Valfrihet i ”DDR-Sverige”

”Att försöka backa tillbaka till ett DDR-Sverige utan valfrihet gynnar ingen”, skrev borgerliga Göteborgs-Postens Malin Lernfelt i en bokrecension. Hon syftar uppenbarligen på det gamla socialdemokratiska folkhemmet på 60/70-talen – innan nyliberalismen drabbade oss på 80-talet och tills idag.

Vadå utan valfrihet? När jag som ung arbetare slog mig ner i Göteborg i början av 70-talet kunde jag välja mellan massor av jobb, även enkla jobb om man som jag saknade yrkesutbildning. Jag kunde välja mellan mängder av bostäder, även billiga om man som jag inte hade det så gott ställt.

Då hade man valfrihet att välja annat än att jobba ihop full pott pensionspoäng, eftersom pensionen beräknades på de 15 bästa åren. Till exempel arbeta sig jorden runt eller lägga sex år som volontär i Bolivia som jag gjorde.

Eller man kunde välja att studera utan att det drabbade pensionen. Som vanlig arbetare hade man dessutom stor nytta av att få räkna in arbetslivserfarenhet i universitetsansökningen. Det gav större valfrihet att studera, och när jag gick på journalisthögskolan på det tidiga 80-talet kom åtminstone hälften av mina kurskamrater från vanliga jobb i vården, inom transport, i hamnen, på byggen etcetera.

Valfriheten var större att välja jobb eftersom detta var den mest jämlika perioden i Sveriges historia. Så därför kunde man mer se till vad man ville jobba med, och mindre till hur stor lönen var.

Detta var en tid av stor facklig och politisk styrka för arbetarrörelsen. Vi hade fasta trygga jobb och arbetslösheten var låg. Det gav en psykologisk valfrihet att kritisera arbetsgivaren utan att trakasseras eller förlora sitt arbete. Det var långt från dagens osäkra anställningar, och den tystnadens och rädslans kultur som brett ut sig på arbetsplatserna idag.

Det var en tid med mer semester och lön, som båda gav mer valfrihet ur olika aspekter. Det var nya lagar som LAS och MBL och andra arbetslivsförändringar som ökade arbetarinflytandet på jobbet. Det gav oss valfrihet att påverka våra arbetsplatser.

Det var en tid av framtidstro, och med mer av trygghet, jämlikhet, rättvisa och solidaritet än idag. Naturligtvis också med brister – några allvarliga – som bland andra vi i dåtidens ”Socialismen-är-den-enda-vägen-vänstern” kritiserade.

Sverige då var absolut inget förtryckande DDR. Det var tvärtom mycket bättre än vi vänstermänniskor på den tiden förstod, men den breda arbetarklassen insåg detta och uppskattade det.

Allt sammantaget: Vi vanliga människor har aldrig förr eller senare haft det så bra som då.

Hans Norebrink, vårdarbetare

Intressant?
Mer: SVD1, 2Leopard, GP, Mattsson, DN, Corren, Bokliga liv, FemPers, AB, Chef, ArbB, Arbetaren,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Ingen tror att klockan kan drivas tillbaks. VI från vänstern konstaterar att det var bättre på 1970-talet. Det är ett klart faktum. Men det har inget med framtiden att göra. Vi kan dock konstatera att nyliberala ideologiskt betingade så kallade valfrihetsreformer minskat valfriheten. Till stor del genom minskad trygghet och privatiseringar.

    Senaste ETC behandlar framtiden problem med automatisering och robotisering som du är inne på.- De menar att det inte går att helt automatisera ett samhälle utan socialism.och att ekonomiska klyftor, klassamhälle, motverkar automatisering och robotisering. Artiklarna visar också varför arbeten flyttat till andra länder (låga löner osv). I stort sett ingen från vänster tycker det är konstigt eller ens fel, bara problematiskt, men menar att vi redan vet lösningarna. Vi började pröva dem på 1970-talet. Kortare arbetstid, medborgarlön osv. Låt robotar gör jobben. DU har många fördomar och förutfattade meningar om vad vänstern tycker, men saknar uppenbarligen kunskap.

    http://www.etc.se/inrikes/robolutionen-ar-kommen
    http://www.etc.se/inrikes/robyn-roboten-robyt-ska-locka-studenter-till-kth
    http://www.etc.se/kultur-noje/sa-spranger-feminismen-granser-med-teknik
    http://www.etc.se/inrikes/inga-robotar-utan-socialism

    • Inte oväntat att det skulle komma ett personangrepp.

      Efter flera hundra år av ideologiskt dravel så förstår jag inte hur folk fortfarande kan leva med uppfattning att det ena eller andra är korrekt. Extrem kapitalism är i princip samma sak som extrem socialism/kommunism. Det som skiljer sig är bara hur staten ser ut, om den är privat eller inte. Resultatet är detsamma – en liten elit som ”äger” allt och resterande folket levandes under ett socioekonomiskt förtryck.

      Kapitalism är en misslyckad ideologi för att den grundar sig på evigt växande i en värld där resurserna inte är oändliga. Där tävling får gå före samarbete av historiska skäl. Det går inte att komma ifrån.

      Det finns den del politiska instrument som kan användas för att frigöra människan ifrån okvalificerat arbete utan att denne blir utan resurser för att leva ett drägligt liv, precis som du mycket riktigt påpekade. Att det däremot skulle vara uteslutande socialistiskt ideologiska verktyg är dock inte korrekt.

      Ingen av dagens eller snarare gårdagens ideologier kommer att lösa våra globala problem. Tänk större, varför behövs pengar överhuvudtaget?

      Bara sorgligt att så många lever med sin barrikadromantik som största politiska incitament istället för att fokusera framåt.

      • Du fortsätter visa upp stor okunskap om vad socialism innebär. Det är tråkigt och drar ner kvaliteten på din kommentar. Försök diskutera sakfrågor istället för att komma med svepande påhitt om socialism som inte är korrekta. Det du uttrycker rent sakmässigt i frågan om teknologi och arbete är socialistiska tankegångar men du är uppenbart inte medveten om det. Dvs att använda politiska medel att frigöra människan från okvalificerat arbete/arbete är en del av socialismens idé. En del av socialismen som ideologi.

        Sovjetunionen hade däremot inget med socialism eller socialistisk tankegångar att göra. Lika lite som Kina har det. Din definition av kapitalism är också något krystad och klart förenklad till den grad att den blir oanvändbar.

  • Kommentar från Hans Norebrink: Jag håller med om mycket i kommentarerna till mitt inlägg. Men mitt syfte var att jämföra valfriheten då och nu, eftersom nyliberalismen menar sig stå för valfrihet. För vanligt folk var verkligheten tvärtom att valfriheten var större på den gamla keynesianska folkhemstiden. Det var bättre förr (men INTE ju förr ju bättre).

    Hans N