Lär för livet – inte för näringslivet

Efter andra världskrigets slut genomfördes genomgripande reformer inom utbildningsområdet. Rätten till högre utbildning – som länge varit ett privilegium förbehållet de besuttna klasserna – kom nu stegvis även de mindre bemedlade klasserna till del. Den obligatoriska grundskolan förlängdes till nio år och det blev möjligt även för arbetarklassens barn att ta studentexamen och gå vidare till universitetet. Gymnasieskolor byggdes ut i många kommuner och högskolor spreds över landet.

Under 1990-talet och 2000-talet drabbades dock skolan – i likhet med hela den sociala välfärden – av nedskärningar, avregleringar och privatiseringar. Konsekvensen har blivit att skillnaderna i undervisningsstandard mellan olika skolor ökat samt att väl fungerande kommunala skolor tvingats stänga på grund av att alltfler elever sökt sig till friskolor.

Även högskole- och universitetsutbildningen har fått vidkännas markanta inslag av nyliberal politik. Den akademiska grundforskningen har i allt högre grad kommit att skräddarsys och finansieras efter näringslivets önskemål, inte sällan direkt sponsrad av de stora exportföretagen. Den så kallade 25:4 regeln – som tidigare gjort det möjligt för personer som fyllt 25 år med minst fyra års yrkeserfarenhet, och med kunskaper motsvarande Svenska B och Engelska A, att i en speciell kvot söka till universitet och högskola – avskaffades 2008 av Alliansen. Det var ett ideologiskt beslut av regeringen Reinfeldt med udden riktad mot arbetarklassen och flera decenniers arbete i syfte att öka mångfalden av livserfarenhet bland studenterna på landets universitet och högskolor. Ett annan genomförd förändring som också spär på likriktningen är det så kallade meritvärderingssystemet, en nyordning som bara ger pluspoäng vid vissa slutförda kurser i matematik, svenska och engelska, poäng som inte heller studenter med äldre betyg har någon möjlighet att tillgodoräkna sig.

Regeringen Reinfeldts ”reformer” är i grund och botten ett led i att böja sig för och tillgodose den ekonomiska elitens krav på kortsiktiga vinstintressen. Det är därför fullt logiskt att forskning inom humaniora – som syftar till att främja det kollektiva medvetandet och att analysera långsiktiga förändringar i samhället – behandlas styvmoderligt av Alliansen med ständigt minskade statliga anslag. För att vända utvecklingen – mot ett läroväsen som syftar till att lära för livet och inte för näringslivet – kräver vi socialister:

? Ställ hela Sveriges utbildningsväsen under statlig kontroll och utom räckhåll för privata vinstintressenter. Ut med riskkapitalbolagen!

? Forskning på universiteten och högskolorna ska utgå från de breda folklagrens behov och får endast finansieras via skattemedel.

Veckotidningen Internationalens ledare nr 12 2014

Intressant?
Media: DN1, 2, 3, 4, Annarkia, Röda Malmö, Bergmark, Arena, Herdy, SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

About these ads