Naturskyddsföreningen vill privatisera gruvbrytningen än mer

Idag betraktas mineral- och malmfyndigheter som gemensam egendom. Staten delar ut tillstånd och tar avgifter av de som vill prospektera eller bryta malm och mineraler. Det är en bra ordning som innebär en inskränkning i den privata äganderätten till förmån för det gemensamma och kollektiva intresset. Den äganderätt som inskränks är markägarens. Det hela är en mycket bra ordning och förfarandet med kollektiv och gemensam kontroll över naturtillgångar är förstås jättebra. Något som borde gälla många fler områden i samhället som exempelvis fisken i havet, skog, allt vatten, mark och jakt.

Naturskyddsföreningen vill privatisera denna kollektiva rätt och stärka den privataäganderätten på detta område. Det vore en dålig utveckling. En mycket negativ utveckling. Begränsade resurser ska vara gemensamt och kollektivt kontrollerade eller ägda. Det är därför rimligt, bra och vettigt att prospektering och brytning kan ske mot markägarens vilja.

Ihop med det dåliga förslaget om att stärka den privata äganderätten till de begränsade resurser som malm och mineraler utgör har Naturskyddsföreningen också lagt fram några bra förslag men också fler dåliga förslag.

Bra förslag är exempelvis  att ska?rpa reglerna om granskning av gruvbolag redan na?r de so?ker prospekteringstillsta?nd.Den la?mplighetsbedo?mning av bolag som sker idag har klara brister. Idag har Bergsstaten varken resurser eller mandat till att utreda komplicerade och sva?ro?verska?dliga a?gandefo?rha?llanden eller ta reda pa? hur bolagen sko?tt sig tidigare i Sverige och utomlands. Detta borde förstås ändras och är dessutom ganska enkelt att genomföra. Vidare bör reglerna kring  den ekonomiska bedo?mningen skärpas. Inom ramen fo?r minerallagen sker en ekonomisk bedo?mning, den sa? kallade mineralbevisningen. I pro?vningen av projektets ekonomiska ga?ngbarhet ma?ste bolagens ekonomiska fo?rutsa?ttningar och kostnaderna fo?r efterbehandling tas med i bedo?mningen.

Att ta bort dubbelprövningen och inordna tillståndsgivningen helt i miljöbalken verkar också vara ett rimligt. Idag prövas gruvor i två separata processer, bolagen måste ansöka om tillstånd både enligt minerallagen och miljöbalken för att kunna starta en gruva. Uppdelningen av prövningen är inte optimal ur miljösynpunkt och innebär en betungande dubbelprövning för bolagen som ingen är betjänt av. Skyddet av de obrutna fjällområdena och outbyggda älvarna bör naturligtvis inte heller vara svagare i samband med gruvvverksamhet än i andra sammanhang.

Att däremot stärka den privata äganderätten, att möjliggöra okynnesöverklaganden av människor som inte direkt berörs och att utöka det kommunala vetot ser jag däremot som direkt felaktiga och tvivelaktiga förslag. Framförallt är förslaget att stärka den privata äganderätten dåligt. Mycket dåligt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads