IPCC: Ökande utsläpp kräver omedelbara åtgärder

Tredje delrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change),  Climate Change 2014: Mitigation of Climate Change,  handlar om hur utsläppen av växthusgaser kan och bör minskas. I sammanfattningen för beslutsfattare betonar FN:s klimatpanel att en rättvis fördelning av de nödvändiga utsläppsminskningarna är en förutsättning för att internationellt samarbete ska bli fruktbart. Rapporten framhåller även att de flesta klimatåtgärder också har positiva effekter på andra samhällsmål, som till exempel folkhälsa.

Enligt rapporten har de skadliga utsläppen av växthusgaser ökat snabbare de senaste tio åren än vad de gjorde under 1970-2000. Men kostnaden för att minska utsläppen till en nivå som kan hålla tvågradersmålet är mycket små – förutsatt att världens länder kommer överens och genast startar.

– För att komma tillrätta med de kraftigt ökande klimatutsläppen måste vi skärpa våra insatser. De satsningar som hitintills gjorts för att begränsa utsläppen har inte varit tillräckliga, säger Luis Mundaca, universitetslektor vid Lunds universitet. Han är en av huvudförfattarna till den tredje IPCC-rapporten kring klimatförändringar som presenteras i Berlin i dag, den 13 april 2014.

För att tvågradersmålet ska kunna nås krävs storskaliga förändringar i energisektorn. Om för lite görs för att minska utsläppen före år 2030 kommer det att bli betydligt svårare att nå målet och färre alternativ kommer då att finnas till hands. Investeringar i fossil energi måste dessutom minska kraftigt till förmån för investeringar i energieffektivisering om klimatmålet ska nås.

– Vi kan rädda klimatet, men det är bråttom. Det krävs nya snabba beslut, säger Jens Holm (V) klimatpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Sedan IPCC:s förra rapport har flera typer av förnybar energi blivit lönsam på egen hand, vilket gör förnybar energi till en snabbt växande kategori i energiförsörjningen. Industrisektorn kan minska sin energiintensitet (och därmed sina utsläpp) med 25 procent bara genom att byta till bättre teknik, som finns kommersiellt tillgänglig . Med ytterligare utveckling kan ytterligare 20 procent minskas. Urbaniseringen och stadsutveckling innebär en chans att bygga samhällen med lägre utsläpp.

Trots försöken att begränsa utsläppen av koldioxid måste insatserna intensifieras väsentligt för att kunna begränsa utsläppen till en koldioxidhalt på 450 ppm (miljondelar). Underlaget i IPCC rapporten visar att de tekniska lösningarna finns men det kommer att krävas en ambitiös politik och kraftfulla styrmedel för att minska utsläppen i tillräcklig omfattning.

WWF hör till de som ställer sig bakom uppmaningen i rapporten om att världen minst bör tredubbla sina investeringar i hållbara, säkra koldioxidsnåla energikällor. Det är den viktigaste åtgärden för att minska klimatförändringarna.

– Ju längre vi väntar med att tackla klimatförändringarna, desto svårare blir utmaningen. Att ställa om världens energisystem är ett måste och behöver göras omgående om vi ska undvika dramatiska konsekvenser av den globala uppvärmningen. Den stora majoriteten av nya investeringar bör gå till förnybar energi och energieffektivitet, säger Samantha Smith, chef för WWFs globala klimat- och energiprogram.

– Det finns inte något självklart styrmedel som är bättre eller mer effektivt än andra, menar Luis Mundaca. Snarare finns ett behov av en kombination av flera politiska styrmedel (ekonomiska incitament, regleringar och informationskampanjer) för att främja klimatsmarta lösningar.

– Det vi vet i dag är att ekonomiska styrmedel, såsom handel med utsläppsrätter, är otillräckliga för att begränsa utsläppen. Att ta bort subventionerna av fossila bränslen – ca 500 miljarder US-dollar per år – kan ge stora utsläppsbegränsningar, framhåller Luis Mundaca.

Rapporten ger vidare exempel på flera scenarier som uppskattar kostnaderna för olika insatser. Resultatet av de olika beräkningarna skiljer sig åt och visar på såväl höga som låga kostnader. En slutsats i rapporten är dock att det är ekonomiskt överkomligt att minska våra utsläpp. Ytterligare fördröjning ökar kostnaderna – ju senare desto dyrare. Energisektorn är i den särklass största utsläpparen av växthusgaser och den viktigaste arenan för förändring.

– Siffror som dessa måste granskas noga, säger Luis Mundaca. De makroekonomiska beräkningarna utgår ofta från ett grundscenario där inga egentliga försök till begränsningar görs. Dessutom finns det stora regionala skillnader. Man måste också ta med i beräkningen när stabiliseringen förväntas vara uppnådd. Och sedan är det viktigt att väga kostnaderna för att vidta åtgärder mot de ekonomiska förluster som klimatförändringarna kan leda till om man väljer att inte vidta åtgärder.

Figuren ovan visar hur lite det kostar att snabbt och gemensamt minska utsläppen (Mitigation på engelska). Det bör vägas mot de sannolikt mycket högre kostnader en kraftig global uppvärmning skulle orsaka.

Det rapporten inte nämner är att de kostnader som faktiskt uppstår, åtminstone på kort sikt, inte gärna kan delas på samma vis av alla länder. De rikare länderna, inklusive Sverige, har släppt ut merparten av de växthusgaser som orsakar klimatförändringarna, medan fattigare länder i många fall fortfarande ligger under de utsläppsnivåer som är globalt hållbara. De rikare länderna har dessutom förmågan, både ekonomiskt och kunskapsmässigt, att göra något åt situationen, vilket innebär ett tydligt ansvar.

Det krävs alltså att de rikare länderna bär en större del av kostnaderna för att minska utsläppen. Ett sätt att hantera detta på är genom att hålla löftena om klimatfinansiering, där rikare länder lovat stötta fattigare länder. Sverige har hittills inte levt upp till sin del av löftet.

– Det som behövs i dag mer än någonsin är en ambitiös politik om vi ska lyckas hålla klimatuppvärmningen under 2°C. Det handlar inte bara om teknologi utan också om beteendeförändringar om vi på allvar ska kunna ta itu med klimatförändringarna, sammanfattar Luis Mundaca.

– Regeringar och kapitalägare måste kraftfullt öka sina investeringar i förnybar energi som kan ersätta dagens energikällor på den globala energimarknaden inom de närmaste decennierna. Vi uppmanar dem att i snabbare takt och i mycket större omfattning använda tillgängliga instrument som till exempel lånegarantier och obligationer för att styra privata offentliga finansiella flöden i denna riktning, säger Magnus Emfel, seniorrådgivare för finansiering på WWF som deltog som observatör på IPCC-konferensen i Berlin.

IPCC ser koldioxidlagring (CCS), där koldioxid pumpas ned i marken, som en viktig del i att få ned utsläppen.

– Vi välkomnar att klimatpanelen precis som vi i Vänsterpartiet ser koldioxidlagring kombinerat med bioenergi som ett sätt att uppnå negativa utsläpp, alltså att vi kan få bort växthusgaser ur atmosfären. Men detta ligger långt fram i framtiden och det krävs stora investeringar som främst industrin bör bekosta, säger Jens Holm.

IPCC utesluter inte kärnkraft som energikälla. Däremot är enheten stor inom klimatpanelen kring behovet av att överge fossila energikällor med stor klimatbelastning. IPCC konstaterar också att kärnkraft är förenat med stora risker och begränsningar.

–  För Sveriges del handlar det om huruvida vi ska bygga tio nya extremt dyra kärnkraftsreaktorer eller om vi ska satsa alla resurser på 100 procent förnybart och energieffektivisering. Självklart ska vi satsa allt på det förnybara, säger Jens Holm.

– Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen samlas snarast möjligt och enas om nya åtgärder som snabbt minskar våra utsläpp och att vi hittar nya former för att hjälpa de länder som här och nu drabbas av den rika världens stora utsläpp, fortsätter Holm.

Intressant?
Media: DN1, 2, 3Roger Jönsson, Bilderblogg, Röda Malmö, Skanskan1, 2, 3, NSK1, 2, 3, LT1, 2, 3, Effekt, NereiSöderort, SMB, MA,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads