Våld som politisk metod är allmänt accepterad

Del 1 av 3 i serien Våld som politisk metod

Våld som politisk metod

Det finns inget svenskt parti i riksdagen som anser att våld inte kan användas för att förändra och påverka politiken. Alla är överens om att våld kan användas för att påverka politiska skeenden, störta regeringar osv. I stort sett alla partiet har varit för svensk trupp i Afghanistan, för att använda svenskt flyg i Libyen osv. Det är att använda våld i politiska syften.

En mängd svenska politiker har uttryckt sitt stöd för gatuupproret i Ukraina. Ett våldsamt uppror med syfte att störta regeringen, en demokratiskt vald regering. Det är något som alla politiska partier i riksdagen sett positivt på. De accepterar alltså alla våld som politisk metod för förändring. Därmed borde inte frågan om att använda våld i politiska sammanhang vara så kontroversiell. Men ändå kallades vi som försvarade oss mot polisens övergrepp (precis som på Majdan i Kiev) i Göteborg år 2001 för terrorister, ligister, hot mot demokratin och mycket annat. Vi ville inte ens störta regeringen, vi ville bara skydda oss själva från polisens våld. Dvs vi ville inte ens använda våld för att förändra på det sätt som demonstranterna i Kiev gjorde.

Självklart hade vi i Göteborg 2001 rätt att försvara oss mot polisens våld på samma sätt som ockupanterna på Majdan i Kiev hade den rätten. Accepterar partierna och politikerna rätten för demonstranter på Majdan att försvara sig mot våld så går det inte att säga att vi i Sverige inte har den rätten.

Därmed har vi slagit fast att våld är ett politiskt medel som accepteras av alla större partier och att det principiellt inte kan vara nån skillnad på demonstranters våld i det formellt demokratiska Ukraina eller det formellt demokratiska Sverige. Accepteras självförsvar mot våldsamma poliser i Ukraina gäller samma här i Sverige. Och accepteras självförsvar mot våldsamma poliser måste också självförsvar mot våldsamma nazister accepteras. Till och med är det så att våld för att försvara demokratin är något som generellt accepteras av våra politiker och som därmed måste accepteras i alla sammanhang. Så länge vi ser på det hela principiellt. Våld mot nazister som vill störta demokratin är våld för att försvara demokratin. Det borde inte vara så svårt för borgerliga partier och andra att acceptera eftersom de accepterar och uppmuntrar våld för att störta demokratiskt valda regeringar i andra länder (som i Ukraina).

Våld som politisk metod är alltså allmänt accepterat i politiska kretsar och borde inte vålla några större konflikter. Men ändå så är diskussionen om våld och politik i Sverige en mycket infekterad debatt som främst handlar om att de flesta inte vill se verkligheten som den är, inte kan resonera generellt och dra generella slutsatser av sina resonemang. För det som gäller med våld i ett sammanhang gäller ur principiella synpunkt våld i alla liknande sammanhang.

Det finns dock en mängd problem med våldsanvändning och bara för att det principiellt är allmänt accepterat att använda våld för att genomföra politisk förändring innebär det inte att våld behöver vara bara eller taktiskt vettigt i alla sammanhang. Till det ska jag återkomma.

Intressant?
Mer: Skånskan1, 2, 3, 4, 5, NSK1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Series NavigationVåld som politisk metod är problematisk >>
About these ads