Kosovos invånare vill att landet ska vara självständigt. Detta har i parktiken godtagits av större delen av världen, trots att Kosovo historiskt varit en del av Serbien. Men Kosovoborna fick själva avgöra (genom beslut i Kosovos parlament). Detsamma gäller Transnistrien och Sydossetien. Det är klart att krimborna själva kan avgöra sitt öde. Har rätt att bestämma om de ska tillhöra Ryssland, Ukarina eller vara ett självständigt land.
Krim har bara en mycket kort tidsperiod varit en del av Ukraina. 1954 till 2014. Det är inget argument mot att Krimborna själva får bestämma.
Finland var en del av Sverige i många hundra år. Åland likaså. Det var inte den svenska riksdagen som bestämde att Finland skulle bli självständigt. Inte heller nån rysk tsar eller nåt sovjetiskt parlament. Just Ålands tillhörighet bestämdes inte genom folkomröstning utan genom ett beslut i Nationernas Förbund. Ett internationellt traktat och det är vad som fortfarande reglerar Ålands status. Så kan det uppenbarligen också gå till. Exemplet ger ytterligare möjligheter att reglera frågan om Krims tillhörighet.
Men alla argument om att Krim oåterkalleligen tillhör det ena eller det andra landet är som jag ser det helt falska och går rakt emot hur det brukar gå till i världen. Det handlar i själva verket inte om några argument alls, utan bara om olika typer av stormakts- och maktpolitik.
Att vara för att krimborna bestämmer själva innebär förstås inte att jag bortser från att olika stormakter som Ryssland, EU och USA har olika intressen i frågan och försöker påverka hur det hela hanteras. Men sådant kan inte vara avgörande för hur ställningstagandet till Krims självbestämmande ser ut även om det ger oss en inblick i maktförhållanden och att människor knappast handlar fritt från påverkan från en mängd olika håll.
Intressant?
Mer: Kildén & Åsman, Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Självbestämmande, Stormaktspolitik, Folkomröstning, Krim, Ukraina, Ryssland, Transnistrien, Kosovo, Åland, Finland, Samhälle, Politik
Skillnaden mot Kosovo är att där var det ”den minst dåliga” lösningen på en lång och svår konflikt, ingen annan hållbar lösning fanns i sikte, och det hela diskuterades före, globalt. På Krim fanns ingen konflikt, inget hot, och Ryssland ensidigt spelar teater med freden i hela Europa som insats. Ukraina har det rörigt sedan i höstas, ja, men är ändå ett lagligt styrt och normalt europeiskt land. Krim har vad jag förstått varit i grunden nöjda med att höra till Ukraina, med långtgående självständighet som region. Visst finns det alltid unika omständigheter, och folkrätten är ingen lag utan undantag, men Krim/Ukraina-krisen nu är så nära ett klart fall man kan komma av ensidig aggression från Ryssland. Folkomröstning på Krim kan vara vettigt, men inte nu under yttre hot, förhastat, och initierat av lokala ledare som tillsatts med våld.
Jag håller inte med dig. Situationen är jämförbar. Men oavsett det så spelar det ingen roll. Vad stormakterna vill är inte intressant (för de vill saker), utan det intressanta är vad befolkningen på Krim vill. Det finns ingen som helst långvarig historisk koppling mellan Ukraina och Krim.
Det är uppenbart att Ryssland är aggressiva, men i närheten av krig är det inte på nåt sätt. Samtidigt har ju Putin rätt när han hävdar att maktövertagande i Ukraina var författningsstridigt (något som iofs kan vara okej, eller till och med ett måste ibland. Vad som behövs är förhandlingslösaningar. Ukraina, EU, USA och Ryssland får sätta sig ner och prata. Vilket de också kommer att göra. I slutändan kommer Krim att antingen tillhöra Ryssland (vilket ju sannolikt blir resultatet av en folkomröstning), vara ett självständigt land eller så blir det en åländsk lösning (inte så troligt, demilitarisering av Krim är knappast något Ryssland eller Ukraina kommer att acceptera).
”ledare som tillsatts med våld.” ungefär som regimen i Kiev menar du? Såväl vänsterpartiet Borobas som kommunistpartiets lokaler har blivit sönderslagna. Kommunistpartiet har redan sedan tidigare hindrats att verka i vissa delar av västra Ukraina. På Kievs gator härskar högermilisen, ingen polis finns, inga möjligheter för normalt politiskt arbete för vänstern finns. Situationen är minst sagt problematisk.
Med det sagt vill jag hålla med dig om att nu borde inga snabba beslut ske. Tydligen har presidenten lagt in veto mot fascisternas försök att ändra språklagarna. Det är bra. En folkomröstning om Krim-halvöns framtid eller om Ukrainas långsiktiga politiska framtid bör inte tas nu, utan alla större beslut bör väntas med tills läget lugnat ner sig och folk – både på Krim (mindre pro-Kiev demo attackerades) och i Kiev kan bedriva politiskt arbete igen.
”ledare som tillsatts med våld” – det har skett enbart i Krim, inte i Kiev. Krims lokala parlamentet intogs av någon form av soldater (terrorister kan man väl säga), Sergei Aksjonov tillsattes som ledare (han hörde f.ö. till ett mycket litet parti), och allt som därefter skett i Krim är illegalt.
Ukrainas övergångsregim tillsattes utan våld. Det var det lagligt valda parlamentet som gjorde det, enligt en överenskommelse mellan president Janukovitj, alla parlamentspartier, tre EU-länder (Polen, Frankrike, Tysklan) och i närvaro av Rysslands representant Lukin. Överenskommelsen innehöll bl.a. att just Arseni Jatsenjuk skulle bli premiärminister, och att Janukovitj en viss dag skulle underteckna beslut om att ändra tillbaka lagarna till före de nyligen införda diktaturartade som förbjöd demonstrationer. (Sen bröt Janukovitj förvisso avtalet och övergav landet.)
Andra stycket håller jag med om. Folkomröstning kan vara bra, men inte nu, precis. Men vi måste hålla i tydligt minne hur historien har runnit upp, så vi inte faller för Rysslands propaganda.
Så det förekom inget våld från demonstranter på Majdan? Janukovitj och polisen gav upp när Högra Sektron förde in tunga vapen från västra Ukraina (läs Guardian och New York Times). Så jo, det var ett våldsamt maktövertagande med våld och hot om våld från bägge sidor (ett tiotal dödade poliser, på Krim har så vitt jag vet ingen dött).
Att det hela sen formaliseras i parlamentet är ointressant, så har ju förresten också skett på Krim (med ett lika demokratiskt valt parlament) och med hot om våld. Precis som I Kiev.
Inget av dessa två maktövertaganden har gått författningsmässigt till, men det brukar det ju knappast göra i revolutionära situationer.
Det är ju stor principiell skillnad på om det förekommer våld bland demonstranter på gatan (ja, våld förekom tyvärr även från vissa demonstranter på Majdan, även om den stora massan var fredliga) – staten kan fortsätta fungera författningsmässigt trots det – och våld inne i själva parlamentet där någon tillsätts.
En aspekt till är att även om inget våld hade använts i Krim, så hade en folkomröstning om lossbrytning från Ukraina ändå varit olaglig.
Och en tredje aspekt är att om folkomröstningen hade organiserats författningsenligt, i samförstånd med Kiev, så hade det ändå varit orimligt att hålla den i ett tillstånd av invasion av främmande makt.
Nej, maktövertagande genom våld är inte författningsenligt oavsett vem som står för våldet. Jag har förstås inget emot den typen av maktövertaganden, men det förändrar inte det faktum att det inte var författningsenligt.
Om Krim är vi överens. Men jag anser att krimborna själva har rätt att bestämma. Plus att folkomröstningen bör ske senare. Ryska trupper uppehåller sig helt lagligt i Sevastopol så just på den punkten kan vi dock inte ha invändningar. Olagligt eller inte spelar för min del ingen som helst roll. Lagen kan ju faktiskt vara fel. Liksom författningen.
Jag håller med, i princip, att omvälvningar ibland undantagsvis kan behöva gå emot lagar eller författningar, när de är kategoriskt fel (diktaturer el.dyl.). Men det finns inget skäl att göra så i ett normalt fungerande europeiskt land som Ukraina.
Ukraina är inget normalt fungerande land. Det är ett av Europas överlägset mest korrupta land. Alla sidor är lika korrupta, tyvärr.
Japp. Beslutet fattades inte där. Utan i NF. Efter förhandlingar. Så kan det bli med Krim också.