Angrepp på närstående är knappast antifascism

Del 5 av 5 i serien Femfrontskrig mot fascismen

Nu ska jag beröra sista delen av Allt åt allas artikel Femfrontskrig mot nyfascismen. Det är en del som inte har något som helst med antifascism att göra. Avsnittet hör inte hemma i en artikel om antifascism. Vad värre är, texten i sig är splittrande och innebär att antifascismen försvagas genom att motsättningar fördjupas. Det är ett avsnitt där den vänster som tar avstånd från våld behandlas.

5. Avståndstagarvänstern

Detta leder oss till den femte nivån. Med dessa krav från borgerligt håll på den antirasistiska rörelsen faller delar av partivänstern i den fälla som gillrats för dem. De försöker förekomma kritiken genom själv vara först och mest högljutt fördöma, utesluta eller utestänga. Detta kräver att de tar initiativ och skaffar sig hegemoni över den antirasistiska rörelsen, för att ha möjlighet att avgöra vilka som får ingå och vilka som ska uteslutas. Men de stora manifestationer som nu hållits, från REVA-protesterna och manifestationerna mot SD:s inträde i Riksdagen till dagens massmöten efter nynazisternas gatuaktioner i Umeå, Kärrtorp och Malmö, har inte organiserats av partivänstern. Detta förstärker deras ängslighet och de vet inte vilket ben de ska stå på: om de ska ansluta sig till manifestationerna för att inte lämnas utanför en massrörelse eller om de ska föregå den borgerliga kritiken genom att vara först i sina avståndstaganden och inleda utrensningar. Ofta spelar de med i det borgerliga projektet att skapa den falska uppdelningen av goda/onda antirasister. Samtidigt har de radikala antifascisterna oftast inte förstått hur de själva används som slagträ av borgerliga politiker mot partivänstern och bortsett från det skruvstäd partivänstern placerats i.

Varje nazistiskt angrepp har följs av attacker på de fyra andra nivåerna – samtliga riktas mot den antirasistiska rörelsen. Vi får därför inte stirra oss  blinda på nazistvåldet, utan måste se hur våldsdåden blir en kugge i  ett större maskineri som sätts i verket för att skada vänstern. Att som efter Kärrtorp och Möllevången fokusera allt för mycket på att nazisterna bemöttes fysiskt kan i  värsta fall innebära att vi står försvarslösa mot attacker på andra  plan. Antifascistisk kamp kräver att vi verkar på samtliga  nivåer. Och även om alla kräver sin speciella taktik måste vi ha en  strategi som svarar mot hur de interagerar med varandra. Vårt slagfält är ett femfrontskrig.

Så långt Allt åt alla.

De målar i det första stycket upp en djup klyfta mellan den så kallade ”partivänstern” och autonoma smågrupper av icke-partiansluten vänster. De har också fel i sak. I många av de manifestationer som ordnats mot rasism under senare tid har partivänstern spelat stor roll. Dessutom är det fel att ”partivänstern” tar avstånd från våld av princip eller av rädsla. I TV-programmet debatt var det just en företrädare för ”partivänstern” som försvarade rätten att använda våld i självförsvar. Det finns ett parti till vänster där flera ledande krafter uttalat sig mycket hårt mot den autonoma vänstern. Det är Vänsterpartiet. Men denna inställning har inte ett totalt stöd bland medlemmarna. I övriga vänsterpartier har inga genrella uttalanden mot våld förekommit. Med ett förbehåll. Våld ska användas i nödfall och i självförsvar. Inte på annat sätt. På grund av det blir texten splittrande istället för välgörande och stärkande för den antifascistiska kampen.

Det finns alltså inget fog för Allt åt allas splittrande hållning även om kritiken vore korrekt om den handlade om Vänsterpartiet men det är en generaliserande kritik som saknar stöd i verkligheten. Dessutom har den, som jag skrivit tidigare, inget med antifascism att göra och hör inte hemma i en text om antifascistisk kamp.

Det finns också många andra organisationer som arbetar mot rasism som tar avstånd från våld. I de flesta fall innebär det inte att de säger att självförsvar skulle vara oacceptabelt. Däremot att våld ska undvikas om det kan undvikas. En vettig inställning. Massmanifestationer utan våld är en mycket bättre metod att bekämpa fascism och rasism än våld som offensiv metod. Dessa organisationer har också haft stor betydelse i flertalet av de antirasistiska demonstrationer som ordnats under senare tid. Allt åt alla har helt enkelt fel i sak på flera punkter.

Det andra stycket i Allt åt allas text är korrekt, men saknar koppling till stycket ovanför. Slutklämmen är dock helt felaktig. Det handlar inte om ett femfrontskrig, utan om ett trefrontskrig. För två av kapitlen i texten handlar inte om antifascism utan om andra saker.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Femfrontskrig mot fascismen – om nåt som inte alls är antifascism
About these ads