Ett sönderfallande samhälle

Det här är inte mitt landBoknytt
Det här är inte mitt land
Kristian Lundberg
Bokförlaget Atlas

Ett sönderfallande samhälle

Det är vad Kristian Lundberg beskriver i sin nya bok, Det här är inte mitt land. Han beskriver på ett fantastiskt språk hur vårt samhälle bryts ner. Hur sammanhållning, solidaritet, gemenskap bryts ner av en politik som skapar ökade klyftor, ökande fattigdom och ökande sociala problem. Nedmonteringen av våra rättigheter och vår mänsklighet.

Hur vi inte behandlar flyktingar på ett humant sätt, hur vissa män behandlar kvinnor, hur fattigdom görs till en fråga om moral och inte en fråga om klass och brist på möjligheter. Om nedmonteringen av arbetsrätten, tryggheten i att ha ett jobb med hjälp av bemanningsföretag osv. Hur solidariteten brister. Hur arbetsköparna regerar. Hur facket inte finns eller inte har nån som helst makt. Om ökande bostadslöshet i ett samhälle där bostäder bara är något om finns tills för profit och inte på grund av ett behov.

Det är intressant, läsvärt, omskakande även om det för mig inte är nåt nytt som Lundberg beskriver.

Samtidigt är boken också problematisk. Den andas hopplöshet, den blir delvis bara ett stort gnällande. Ett gnäll på folk som försöker göra nåt. När de vill göra saker kollektivt. Gnäll på de som vill organisera kollektivt. Uppmuntran till individuella uppoffring. Boken blir en del av det problem den beskriver. Fokus på individualism. Antirasism och flyktingarbete som personliga uppoffring, som ett moraliskt val. Inget om att kamp lönat sig. antalet utvisningar som en följd av Reva minskade under 2013. Lundberg tror tvärsom. Kampen mot Reva lönade sig. Utvisningarna, Deportationerna minska som en följd av kollektiv kamp. Lundberg utelämnar sådant. Det förstärker bilden av en gnällig bok. Av uppgivenhet.

Lundberg läser också statistik. Men han begriper inte. För det finns inga belägg för att våldet mot kvinnor ökar. Det kan man se tydligt i den undersökning som heter Nationella Trygghetsundersökningen (NTU). Men antalet anmälningar av våld mot kvinnor ökar. Det är ett tecken på att vi inte accepterar saker vi accepterar förut. Det är bra. Det är en positiv utveckling som Lundberg får till en dålig utveckling. Kapitlet Män hatar kvinnor är bokens sämsta för det bygger på feltolkad statistik. Feltolkad verklighet.

Men. Som helhet är det en bra bok. Omskakande som sagt. Fick mig lite förbannad. På flera sätt. På makthavare, på sakernas tillstånd, men också på boken.  Läs boken. Men hoppa över kapitlet om mäns hat mot kvinnor. Läs kapitlet om flyktingar med ifrågasättande ögon. Betänk beskrivningen av journalister och deras syn på Rosengård. Sätt den i perspektiv och se problemen. Medelklassjournalisters problem att förstå och beskriva en verklighet de inte känner till.

Läs mer: AB, SR, Carinadeschamps, BorT1, 2, 3Lundberg1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15Corren, GP1, 2, ArbB, NSK, Ång, VF, LP1, 2, KB, Alba, Etc, DD, NSD, SR, Sydsvenskan, Arena, HD, NT, EX, Jennies, Goodreads,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris 

About these ads

  • Lamia Khallafi

    Jag kan förstå att boken kan skapa en känsla av uppgivenhet hos en del läsare. Å andra sidan: kanske lockar boken – genom sitt tydliga annorlunda perspektiv än de medialt gängse – fram frasen: ”Såhär vill vi inte ha det!” hos läsaren.

    Stefan Jarls film ”Godheten” kan sägas fungera på liknande sätt. Likaså Ulf Lundells cd ”Rent förbannat”.

    De är skapade ur en ilska över samhällsutvecklingen, men de presenterar inte någon politisk lösning. Det är ju heller inte konstnärens primära uppgift som jag ser det, utan politikerns.

    Läs gärna länkade texter om Stefans Jarls film ”Godheten” här:

    http://www.fokus.se/2013/02/dom-kallar-oss-plakatfilmare/

    och Ulf Lundells cd ”Rent förbannat” med efterföljande kommentarer här:

    http://magnusejonsson.blogspot.se/2012/12/45-ulf-lundell-och-det-politiska.html

    • Den kan fungera på bägge sätten naturligtvis. Där är vi helt överens. Beror i mångt och mycket på läsaren. Något som författaren inte råder. Samtidigt måste em författare skriva den bok som den vill skriva. Oavsett hur en eventuell tänkt läsare kan tänkas uppfatta det. Du har rätt att det inte är konstnärens uppgift att skapa en lösning. Men jag är ju politiker. Gatupolitiker och behöver också visioner. Att skapa visioner kan dock också vara konstnärers uppgift. Det finns för lite sånt idag.

      • Lamia Khallafi

        Menar du att konstnären skall skapa politiska visioner? Det blir sällan bra är min erfarenhet.

        • Nog har författare/konstnärer alltid kunnat prestera visioner. Dåliga såväl som bra. Dystopier och des motsats. Framtidsperspektiv, samhällen byggda på olika idéer. Så visioner, varför inte? Arkitekter (också en slags konstnärer) skapar visioner hela tiden. Serietecknare också. Hur vi sen vill och ska ha det ska förstås beslutas i den demokratiska ordning vi väljer att vi vill ha. men självklart kan konstnärer vara med och ha visionära tankar och idéer. Ursula K. LeGuin är ett utmärkt exempel på en visionär författare. Ayn Rand är en annan av annat politiskt slag. L. Ron Hubbard en tredje. Marx. Osv.

          • Lamia Khallafi

            Visionen kan formuleras först när man är något sånär överens om verklighetsbeskrivningen i ett samhälle. Det råder absolut ingen enighet just nu och då är det svårt att formulera visioner som många kan sluta upp bakom.
            En intressant notering; Omslaget till Kristian Lundberg bok pryds av den svenska flaggan. Omslaget till Ulf Lundells ”Rent förbannat” pryds av en midsommar stång som står intill en swimmingpool. Två Sverigebilder med andra ord. Båda två väl värda att ta del av.

          • Jag tror att visioner alltid kan formuleras. Utifrån den världsbild en person själv har. Eller den värld en person själv vill ha. Hur det ser ut kan vi vara oense om, men vi kan ändå vilja ha samma sak. Omvänt kan också var sant. VI är överens om hur det ser ut, men oense om hur vi vill att det ska bli.

          • Lamia Khallafi

            Ja och då infinner sig frågan: Vad är det för Sverige som besjungs på en cd med midsommarstången ståendes bredvid swimmingpoolen? Varför väljer artisten den sortens bild? Har du lyssnat på cd:n?

          • Nej. Men alla som bott i Sverige mer än två generationer vet vad som sjungs på midsommar och en del av oss vet dessutom varför midsommar firas.

            En ren fruktbarhetshögtid till Frejs och Frejas ära (eller ännu äldre Njord/Nertthus ära). Väldigt icke-kristet och väldigt mat, drog och sexfixerat när väl barnens midsommar är över och de vuxnas tar vid. Det firande som finns på Skansen och i Slottskogen har nog överheten hittat på i slutet av 1800-talet. Det kanske är mer nationalistiskt än vad det är ute på landet där de flesta firrar midsommar. Men om det vet jag inte så mycket. Jag har aldrig deltagit i den typen av firande, utan mest i firandet med barnen (små grodorna, björnens sover, lekar, tävlingar etc) samt mer bonnigt firande med dans, supande och misslyckat sex (när jag var ung). Idag mest dans om det inte regnar.

            Jag är inte förtjust i Lundells musik och har aldrig lyssnat på honom eller hans musik.