Femfrontskrig mot fascismen, näthatarna

Del 2 av 5 i serien Femfrontskrig mot fascismen

Punkt två i Förbundet Allt åt allas dokument om antifascistisk kamp handlar om näthatarna, de högerextrema och rasistiska aktivister som hatar, hotar och förföljer. Så här skriver Allt åt alla:

2. Nätmobben

Den andra nivån av attack sätts in direkt efter den första. Denna nivå handlar om hela den propagandaapparat dagens extremhöger byggt upp, främst via sociala alternativmedia. Direkt efter angreppen börjar de pumpa ut sin version av händelserna för att rama in och tolka det som skett. Artiklarna på extremhögerns sidor, från Realisten och Nordfront över till Fria Tider, Nya Tider, Exponerat, Dispatch International och Flashbacks underforum, använder sig av historierevisionismens metoder – överflyttade från förintelseförnekelse till att sättas in mot nutida händelserna. Om det finns en svag punkt i de angripnas berättelse byggs hela angreppet kring den: så blev vittnesuppgifter om att ett 20-tal personer setts springa mot knivnazisterna i Malmö ett bevis för att mordförsöket i själva verket var en vänsterattack. De undergräver offren genom karaktärsmord. De utsattas vittnesmål döms ut som partiska och avfärdas, oberoende vittnen tillskrivs politiska åsikter och avfärdas och medias granskningar tillskrivs en politisk agenda och avfärdas. Den person som hamnade i koma efter mordförsöken i Malmö fick sin Facebooksida genomkammad efter citat som kunde användas mot honom för att ”bevisa” att han själv var våldsverkare. Ett foto på Ta natten tillbaka-demonstrationens affisch användes som ”bevis” på att feminister inte är fredliga. En länk på Linje17s hemsida till organisationen Forix ”bevisade” att de var en frontorganisation för Muslimska brödraskapet. Genom lösryckta citat, halmgubbar, antydningar, överdrifter och halvsanningar kan en annan bild målas upp som stämmer in i en övergripande konspirativ berättelse om mainstreammedias maskopi med en ”våldsvänster” riktad mot ”vanliga svenskar”. Den högerextrema attacken slutar därför inte med en aktion – aktionen är dess startpunkt.

Utspelen inriktas framför allt mot att undergräva legitimiteten i de breda manifestationerna. De förklarar att det verkliga problemet är denna antirasistiska samhällsreaktion, på grund av de ”krafter” som finns bakom dem, verkar i dess ”skugga” – de antirasistiska protesterna blir ett större samhällshot än det nazistvåld de reagerar mot. Det vi såg efter mordförsöken i Malmö var hur enkelt nazisternas rapportering kan få fäste i etablerad media. Därför är det viktigt att efter attackerna snabbt samla in vittnesuppgifter och annat material som visar vad som verkligen hände. Information som vi internt inom vänstern tar för självklar kan mycket väl vara okänd för journalister. Vi står alltså inför den otacksamma uppgiften att efter att själva ha blivit angripna göra journalisternas jobb för att få en objektiv nyhetsrapportering. I detta spelar både pr-arbete och våra egna informationskanaler en viktig roll. Annars riskerar vi en situation där poliser och nazister bestämmer bilden av attackerna.

Det var Förbundet Allt åt allas text om näthatarna.

Sakligt och innehållsmässigt är det inget fel på beskrivningen. Men den är för svulstig, för lång och använder till stor del att underligt storordigt och svulstigt språk. Därmed skrämmer texten bort fler än den lockar.  Att beskriva hur nazister och högerextremister medvetet sprider hatpropaganda och lögner på nätet, hur de startar sajter i det syftet, hur de ljuger, förfalskar fakta, använder lösryckta uppgifter för att förvanska syftet osv hade kunnat beskriva med hälften så många ord, på hälften så stort utrymme. Lättare att förstå, effektivare. Alla exempel behövs inte i en text av detta slag.

Vad det gäller det andra stycket i Allt åt allas text så är det i stort korrekt, men en kommentar ändå. Att nazisternas uppgifter fick fäste i media efter Malmö var inte för att nazisterna var bättre, utanf ör att media medvetet valde att göra på det viset. Det var nazisterna uppgifter som så långt fanns hos polisen. Dessutom valde media att förvanska uppgifterna från ett av de vittnen som hörts. Journalister idag är dåligt allmänbildade och klarar inte av sitt jobb. Därför är det viktigt att vi dels pratar med polisen som vittnen som att vi själva kontaktar media och ser till att g dem en korrekt historia. Efter att ha pratat med media ska vi alltid kräva att få granska de citat som de tänker använda som något vi sagt. Om möjligt, begär att få granska hela artikeln där citaten förekommer.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Femfrontskrig mot fascismen, del 1Femfrontskrig mot fascismen – de ”rumsrena” >>
About these ads