Vänsterpartiet och EU – inkonsekvensens politik

Johan Ehrenberg

Johan Ehrenberg

Johan Ehrenberg på ETC kritiserade i en ledare i torsdags Vänsterpartiets EU-politik för att vara inkonsekvent. Som den är formulerad på pappret är Vänsterpartiet mot EU på samma sätt som Sverigedemokraterna är det. Samma politik. I verkligheten är Vänsterpartiet inte mot EU menar Ehrenberg då de röstar för förslag som är bra:

Vänsterpartiet är emot EU. Man är inte emot gemensamma regler mellan länder, däremot mot EU som system. Man vill att Sverige ska lämna unionen. Det är en rak och tydlig politik och självklart underlag för att ställa upp i EU-valet.

Med den politiken ska V rösta nej till alla EU:s förslag, man ska agera mot lagstiftning kring bankreglering, mot gemensam flyktingpolitik styrd av EU, mot gemensamma arbetsmiljöregler och mot att EU reglerar till exempel rätten att skapa monopol och styra marknader. V röstade ju emot EU:s förslag på kvotering av styrelser för att man är emot att EU tar sådana beslut. Fast man gillar kvotering i Sverige.

Man är alltså emot EU:s överstatlighet.

Det betyder att V i Europaparlamentet måste rösta nej till allt om man menar allvar. Annars stärker man ju EU:s makt.

Det här är det pinsamma med partiets EU-politik. Man kan inte stödja bra förslag om de samtidigt stärker EU:s makt.

Det finns ett parti till som ställer upp med samma agenda, fast med motsatt politik. Sverigedemokraterna. De ska med sina bruna vänner i parlamentet rösta mot gemensam finansiering, mot flytträtt inom unionen, mot socialbidrag för medborgarna och så vidare. Även de kommer kräva nationens suveräna rätt att själv besluta utan styrning av EU-avtal.

Politikens syfte är det motsatta, men i EU-valet blir det gemensamma ändå pinsamt.

För givetvis menar inte V allvar med att vi ska lämna EU.

Tittar man på partiets agerande i EU-frågor så är det motsatsen som gäller. Man kräver hårdare klimatpolitik för EU, man vill se starkare fackliga rättigheter, man vill reglera bankerna, och har arbetat mot trafficking och vill exportera den svenska sexköpslagen. I praktiken använder partiet EU som en plattform för att försvara flyktingars rättigheter.

Man bara vägrar erkänna det.

Ehrneberg har på ett visst sätt rätt. Det finns en inkonsekvens. Vänsterpartiet borde göra upp med sin gamla omoderna EU-politik. Sluta var för ett EU-utträde och fortsätta vara för förslag som är bra inom EU. Samtidigt har Ehrenberg fel. Hans resonemang är krystat och mekaniskt. Alla vänstermänniskor är mot kapitalismen, men vi är samtidigt för de förslag som gör kapitalismen mer mänsklig och mer jämlik. Det går att vara mot något och dessutom inom ramen för det som motarbetas vara för allt som kan göra det motarbetade och föraktade bättre. Ehrenbergs logik fallerar, den är alldeles för förenklad, för enkelspårig och stelbent.

Vänsterpartiet agerar alltså för ett mer demokratiskt EU, samtidigt som de anser att EU är en dålig idé. Det är ett rimligt agerande och ett rimligt förhållningssätt.  Detta även om jag anser att bästa sättet att arbeta är att acceptera EU, inte vara för att Sverige ska lämna, och istället arbeta för att göra EU mer demokratiskt. På samma sätt som alla vänstermänniskor och vänsterorganisationer (ok, nästan alla) arbetar för att göra Sverige mer demokratiskt. Trots att det är ett kapitalistiskt land och kapitalismen i grunden är odemokratisk.

Malin BJörk

Malin BJörk

Ehrenberg står dock inte emotsagd. I en kort intervju har Malin Björk, Vänsterpartiets toppkandidat i EU-valet svarat. Delvis är svaret okej, delvis inte. Det som inte är bra är att hons kritiserar Ehrenberg för något han inte påstår. Han påstår inte i sin ledare att EU är rustat för vänsterpolitik, han påstår att Eu kan användas för vänsterpolitik. Det håller jag med om. Trots kassa fördrag, trots ett demokratiskt underskott, trots problem kan EU användas för att driva igen om bra politik, miljövänlig och vänsterbetonad. Den nya fiskeripolitiken är ett typexempel. Men Malin Björk har rätt när hon säger:

– Jag tycker att det är viktigt att ha EU-kritiker på plats i Bryssel. Förutom att agera efter sin egen politiska kompass ska en EU-parlamentariker kunna ifrågasätta var någonting regleras från och om det är någonting som bör kontrolleras på EU-nivå. Vi måste tänka lite större och bättre än att acceptera saker som de är. Det känns som lite av en brist på politisk vänstervision att bara sätta sig i båten och acceptera att den är trasig.

En konsekvens av det resonemanget är som jag ser det inte att Sveriges utträde ur EU ska krävas, utan att kraven måste bli att EU demokratiseras och blir en mer demokratisk union.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

PS. I motsats till Ehrenberg kommer jag att rösta på Vänsterpartiet i EU-valet. Dessutom personrösta på Malin Björk. En politiker som ställer sig upp och ser till att passagerarna stoppar ett flygplan från att lyfta i en aktion för att förhindra en utvisning har civilkurage. Det gillar jag.

About these ads