Finns hedersvåld?

Heder och samveteBoktips
Heder och samvete
Eduardo Grutzky & Lars Åberg
Fri Tanke Förlag

Finns hedersvåld?

Debatten om hederstraditioner och hedersvåld är oerhört infekterad, indignerad och ifrågasättande. Existerar överhuvudtaget fenomenet?

För att kunna recensera denna ”En bok om hederskultur i Sverige” kommer jag därför att varva teoretiska resonemang med praktiska exempel.

Bör jag se min fiendes fiende som min vän, och taktiskt undvika att kritisera denna vän? Som exempelvis vissa vänsterkrafter gör vad gäller diktaturen i Syrien, kommunistiska Nordkorea och islamistiska Iran (men inte islamistiska västvännen Saudiarabien). Detta eftersom dessa regimer anses anti-imperialistiska – taktiska allierade i kampen mot USA-imperialismen?

Eller som under realsocialismens tid anse att det mesta av kritiken som riktades mot Sovjetunionen, Kina och andra socialiststater bara var lögner och en del av den anti-kommunistiska propagandan. Delar av en socialistfientlig konspiration med kapitalistisk bockfot?

   Patrik blir kär i studiekamraten Gabriel och de flyttar ihop. Den senare har en religiös ortodox-kristen syriansk familj, som de hälsar på, föregivet som vänner. Familjen tycker bögar borde hängas. När de inser sanningen blir stämningen hotfull. Gabriel tvingas till Syrien för att botas från sin homosexualitet, och tvångsgiftas med en kvinna.

Lite bredare; Om det pågår en diskussion om fakta, sanning och verklighetens beskaffenhet bör man förneka, ignorera, tona ner och förvränga det som ens politiska fiende kan utnyttja i sitt reaktionära syfte? Eller helt ärligt tro och veta att företeelser som kan underminera den egna ståndpunken och gynna motståndaren helt enkelt inte existerar? De är medvetna påhitt av en ondsinnad fiende.

Som debatten om hederskultur. Vissa menar att det inte existerar, det är i alla fall överdrivet, och att ta upp diskussionen om den gynnar bara främlingsfientliga, högerextrema, rasistiska, fascistiska, islamofobiska, och mångkulturfientliga krafter. Själva diskussionen blir taktiskt ett stöd för dessa, även om kanske inte alla som tar upp frågan är rasister. Själva ordet hederskultur blir så rasistiskt.

   En dag hittar Parvis marockanskättade pappa hennes dagbok och läser att hon haft sex med en svart (!) förortskille. Fadern tar stryptag på henne medan mamman misshandlar henne. Hon smiter hemifrån och blir senare gravid. Så småningom återvänder hon till sina föräldrar. Hon hittas hängd på toaletten, och kremeras snabbt.  

Det som benämns hederskultur är inte hederskultur alls, så går diskussionen. Det är en del av det gamla vanliga patriarkala mansförtrycket, som har existerat i alla tider och i alla länder. Därför kan man inte rasistiskt svartmåla en kultur, för det handlar om det universella manliga våldet mot kvinnor.

Det är rasistiskt att påstå att en kultur skulle vara bättre än en annan. Det är det rasisterna gör när de taktiskt ersätter gårdagens biologiska rasism med dagens kulturella rasism. Varför skulle just våra västliga köns- och familjetraditioner vara de bästa? Dessutom diskuterar vi så kallade hederstraditioner bland svenska medborgare, så det är alltså ett svenskt problem, INGET invandrarproblem!

   Fatme och hennes syskon misshandlas regelbundet av sin irakiskättade far, som även knivhugger henne. De flyttar till ett område med landsmän och plötsligt blir fadern religiös och tvingar döttrarna att bära slöja. När hon tar av den hotas hon. En annan släkt har problem med sin kriminelle missbrukande son, som ”går med blonda horor”. Den dubbla lösningen blir att tvångsgifta dem i hemlandet. Fatme flyr senare till Norrland, och bryter för all framtid all kontakt med familjen.

Vad säger då de båda författarna om detta? De menar att det finns en specifik hederskultur bland många kristna, muslimer och andra i Mellanöstern – vilken kommer med invandrare därifrån till Sverige. Den drabbar inte bara kvinnor, utan även män och hbtq-personer. Och även kvinnor är med och utövar hedersförtryck.

Det handlar inte om enskilda män som misshandlar och förtrycker kvinnor. Det handlar om hela släkter och klaner som bestämmer över individens uppförande och giftermål i gruppens alliansintresse, och i enlighet med deras traditioner och regler. Ofta är mannens och släktens heder kopplad till kvinnans sexuella oskuld.

Det är inte ett individuellt problem utan ett kollektivt & strukturellt, menar författarna. Man måste erkänna att det är ett (mång) kulturellt problem för att kunna göra något åt det.

Hans Norebrink

Läs mer: Nydahl, GP1, 2Dagen, EX, Humanistbloggen, Sydsvenskan, DN, Röda Malmö1, 2,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris 

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!