. Då kom det. ”Du är ingen riktig invandrare!” snäste hon till mig.

Jag förstod vad hon menade, och tog inte illa upp. Jag var ju ingen ”riktig” invandrare i den betydelse hon själv identifierade sig med – någon som har kommit från arma förhållanden, vuxit upp i omskrivna förorter och på olika sätt kan betraktas som utsatt.

Sett så, hade hon rätt. Uppvuxen sedan fyra månaders ålder i svensk familj i en hälsingsk småort gör det inte möjligt för mig att kokettera med någon invandraridentitet som kopplas till brytning, förortsadress och offer.

Men en av Sveriges många invandrare, eller invandrade, som jag föredrar att kalla det eftersom det implicerar mer den faktiska handlingen snarare än en identitet, är jag rent statistiskt.

Etiketten ”invandrarbakgrund” rymmer en bred palett – till exempel min farfar, som invandrade till Sverige från Norge och utbildade sig till präst. Drottningen. Sveriges landslagskapten i fotboll, förvisso född i Sverige men med utlandsfödda föräldrar. Eller mina barns gudmor som arbetar som kapitalrådgivare på bank, och vars familj flydde hit från Libanon. Hur skulle en etikett annat än mycket skevt kunna representera alla oss på ett adekvat sätt?

En tredje definition i statistiken är vilket medborgarskap en person har. För en del debattörer är en utländsk medborgare detsamma som en invandrare. Men det finns gott om utländska medborgare som är födda i Sverige och som bott här hela sitt liv. Det senare är och har oftast varit det vanligaste med barn till  invandrade personer från närliggande länder som ingått i den fria nordiska arbetsmarknaden. Men också vanlig med personer från länder där det inte gick att bli av med medborgarskapet som exempelvis det forna Jugoslavien. Andra personer från sådana länder är och har ofta varti dubbla medborgare. Det har till exempel oftast varit fallet med personer som fötts i Uruguay eller är barn till personer födda i Uruguay.

Fast i en del debatt så verkar det som om invandrare är en person som är mörkare än andra oavsett var personen är född. I andra fall är en invandrare en person som kan tänkas vara diskriminerad, men även många som är födda i Sverige, vars förfäder bott här i hundratals år och som av många som betraktar sig som invandrare eller invandrade betraktas som svenskar men som av en del svenskar inte betraktas som svenskar diskrimineras och har diskriminerats genom historien. Romer, resande, judar osv.

Dessutom har vi ju alla finnar och tyskar som bott här i alla tider. Kanske inte alltid diskriminerade, men ibland diskriminerade som finnarna i finnskogarna i Värmland, Dalarna, Hälsingland och Härjedalen. På medeltiden i de viktiga städerna, från 1500-talet i finnskogarna, från 1600-talet på bruksorterna. Där fanns ju även fransktalande valloner och vi får ju inte heller glömma de många engelsmän och skottar som invandrade på 1700-talet och 1800-talet till främst Göteborg. Skottarna kom dels som affärsmän, men också som flyktingar. Diskriminering mot dem var sannolikt inte vanlig, men valloner och skottar var till viss del katoliker eller reformerta (kalvinister) och Sverige hade inte religionsfrihet så det var inte helt fritt att utöva sin religion. Samma problem hade ju judarna. De fick bara bosätta sig i vissa städer från 1700-talet och framåt. Inte var de ville. Romer fick inte bosätta sig alls, inte förrän på 1970-talet då de också till slut fick rösträtt i Sverige. Resande drabbades av samma lagstiftning.

Så visst har Sverige varit ett rasistiskt land. Samtidigt som det i stort sett i alla tider (utom i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet) varit ett invandrarland. Idag går det emellertid inte att säga att Sverige är ett rasistiskt land. Det finns ingen rasistisk lagstiftning, ingen formell diskriminering som det faktiskt fanns ända fram till 1970-talet.

Men det finns rasism. Rasism från individer, organiserad rasism, fördomsfullt och rasistiskt tänkande hos personer som knappast kan anses vara rasister. Dessutom. Strukturell diskriminering och rasism som en följd av detta, i privata företag, i stat och kommun, hos polisen. Israel har rasistisk lagstiftning, Estland, Tyskland och USA har det för att nämna några länder. Där kan vi diskutera om de länderna ska anses vara rasistiska eller inte. Sverige har världens minst rasistiska och minst fördomsfulla befolkning så inte heller på det sättet kan Sverige anses vara ett rasistiskt land.

Mer om invandring och rasism:

Intressant?
Media: SVD1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads